onsdag 30 november 2011

Gubbar och galningar

Man måste i alla fall säga att jag är en jäkel på att språka med gamla gubbar. De gillar mig, så är det bara. Jag vet inte exakt när det hände men en dag var det bara så att jag började locka till mig pensionärsgubbar som ville prata politik, Carema, gamla järnvägar och Stockholms trafik. Och det är ju bara trevligt, oftast är de väldigt goa och de luktar inte alls så farligt efter en stund. Värre är det för min mamma. Hon har alltid lockat till sig galningarna. De där som pratar/mumlar/skriker för sig själva på centralen och inte har vinterjacka fast det är 15 minusgrader. De älskar henne. Det är därför jag fortfarande har en minnesbild av någon ingrodd mans krigsskador som han hemskt gärna ville visa för oss efter att ha satt sig bredvid min mamma på tåget, och vad vore väl en barndom utan sådant?

1 kommentar: