torsdag 17 november 2011

Förlänga livet del 3

När min son var liten så hade han svårt att uttala vissa ljud, som så många andra barn var ett av dessa ljud K-ljudet. Han kunde inte heller uttala bokstaven L, det blev antingen J eller så blev det stumt i vissa ord. På detta vis blev både ficka och flicka till fitta, och det kunde ju bli lite småtokigt ibland. Jag skrattade inte ihjäl mig varje gång direkt, för så kul är det inte när små barn säger könsord. Fast det var en gång när det blev lite väl tokigt.

Jo, det var på det viset att jag och mina föräldrar var på Ulriksdals slottsträdgård för att äta lunch och kolla i deras butik. Vi inledde med att äta och när vi var klara var 3-årige Emil rastlös, så han och mormor gick i förväg medan jag plockade undan våra tallrikar på en bricka. Mormor och Emil knatade ut i det stora växthuset som ligger i anslutning till restaurangen och spanade på blommor och folk. Mitt i alltihop kommer en flicka förbispringande med någon form av ansiktsmålning. Emil blir exalterad och skriker till sin mormor "-Titta mojmoj, en monstejfitta!". När jag sekunden efter kommer ut står en något rosig och generad mormor med min son i handen, som förstås inte alls förstått att den där flickans mamma blivit illa berörd. Nej, det är inte lätt att vara liten...men det är roligt att vara stor, när man har humor förstås.

1 kommentar: