torsdag 5 januari 2012

Nattkuppen

Katten Siri har alltid vetat sin plats i sängen; längst ner i vänstra hörnet.

Och därmed basta! 

Men se i natt blev det tydligt för henne, och då även för mig, att min tidigare mycket principfasta hållning till vem som sover var och när är på väg att rämna fullständigt. För nu sover Ingrid och Ines i min säng, och Jimmy som inte får plats snarkar på soffan. Jag som alltid å det bestämdaste hävdat att "-det ska aldrig hända oss". Men nu har det alltså hänt. Och Katten Siri har förmodligen sett detta närma sig länge nu. I en månad lite drygt. Hon har läst av sin matte och förstått att denna har blivit så fruktansvärt hållningslös att hon själv snart, ja vilken dag som helst nu, kommer att kunna uppgradera sin sovplats. I går kväll måste jag ha visat extra tydligt att jag är en människa som sakta håller på att tappa fotfästet. Ines skrek och mådde dåligt efter bvc vaccinationen och jag försökte inte ens att lägga henne i sin egen säng. Det var nog då som Siri ansåg att jag var mogen för bearbetning och under natten påbörjades kuppen. Under de sammanlagt tre timmarna som jag överhuvudtaget fick någon sömn alls så blev jag väckt vid flera tillfällen av att Siri pulade in sig bakom min rumpa nedanför Ines fötter, under täcket naturligtvis, och sedan kurrade hon och hade sig. Jag la tillbaka henne på rätt plats varje gång, men hon var oerhört bestämd med att detta är vårt nya sätt att sova.

Japp, jag har tydligen blivit så trött och principlös att till och med katten kan se det och använda det till sin fördel.

Hjälp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar