måndag 28 november 2011

Helgens highlights

Jag och mina barn har den alldeles sagolika turen att ha både en farmor och en mormormorfar som är superfantastisktinfernalisktfinfina och bra. Så därav träffar vi dem ofta. Nu i helgen bodde vi hos mormoårmorfar och här kommer då en liten förtjusande rapport om helgens highlights:

Fredag kl 18: Vi kommer fram. Ines ansikte har svullnat till sin dubbla storlek efter att hon har gråtit hjärtskärande i ca 1 timma och 10 minuter. Jag är asförbannad för att jag ännu en gång glömt bort (guldfiskminne som sagt) att jag har en bebis som hatar att åka bil och att det är köer varje fredag eftermiddag och att det därmed är givet att bilresan kommer att vara en liten bit av helvetet. Mina storbarn är väldigt, väldigt glada över att vara framme. Och så är de glada över att Ines lever. För det hävdade ju deras lätt instabila moder att hon inte gjorde vid ett tillfälle. Det var när Ines gråtit hysteriskt i baksätet med Emil i en sisådär 40 minuter och plötsligt tystnar. Då ropar jag "Dör hon?!" varpå Emil skriker "Näej!" och då börjar Ines yla igen och Ingrid tittar granskande på mig. Det är garanterat så att hon för varje dag bli mer och mer säker på att hennes mor är en liten smula galen.

Kl 01.30 blir jag väckt av Ingrid som bara faktiskt undrar nääär man får gå in till mormoråmorfar och väcka dem? Sedan får jag ligga vaken i en bäddsoffa med Ines i armhålan och Ingrid runt vaden bara för att se till att hon inte ska gå in till mina föräldrar vid 4 och säga god morgon och tvinga mormor att sätta igång med frukosten. (Det skulle nämligen bli så annars för mormor är den där snälla, tålmodiga sorten som helst vill att hennes barnbarn bara ska ha det härligt hela tiden). 

Lördag Kl 07:30 vaknar av att Emil och Ingrid skriker inifrån mormoråmorfars säng, den sedvanliga morgonmisshandeln har börjat (det är alltså mina barn som brottas), snart är det frukost.

Kl 16:00 gör Ingrid bomben i badkaret och sedan bråkar hon med sin kusin i två timmar medan Emil undrar hur lång tid det är kvar tills Ingrid egentligen ska gå och lägga sig.

Söndag Kl 01:00 står jag, Jimmy och mormoråmorfar fnissandes och smakar varm Pucko med captain morgan i köket. Sedan får vi (jag och Jimmy) ångest när vi inser att vi ska upp om 4-5 timmar och tvingar oss själva i säng, vilken fortfarande är liten bäddsoffa med Ines i armhålan. Det är mysigt i 4 minuter ungefär sedan blir det bara trångt och resten av natten är det tjafs om vem som har mest täcke.

Kl 10  Jimmy är iförd min pappas gamla bandytränaroverall och krälar runt i regnet i mina föräldrars hala tall sågandes tjocka grenar för hand. Morfar står på marken och ger goda råd. Samtidigt ligger mormor på golvet med två mycket engagerade läkare hängandes över sig som stoppar pincetter i näsan på henne och plåstrar hennes navel.

Kl 15 är vi hemma och inser att vi glömt Ingrids gymnastik och att maten inte heller denna gång har handlat sig själv, man måste tydligen ALLTID köpa den i affären. Fast pizza är också gott.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar