måndag 5 december 2011

Gustaf å Sara

Jag sitter och tänker på er såhär på morgonkvisten, på hur mysigt det ska bli att ses i jul å så. Sedan tänker jag på första gången jag träffade Sara i er lägenhet. För det blev tydligt på en gång att ni verkligen hade matchats ihop helt korrekt.

Fast innan jag berättar vad det var som fick mig att tycka att det var så, måste jag ju köra lite background på Gustaf, min superälskade lillebror och barndomsplåga. Typ. Han måsta ha varit den mest retsamme lille pojken som någonsin skådats. Dessutom så välsignades hans liv med två stingsliga systrar som hade för vana att ta åt sig av saker och slå i dörrar och sånt. Förmodligen var han som mest retsam/rolig (beroende på vem man frågar) vid matbordet, för både jag och min syster har hämnats varsin ynka gång, och bägge två med hjälp av mat. Själv tillämpade jag den gamla klassikern "Tomat mosad i ögat". Fungerade sådär, men det var skööönt. Jo, Gustaf har i alla fall begåvats med humor som jag uppskattar. Han är ovanpå det rätt högljudd och bullrig. Stundvis i alla fall. Så man vet liksom aldrig riktigt vad som ska komma härnest.

Ja så var det i alla fall så att Sara och Gustaf hade träffats och flyttat ihop och alla vi andra skulle åka en massa mil för att träffa dem. Så vid middagsbordet berättar fina, söta Sara mycket uppskattande om häromdagen när de hade handlat och Gustaf hade fått ett litet utbrott av outtömd humor som liksom behövde komma ut. Varpå han under handlingen låtsas var en arg, bullrig, dansk man som skäller på sin fru, dvs Sara. Och jag skrattar ihjäl mig. För jag tycker att det är askul att min bror snackar hittepådanska och gormar i affärer. Fast jag vill helst inte vara med. Sara däremot fnittrade förtjust och verkade inte tycka att det var så besvärlitg alls, mest bara roligt.

Och det var då jag förstod att det var en match made in heaven, som de säger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar