tisdag 27 december 2011

Kurragömma gone wrong

Igår satt jag i lugn och ro med en inredningstidning i min mammas lyxiga fåtölj. Ines sov i vagnen och storbarnen var ute med mormor, morfar och morbror i trädgården och lekte kurragömma. Wonderbar liksom. Fast inte så länge. För plötsligt öppnas trädgårdsdörren och min mamma sticker in huvudet. Hon ser skärrad ut. "- Elin, har du sett Ingrid?" frågar hon. Vilket jag naturligtvis inte hade.
Än så länge tar jag det lugnt, för min mamma tappade bort mig åtskilliga gånger som barn. Inte så att hon är slarvig, tvärtom; hon är världens mest uppmärksamma och omtänksamma mor. Ändå rymde jag rätt ofta. Typ till gubbar som bjöd på saft, eller till mitt dagis (som det hette) eller till en kompis. Så jag vet att hon går att lura.

Sedan dröjer det ett par minuter till och då dyker Emil upp och frågar samma sak. Det är då jag blir orolig, för deras tomt ska inte ta flera minuter att genomsöka, inte utan att hitta det man letar efter. Så hjärtat börjar picka i bröstet som hos en uppskrämd liten fågelunge och jag springer ut. Utan jacka och skor. Där ute letar vi som tokar i några minuter till, och inser sedan det fruktansvärda. Hon. Är. Borta.

Det är nu den neurotiska sidan hos mig och min mor tar över. Den sidan som älskar deckare och därför har läst alldeles för många sådana. Vi börjar falsettskrika. Jag ylar "-Ingrid!!!" och min mamma gapar "-Ring polisen!!!". Och min något mer avslappnade pappa bara suckar och fortsätter leta. Folk som går i stora familjeklungor på en trivsam julpromenad har stannat upp på gatan för att storögt glo på spektaklet (= jag och min mor som gormar om polisen och kidnappning och springer runt som yra höns, den ena endast iförd svarta tajts och randig t-shirt storlek Jimmy).

Så inser jag att om polisen ska ringas så är det jag som ska göra det, så jag tar ett spagathopp uppför deras farstutrappa och skriker "-Jag riiinger poliiisen!!!". Och då. Just då. Tittar Ingrid fram bakom en buske. Hon ser lite finurlig och lite oroad ut. För det här är första gången som hon leker kurragömma på "rätt" sätt. Dvs. hon har för första gången legat tyst och väntat på att bli hittad istället för att som vanligt pipa så högt hon kan och visa sig efter tio sekunder för att hon inte orkar vänta.
Och vad gör tokkärringarna då? Jo, de ringer polisen.

Jahapp.

1 kommentar: