måndag 21 november 2011

När vi döden dör

Ja, för dö ska vi ju alla. Då hoppas jag att det sista jag ser för mitt inre är våra lördagkvällar hemma hos oss i vårt lilla, lilla vardagsrum/matrum/lekrum. Jag vill se Emil dansa exorcistdans och slå sig full med blåmärken för att inget dansgolv är för stort för honom. Jag vill se Ingrid härma folk på dansskolan helt klockrent (hur gööör ungen?) och skratta så hon gråter åt sina egna skämt. Jag vill se Jimmy dricka rödvin och spilla ner sin tröja. Jag vill se Ines vara sådär glittrande glad som hon är jämt. Och jag vill känna mig sådär varm och lycklig som jag brukar göra då. Som att världen kan få stanna till precis där och aldrig bli något mer. Jag tror att Jimmy upplevde samma sak i lördags för mitt i den ständigt pågående diskussionen om vems tur det är att välja låt så säger han "-Den här kan ni spela på min begravning". Då tittar Emil på Ingrid och säger "-Om pappa dör, då skulle jag bli ledsen". "-Äsch" svarar hans inte fullt så sentimentala lillasyster "-Vi har ju mamma så vi behöver inte bekymra oss.".Emil tänker en ganska lång stund på det och sedan säger han "-Mmm.....fast vi skulle ju bli fattiga".


p.s Efter att ha sett bilden så förstår man varför Jimmy spiller rödvin (han dricker det som om det var blåbärssoppa under Vasaloppet). Där syns även Dannyfrillan på Emil och Ingrids buttra min. Uppenbarligen hade vi INTE valt "Verånika Demaggallos" låt "Ja kommer å ja faller" just då. Bakom allt detta skymtar toalettdörren/kylskåpet som snart ska bytas ut och byggas in, fast jag börjar faktiskt vänja mig nu. d.s

1 kommentar:

  1. Det där lät alldeles underbart, och faktiskt inte vemodigt.

    SvaraRadera