torsdag 29 december 2011

Lyckliga barn

Alltså.  Jag sitter här och känner att jag inte kunde bry mig mindre om vad mina barn kommer att sysselsätta sig med i framtiden. Om de blir homo, bi eller transor, skaffar tusen tatueringar, blir religiösa, färgar håret illgrönt, bojkottar kött, lever i kollektiv eller dyyyr etta på Östermalm. I don't care.
                                                      
För det är inte viktigt, faktiskt.

Det enda som känns väldigt angeläget är att de blir så lyckliga det bara går. Att de vet att de är älskade oavsett vad de hittar på och att de har med sig i sina ryggsäckar att de hade ett par föräldrar och ett gäng släktingar som försökte göra deras uppväxt så fin och härlig och rolig de bara kunde.

                                                     
                                                           Det önskar jag.


Skulle det nu visa sig att de blir lyckliga av att göra andra illa, eller av att bränna förskolor på nätterna så får jag väl gå in och redigera lite i det här inlägget bara. Det är snabbt gjort.

1 kommentar:

  1. Ha ha ha älskar tillägget! Precis vad jag tänkte på. Skräcken, liksom.

    SvaraRadera