tisdag 3 januari 2012

Sådan mor, sådan dotter

Vi skulle pyssla idag, jag och storbarnen. Jag plockar fram kartonger och toarullar och tapeter och tapetklister... men penslarna är borta. Ingrid sitter vid bordet och väntar medan jag vänder uppåner på hela huset. Tillslut hittar jag tre penslar. De ligger i varsin påse, stenhårda, fyllda med färg från när vi målade matrummets åskblå väggar till vita köksväggar. Jag suckar och visar upp dem för barnen med orden "-Vi får be pappa köpa nya på vägen hem.". Då blir Ingrid skogstokig. Hon reser sig upp och hojtar samtidigt som hon marscherar ut ur rummet.

"Jag blir galen! Pappa slarvar bort pengar, slänger kläder överallt OCH håller inte ordning på penslarna!"


Hade verkligen inte kunnat säga det bättre själv. För jag både tvättar och torktumlar femhundringar regelbundet och suckar över hans klädhögar som han placerar ganska exakt där han tar av sig dem.  Fast han argumenterar med att det är den som sätter på tvätten som ska dubbelkolla fickorna och att om jag kunde ge honom några minuter (läs dygn) så skulle han lägga de där kläderna där de ska vara. Oavsett hur det nu ligger till med detta så känns det betryggande att ha Ingrid på min sida i kampen. För att ha henne som motståndare kan bara sluta illa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar