tisdagen den 14:e maj 2013

Vardagen tuffar på, liksom

Det är tydligt att den här fru Frobyn inte tycker att flytten eller resan till Maläijsha är så himlans spännande för tillfället. Alltså, hon gillar den fortfarande, hon har bara inga exotiska upplevelser att förmedla till Sveriget.

Liksom.

Men, hon tänker att det är ju faktiskt maj där hemma nu, och ni borde ju egentligen påta i trädgården och sitta på uteserveringar och dricka öl och titta på körsbärsblommor i Kungsträdgården och allt sådant där, så det är kanske ingen fara om hon är tyst i några dagar här å där nuförtin. För det är ju faktiskt bara dagar det handlar om, i nästa vecka ska hon nämligen till KL (igenigen) och veckan efter det åker hon till Koh Lipe (som folk säger ska vara "Lilla Maldiverna", vilket ju känns väldigt trevligt om det skulle stämma). Och dessutom bokades en tripp till Bali under höstlovet in igår.

Så hon kommer att få mer att skriva om. Bara inte just nu.

Tjingeling tills dess!

fredagen den 10:e maj 2013

HjältenJimmy, helt enkelt

Småtjejerna i den här familjen hyser stor tilltro till PappaJimmys förmågor, alternativt hyser de väldigt lite tilltro till mina, men det försöker jag att inte tänka så mycket på. Hrrm. Jo, senast i förra veckan fick jag se bevis på detta då det lossnade ett axelband på Ines klänning. För när jag erbjöd mig att laga det så sa hon "- Nej!!! Pappa laga!". Jahapp, skit i´t då. Och trasig är den fortfarande för jag har inte orkat bjussa Jimmy på komplimangen.

Missunnsam som jag är.
 
Och nyss ringde Jimmy och berättade att Ingrids kompis, som ska sova här i natt, har berättat för sin mamma att när hon är här så ska Jimmy fixa en ny tånagel åt henne. Hon har tappat sin och Ingrid har tydligen tröstat henne med att hennes pappa jobbar med hjärtan (pacemakers) på dagarna, så nog ska han väl kunna fixa en liten nagel. Inga problem, liksom.
 
 
Så ikväll ska Jimmy få sy klänningar och uppfinna tånaglar, och själv ska jag dricka drinkar (som han får göra) och titta på. Kommer bli supertrevligt.
 
 
Faktiskt.
 
 
 

torsdagen den 9:e maj 2013

Måste ju bara visa upp dem...


...för visst är de väl fina?!
Pippi Långstrump och Harry Potter omfamnade, i sällskap med en naken snarttåvåring, i Malaysia. 
Det är inte ofta man ser det.

Näpp.


måndagen den 6:e maj 2013

Inga barn i garderoberna här inte

Näpp. För valet gick ju "bra". Detvillsäga; det blev inget regeringsskifte och därmed inget bråk. Så dörren är därmed inte inslagen och barnen är inte heller undangömda på mer eller mindre orimliga ställen i huset.

Känns skönt det.

Den enda eftervalupplevelsen jag har fått idag var att taxichauffören, som körde mig, Ines och Jimmy till zoo:t, var förbannad och bitter till humöret och mumlade något om att "kineser alltid köar till ställen med gratismat" vilket han tydligen tyckte var ett alldeles horribelt beteende. 

Hmm. 

Ganska ofta känner jag att jag borde ge mig in i de där resonemangen som de har, de här taxiförarna. Hittills har min inställning varit att jag låter dem hållas. Ju galnare deras åsikter är, desto mer intensivt försöker jag ignorera dem. För att inte trigga dem ännu mer, liksom. Men det skulle förmodligen vara bra om någon/jag flikade in att det finns folk från andra ställen på jorden (som alltså inte är kineser) som uppskattar när mat är gratis. Att det kanske inte är en genetisk defekt det där.

Kanske borde jag också ha ifrågasatt chaffisen som häromveckan spottade ur sig att han ansåg att indonesier är snåla för att de försöker pruta på taxipriset. För som jag förstod det var den enda lösningen han såg på det problemet att butcher and slaughter all the Indonsesian people. Tycker nog att det är lite väl hårt ändå, faktiskt. Men det sa jag inte. Jag tittade istället ut på mycket intressanta saker på trottoaren, såsom stenar, löv och annat exotiskt. För jag hyser inget större hopp om att kunna påverka eller förändra deras rasistiska syn på tillvaron på en tio minuters bilresa, och så är jag lite orolig för att en del tycker att svenskor som säger emot dem också borde dekapiteras. Därav blir det sällan några mothugg från min sida, fast jag, som sagt, borde säga ifrån.

Positivt däremot är att dessa upplevelser fungerar väldigt bra som underlag till samtal med barnen här hemma. För även om jag inte tar de här diskussionerna med gubbarna i bilarna så kan jag ju prata med min avkomma i efterhand om huruvida det är lämpligt att slakta ett folk för att de prutar. Vilket ju kan vara vettigt att bilda sig en uppfattning om vid fem respektive åtta års ålder.

Tänker jag, alltså.



lördagen den 4:e maj 2013

Varför man inte ska skära grönsaker innan valet i Malaysia:

Imorrn är det dags för val här i Penang, och i Malaysia. Redan för flera veckor sedan började taxigubbarna att varna mig för detta. Köp hem mat! har de sagt. Bunkra upp med vatten! Lås dörren! För kanske blir muslimerna missnöjda med utkomsten och då ryktas det om att både kineser och västlänningar blir attackerade på gatorna. Fast sedan finns det ännu fler som säger att det där är skitsnack. Så vi har löst det på Jimmysättet; vi har inget vatten, vi har ingen mat och vi kommer förmodligen inte ens låsa dörren. Näpp. Det enda vi har är en försvarsstrategi som innefattar hur vi ska barrikadera dörrar och gömma barnen när dörren slås in. För även om Jimmy inte gått med på att preppa alls, så har han inte lyckats få tyst på mina inre Frobydemoner. Så jag har gjort upp en liten plan i min ensamhet...

Utifallutifall, liksom.

Anledningen till att det kanskekanske skulle kunna bli lite gruff på gatorna är för att det här trots allt är ett land, och en stad, med flera starka grupper och viljor. Det finns kineser, indier och muslimska malayer. Och även om jag till en början tyckte att det kändes som att alla dessa religioner och viljor och traditioner verkade respekteras av varandra och att de faktiskt tillåmed var att betrakta som föredömen för oss i Sverige, så är jag nu (när jag bott här i nästan 1 år) inte alls lika övertygad om den saken. För även om det här är ett samhälle där man på ytan firar varandras traditioner och tillåter böneutrop, så inser man efter att ha pratat med människor i sin omgivning, att detta inte nödvändigtvis innebär respekt. Nej, det handlar nog egentligen inte så mycket om att respektera varandra, utan snarare om att tolerera. Och stundvis gör de inte ens det.
På många sätt kan man ju tycka att det inte är helt konstigt när man har en politik som officiellt gynnar muslimer. Ett par exempel på detta, som många taxichaufförer upprörs över, är att muslimer får mycket bättre ränta på banklån. Ett annat exempel är att vår maid inte får bidrag från staten för att hon är ensamstående, på grund av att hon är etnisk indier. Fel religion helt enkelt.

Sådant kan ju lätt skapa osämja tänker jag. 

Så imorrn är det iallafall val. Då måste alla som vill rösta åka tillbaka till sin födelseort, gå till sin valstation och genomföra sitt val, sedan, för att visa att de röstat, så doppar de sitt finger i en färg som inte går bort på ett bra tag. Vilket i sin tur inneburit att Jimmys kinesiska kollega på jobbet har hyst en stor oro i flera dagar över att färgen för året ska vara gul. För han råkade skära sig i fingret häromdagen och då tvättade de det med jod på sjukhuset. Så i värsta fall kan detta medföra att han inte får rösta. Fett jobbigt ju. Sådant slipper vi i Sverige.

Kanske är läge att uppskatta det.

Faktiskt.
 
 

fredagen den 3:e maj 2013

Känner en stark peruklängtan och rödluvehamstrar, ba så ni vet

Nu när jag haft förskoletema med Ines här i några veckor, och gått på studiebesök å allt såntdär, så känner jag hur det börjar klia i fingrarna. Jag börjar längta tillbaka till frukostar med muntra, nyvakna barn runt små runda bord. Till skogsutflykter och lekar och ramsor om stubbar. Till kollegor att skratta med. Till barn att skratta med. Till att få ta på mig en asfånig peruk på rasten och sedan bestämt hävda inför barnen att håret bara blev så, helt plötsligt liksom. Allt sånt här är ju grejer som man bara får göra på ett jobb som är som mitt. Tänker jag mig iallafall. Har svårt att se perukgrejen genomföras på några andra ställen, eller stubbramsor heller för den delen. 

Fast jag har inte släppt jobbet helt tidigare heller. Jag har kommit på mig själv här under hösten med att samla på mig braåhagrejer. Som exempel har jag införskaffat små dockor som man kan ha när man berättar "Sagan om Rödluvan", de var helt perfekta och då går det ju inte att ignorera, såklart. Så nu ligger de och väntar i garderoben tillsammans med en massa annat som kommer att bli användbart så småningom.

Näe, det blev visst ingen statsminister/socionom/cheföverenmassamänniskor av mig. 
Det bidde en pedagog.

Så kan det gå.