måndag 14 november 2011

Åh vilken skiiitdag det var igår!

När någon måste vika tvätten för att den legat på en bänk i tre dagar. När någon måste lokalisera vem som har en strumpa full med lingonsylt på undersidan som lämnar små, röda, kladdiga fotspår på golv och mattor överallt. När någon måste amma och lägga en hungrig Ines. När någon måste plocka fram en till pruttkudde innan Ingrid och Emil har sprängt ljudvallarna. När någon måste gå in i sovrummet och tycka synd om Jimmy som insjuknat i någon obestämbar sjukdom. När denna någon är jag, då blir jag förbannat less. Sedan fortsätter jag med det ett tag till. Sedan drömmer jag mig bort till Alsen. Inte alls för att livet var så lättsamt och enkelt då, utan tvärtom. Inget var lättare, men det var härligt ändå och därför försöker jag tänka att "jag har faktiskt haft det värre men tyckt om det ändå, så det så".

Jag ser exempelvis framför mig hur vi åkte till byns tvättstuga en dag i veckan för att tvätta eftersom rören frusit till gäststugan där vår lilla toppmatade, opålitliga tvättmaskin stod. Hur vi först åkte dit, det var ju bara ett par kilometer, tog med tvättkorgarna och Emil 1 år ned för källartrappen under byhuset. Vi fumlade fram en massa enkronor och lät Emil ploppa ner dem i alla de olika dosorna på väggen för att få igång två tvättmaskiner (som sedan länge borde ha fått gå i pension men hade sin charm ändå) och en jättegammal centrifug (såg ut som en gigantisk hushållsmaskin som min mamma gjorde bröddeg i när jag var barn) som behövde typ 20 minuter på sig att stanna när den väl fått upp farten och tumlat bort lite vatten. Sedan badade vi Emil i ett stort handfat för att fördriva tiden. Allt detta höll vi på med regelbundet och ändå var, och är, vi en lycklig och kärleksfull familj som skaffat TRE barn och valt att flytta till en ö med ännu ett yttepyttehus som också hade torrdass framtill för några veckor sedan och en tvättstuga i ett litet hus på tomten.

Plötsligt blir det ju klart och tydligt, igen, att det är detta vi vill. Det SKA vara lite jävligt sådär. Lite svårt, så man känner livet i sig. Så man har nått att gnälla om. Det är därför. Jamendåså, då var ju söndagen precis vad vi beställt.

1 kommentar:

  1. Ja, men det är ju så här livet är! Och bara vänta tills vintern är här på riktigt... Hu!

    SvaraRadera