torsdag 22 december 2011

Feminist javisst! Fast hur?

Fan vad mycket lättare det är att vara feminist när man är ung och fräsch och viril och fertil. Typ. Det är liksom inte alls lika lätt att leva upp till de där värderingarna som jag hade i gymnasiet längre. För mina barn fick visst egna uppfattningar och viljor. Emil vill inte ha rosa på sig sedan han började skolan och Ingrid vill ha en sminkdocka i julklapp (och när jag vädjande frågar vad hon vill ha utöver den så svarar hon "En till sminkdocka. Och digestivekex"). Så han slipper ha rosa, och hon får sin sminkdocka och jag själv får omvärdera läget.

Feminist ÄR jag. Alltid. Jag vill ju att vi alla ska vara jämställda i alla lägen oavsett om vi har penis/snopp eller vagina/snippa. Men min nuvarande och något omvärderade övertygelse är att man måste kunna vara feminist och ändå frossa i rosa klänningar till sin dotter, eller köpa henne en sminkdocka i julklapp och sedan skaffa actionlego till sonen.

Frågan är HUR jag sedan får mina barn att bli så "fria" som möjligt? Hur jag får dem till det trots att jag inte förvägrar dem sminkdockor eller tvingar dem ha "tjejkläder" i skolan. Hur jag får dem att inte bli så fast i mallar och former som inte jag har skapat, utan samhället - vi tillsammans.

Vad härligt och charmigt det hade varit nu om jag dängt till med det ultimata svaret såhär kaboom på morgonkvisten. Jävligt fint hade det varit. Fast det svaret har jag inte.

                                                            Nån klok därute med ett svar, kanske?

1 kommentar:

  1. När du kommer på svaret så hojta gärna.
    Jag håller med dig om allt (bortsett att här är det inte sminkdocka än utan fortfarande prinsessklänningar och jag har inte köpt någon ny eftersom hon redan har tre och bävar därmed för julafton)

    SvaraRadera