onsdag 2 november 2011

En precis-som-vanligt morgon

Den här morgonen började som vanligt med att en blondrufsig, nyvaken och försiktig Emil smög in i sovrummet vid 6-snåret och viskade "är klockan 7 snart?". "-Näe", svarar jag (och håller för Ines öron samtidigt som jag försöker få loss mitt vänstra smalben ur Ingrids järngrepp. Att någon vill krama mina smalben istället för en kudde eller ett gosedjur är ett under, för de är inte alltid lena som silke det kan jag lova). Tio minuter senare smyger samma lufs in och ställer samma fråga och han får samma svar. Tjugo minuter senare frågar han igen och därefter dröjer det nog bara ett par minuter, men den här gången (vilket också är rutin) så väser jag "-Nej, klockan är inte sju, jag kommer upp när klockan är 7, om du är pigg vid 5 så kan du gå upp då men jag pallar inte att gå upp då för jag har ammat hela natten och det är därför jag har sagt att du får hitta på något på egen hand tills klockan är 7!" Sedan andades jag och Ines vaknade och Ingrid var nog redan vaken eftersom jag lyckats få loss mitt smalben tidigare. Jag har ju redan insett efter väsandet att det inte blir mer sömn den här dagen och då brukar jag alltid vara missunnsam nog att ruska liv i Jimmy så fort det går. Det är ren och skär självbevarelsedrift så att jag inte ska bli bitter i längden.

Så börjar då en morgon i vårt lilla gula hus. 

Ingrid, utklädd till pirat, äter yoghurt. Jimmy kollar jobbmejlen iförd kalsonger, Ines gurglar under en fiskmobil från Ikea bredvid Emil som leker med Ninjagogubbar. Jag själv har en ovana att gå ut i köket för att hämta en sked (till exempel) fast på vägen ser jag en strumpa som naturligtvis har hamnat fel (det är alltid Jimmys strumpa och den är aldrig på rätt ställe) och går in på toaletten (där tvätten SKA ligga), där ser jag att ingen har lagt tvätten jag satte på igår i torktumlaren så då sätter jag på den, kommer på att jag är kissnödig, kissar, inser att Ines oxå förmodligen har kissat en del sedan jag sist bytte blöja så jag hämtar henne och tvättar, pratar, byter och myser. Och sedan fladdrar jag runt på det viset ända tills den som av någon anledning behövde en sked men inte kunde hämta den själv undrar varför det tar mig 15 minuter. Det är trots allt bara ett par meter mellan kök och matrummet/vardagsrummet. Det är för övrigt två meter till ALLA rum i vårt hus oavsett var man står i det.

Mer om det en annan gång, för nu måste dagen börja.

1 kommentar: