torsdag 3 november 2011

Litet hus var det ja...

..och det är ingen underdrift heller. Eller, egentligen är väl huset inte så litet, det är vi som är många. Dessutom är somliga av personligheterna hemma hos oss rätt utrymmeskrävande och räknas därmed som tre stycken. Minst. Utöver detta är vi inne i en rätt rejäl renovering just nu och har av den anledningen en toalett med ett kylskåp i dörröppningen som för övrigt är en tom öppning utan dörr. Nu är det i och för sig bara jag i familjen som tycker att toalettdörren är en användbar och mycket funktionell tingest, men ändå. Det är trevligare när man har gäster och ser liksom bättre ut när det ska komma mäklare på besök för en värdering. Kan man tycka. Ändå är alltså planen att yttepyttehuset ska värderas. I morgon. Så idag ska jag trotsa min begynnande förkylning och STÄDA. Fast utmaningen ligger inte i att dammsuga, det är inte jobbigt att dammsuga ca 10 kvm, utan det knepiga är att gömma hälften av våra ägodelar någonstans i en icke existerande garderob så huset ser beboeligt ut. Vi borde förmodligen mörka antalet personer som bor här också när vi ändå tänker frisera vår boendesituation, för visst finns det en gräns för hur många som får bo på ca 10 kvm? Det är garanterat inte 5 personer och två katter, och är det på det viset så borde någon genast ändra det. 

Det är märkligt ändå, det här med yttepyttehuset, för det är trots dess namn den största boytan jag och Jimmy någonsin bott på. Vi verkar båda två bära på en outtalad längtan efter kök som inte går att vända sig i, toaletter med duschväggar som fälls fram bakom handfatet (japp, det har vi haft, på riktigt) och kombinerade mat/tv/arbets/vardagsrum som kräver akrobatiska övningar för att ta sig fram i. Vi har alltid trivts så otroligt bra och aldrig varit bekymrade över att vi inte har fått plats med möbler eller gäster. Det har gått bra ändå, tills för ett par veckor sedan då vi vaknade en morgon och plötsligt insåg att vår lilla villa är ett yttepyttehus.

Med åren och flyttarna har vi i alla fall lärt oss en sak; det är bra med värme på vintern. Så det har vi ändå förutsättningar till i yttepyttehuset. Så var dock inte fallet i vår stuga i Alsen/Åre. Visst fanns det en kamin och element, men sådant hjälper föga när väggarna är gjorda av två lager kartong. Typ. Där var det banne mig kallt. Det var för övrigt där vi hade duschväggen som man fick fälla fram bakom handfatet också. Den sammanlagda ytan var 50 kvm om jag minns det rätt... men trots detta var vi verkligen nöjda med stugan och kära i varandra både före och efter, så inget ont om Alsenstugan, tvärtom. Fast det där med att vi var kära både före och efter kan ju också bero på att vi i princip inte kände varandra när vi köpte stugan ihop. Och är man nykär kan ju kartongväggar vara ganska charmigt. Den smaskiga stårryn är dock alltför lång för att redogöra för nu och frukosten är slut. Nu är det på med städhandskarna som gäller...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar