fredag 25 november 2011

Jag är ju trots allt typ döv

Att vara dövlight på ena örat är inte så lätt. Det gör att jag alltsomoftast inte hör vad folk säger, vilket i sin tur gör att jag framstår som mer förvirrad och märklig än jag egentligen är. För jag orkar inte fråga "-Vasaru?" tusen gånger per samtal, folk kan ju tro att jag hör dåligt, så då har jag kommit på en alldeles genial lösning; jag byter ut det obegripliga "blamflabav" till något som verkar rimligt i förhållande till det övriga samtalet. Jag generaliserar helt enkelt så att det blir begripligt. Oftast blir det det iallafall. Fast sedan ibland kan det bli helt fel förstås. Som igår. Då ringde det på telefonen och samtalet löd såhär:

-Ja, hej det är Elin.
-Hej det är Tant blablabla (jag hör ingenting) är Jimmy där?
-Jasså ringer tant såhär på förmiddagen, hahaha (verkar va en kul typ det här för hon låter verkligen INTE som en tant, det är säkert nån från Jimmys jobb...tänker jag) nej, Jimmy har inte kommit hem än, haha.
-Eh, nä. Eh då prövar jag i morgon då. Hej då.
- Hej, hej.

Så ringde telefonen nyss och Ingrid svarar och ger sedan telefonen till Jimmy. När samtalet är slut så frågar jag honom "Var det hon "tanten"?. Nej, svarar Jimmy, det var TANDvården. Jahapp.

1 kommentar:

  1. Ha, ha! Ja, så kan det gå. Men bra jobbat, det blev ju nästan rätt...

    SvaraRadera