fredag 18 november 2011

Farväl GlitterEmma!

Min dotter har under en lång period varit helt besatt av fluff, rosa, glitter, pärlor och naturligtvis; prinsessor. Själv lämnade jag aldrig riktigt den fasen tror jag, för jag kan fortfarande önska att mitt rum ska vara rosa och gulligulligt, men det går inte för Jimmy är inte alls lika rosafluffig som jag. Tror aldrig att han var det faktiskt...

Joo, så var det så att under sommaren genomförde hon ett namnbyte, hon hette inte Ingrid, nej, hon hette GlitterEmma. GlitterEmma ville att allt skulle vara prinsessigt. Hon hade kronan på sig dagligen och hade bara klänningar på kroppen. Jag gav bort byxorna, det var ingen idé. Det enda hon och hennes kompis gjorde var att leka med dockor och vara finklädda i vackra klänningar. Hon började prata om hål i öronen i mars och gav sig inte, och så fort vi träffade mormor (som alltid har dinglande örhängen i glada färger a la Gudrun Sjödén) så satt hon och pillade avundsjukt och ryckte lite i dem tills vi sa stopp. Så nu när hon fyllde år för några veckor sedan gick vi till en frisersalong och tog hål, och det är ju fantastiskt hur vackert det blev tyckte GlitterEmma! Dessa glittriga örhängen är ju underbara och alla får titta och beundra.

Samtidigt som hon blev överlycklig över presenten så var det ändå under håltagningen som jag insåg att hon höll på att lämna prinsessan GlitterEmma-fasen. Nej, för det skulle inte vara rosa glitter i öronen. Det skulle vara grönt. Grönt hade hon aldrig ens övervägt för någon månad sedan. Några dagar senare fick jag plocka fram ett par byxor med skärp, för det  är plötsligt helt rätt, dessutom var grön hennes nya favoritfärg. Jag började hänga undan det tiotalet fluffklänningar som hängt tillgängliga i garderoben, inväntandes nästa förändring. Så i förrgår när jag och Jimmy försökte oss på att gemensamt trimma till Danny-frisyren på Emil, så ville hon också snagga sig. Jahapp, så nu om en vecka ska vi till frisören (vilket redan var inplanerat sedan tidigare, jag gör inte ALLT som hon befaller även om det skulle vara en mycket behagligare stämning hemma hos oss om så vore fallet) och ge henne en snagg. Det blir säkert jättebra. Avslutningsvis ( om jag nu trodde att det fanns en smula kvar av sommarens treåring) så deklarerade hon vid frukostbordet nyss att "-När jag blir stor ska jag inte ha barn och inte ha en fru. Jag ska vara EN person och gör EN sak. Jag ska jobba du vet det där när man kastar bollarna..." . "-Vaddå?" säger jag, "-menar du bowling?". "-Ja, den som ligger vid farmor". Och jag inser att man tror man känner en människa, vet vad den gillar och så, och så inser man att prinsessan har blivit en snart skallig tjej som inte vill ingå partnerskap för att hon vill vara fri och jobba med bowling.

You live, you learn liksom.

4 kommentarer:

  1. Så härlig unge ;)
    Jag bara går och väntar på att Irma ska komma in i en prinsess-fas. För att flickor gör det va? Alla mina kompisar suckar och stöna om det.

    Hälsningar
    Yohanna som såg dig hos at vara någons fru och kom hit och kikade lite ;)

    SvaraRadera
  2. Ja, men se där. Det blir nog ett spännande liv för den lilla prinsessan.

    SvaraRadera
  3. Åh vilken underbar beskrivning! Då finns det alltså hopp för alla fina byxor som även hos oss blivit förpassade till lådan vi aldrig tittar till förmån för fluffelifluffklänningar (MYCKET viktigt att kjolen snurrar när man dansar!!) någon gång ska fÅ göra comeback :)

    På önskelistan till tomten (som hon för övrigt tyckte vi kunde sms:a hahaha) stod bara klänningar. Dock var önskning nummer två (efter rosa klänning) en GRÖN klänning och det ger ju hopp! (även om det tydligen var för att tingeling har en sån, hmm)

    /Maria

    SvaraRadera
  4. Ja visst finns det hopp för brallorna alltid. jag undrar för övrigt om inte Tingeling var inblandad även i Ingrids plötsligt utbytta favvofärg...

    SvaraRadera