lördag 28 januari 2012

Taxitomten

När vi äntligen, äntligen, äntligen var framme i Penang (uttalas Pinaaang här) så möttes vi av en gubbe med en skylt där det stod "Välkommen Mr Froby and family" vilket kändes mycket trevligare än att ragga taxi. Framförallt för mig som då sovit 1 timme det senaste dygnet och därför förlorat talförmågan. Jag såg knappt nått heller pga påsarna som inte bara huserade under ögonen längre utan lite överallt i ansiktet. Jag svär, hade någon galen gammal handikappad dam kommit och i snigelfart snott vår packning så hade jag inte kunnat stoppa henne, jag hade bara dreglat lite och försökt höja min ena hand utan att lyckas. Så trött var jag.

Jo, så taxigubben packar in oss i bilen. Och sedan börjar han konversera. Han talar bara med Jimmy som sitter i framsätet, så jag slipper dregla till svar, men jag slipper däremot inte lyssna på honom för hörseln var, om än något försämrad av locken som suttit där sedan vi lyfte med vårt första plan, fortfarande någotsånär intakt. Hur som helst, taxigubben pratar och så fort han avslutar en mening så skrattar han som en pirat i Pippi på de sju haven, sådär lite elakt, nasalt och högt liksom. Som en elak motsvarighet till tomtens "-Ho ho", typ, fast "-HAHA!" låter det stället. Vi sitter i bilen i 20 minuter och varje gång han avslutar en mening hoppar jag till och tycker lite mindre om honom, taxitomten. Om jag inte förstått engelska hade jag trott att han gick igenom planerna inför en kommande statskupp med Jimmy där framme, fast egentligen pratade han ju om väder och goda maträtter och bilköer. Han var säkert jättetrevlig, men jag är glad att det inte är honom jag är gift med, tomteskratt goes pirat är en riktig turnoff.

Sådeså.

1 kommentar: