onsdag 29 februari 2012

Bara bilder del 5






Idag åkte vi på utflykt istället för att hänga vid poolen. Jag tänkte att det skulle passa bra nu när jag blivit dunderförkyld. Vilket känns som en lätt felbedömning, för nu känns det som att döden är nära. Sabla huvudvärk.
Aja, men häftigt var det iallafall.

tisdag 28 februari 2012

Kokosmarinerade tjyvar.

I går gjorde vi som många andra på det här hotellet; vi paxade solstolar. Japp,  vi tog en omväg före frukost via poolen och la ut våra fyra hotellhanddukar på de bästa platserna vi kunde hitta. Fy vad lågt.

Första dagen vi vaknade här gick jag runt och kände mig jävligt irriterad på alla egoistiska, kokosluktande, bruna pensionärspar från Tyskland och England som ställt klockan på nollfemnollnoll piiiip för att kunna lägga vantarna på "deras" stolar. Jag hatade dem till och med en liten stund, sedan påminde Jimmy mig om att vi var på semester vid en pool med vattenfall och då skärpte jag till mig. Jag lovade mig själv att aldrig bli sådär fånig, att jag nog skulle bete mig moget och därmed ta de stolarna längst bort för att de var lediga när vi tänkte bada och sedan vara nöjd med det.

Det höll i ett dygn. 

Som ursäkt måste jag säga att vi behöööver de där stolarna närmast vattenfallspoolen jättemycket. För vi måste kunna se barnen när de vill bada och vi inte vill göra det. Vi måste. Så därför småsprang vi och lade handdukar på två stolar bredvid de stekta gubbarna och kokostanterna igårmorse. Jag hade lite dåligt samvete hela dagen (för vi är ju inte vid poolen hela tiden, utan stolarna stod ju paxade och tomma i flera timmar när det var som varmast, för annars svimmar Ines i värmen). Sedan kom vi dit på eftermiddagen, och då hade någon SNOTT två av våra hotellhanddukar. STULIT. Så då gick jag runt med kisande ögon och stirrade på de som såg misstänkta ut. Ja, för det blir böter för den som inte lämnar tillbaka lika många som de hämtar ut. Tillslut fick vi lämna in två och hoppas att bötern inte blir så farlig sedan (det kan jag inte tänka mig). På kvällen insåg jag att världen blir väldigt liten på en sådan här avskärmad hotellanläggning. Man blir liksom väldigt engagerad i små, obetydliga saker. Så idag har jag kombinerat den inställningen med Jimmys tröstande ord till mig när jag kände mig som mest bestulen av våra poolgrannar: "-De kan gott ha de där handdukarna, vi är ju en barnfamilj trots allt. Det finns inte en kroppsvätska som inte är representerad på de där handdukarna".

Så sant. Så sant. Och det känns mycket bättre nu. Faktiskt.

måndag 27 februari 2012

God morron!

Såhär började morgonen hos oss idag. Mycket exotisch.







Avslutar med mina allra finaste, goaste, klokaste, vackraste, roligaste barn nyvakna i sängen.
Det är en bra grej, det där med gränslös kärlek alltså. Faktiskt.

söndag 26 februari 2012

Ines är en mycket populär tjej. Faktiskt.

Såhär är det heeela tiden. Alla vill klappa och peta och bära och gulla och krama och pussa. Ni hajar. Ingrid tycker att det är jättejobbigt, hon stirrar ilsket på alla som närmar sig oss med en fånigt leende på läpparna, för då vet hon var klockan är slagen och hon ogillar det intensivt. "-Det är vår bebis!" brukar hon hojta till dem också. Vilket jag ju håller med om förstås. Det är sällan jag delar med mig av vår bebis, bara när hon själv ler stort mot den som tiggande håller fram armarna och jag själv clearar dem efter en rejäl granskning (typ; Verkar det som om de god hygien? Har de tänder? Ni vet, sådant) sedan får man se till att hämta tillbaka henne ganska fort, för annars gör de sig förmodligen hemmastadda med vår bebis och börjar försöka söva henne eller ge henne kakor eller nått. Jag tänker att det är trevligt med positiv uppmärksamhet för en liten räka, men att lagom är bäst.

 Såklart.





lördag 25 februari 2012

En varning nurå, till er som tillhör den känsligare sorten vintersvenskar






Allt har gått bra, förutom en liten bajsincident i taxin som involverade Ines, min arm och måååånga våtservetter. Annars allt väl. Som sagt.

fredag 24 februari 2012

Hur man får Jimmy att fnissa ihjäl sig:

Jo, man går för att klunka i sig vatten i köket innan man ska sova och upptäcker efter första klunken att det gör fruktansvärt ont i munnen. Varför? För att somliga har hällt vodka i en vattenflaska för att lättare kunna få med den på semestern. Smakar sådär kombinerat med tandkräm faktiskt.

Fyyyyyyy faaaaaaaeeeen!

Langkawi, here we come!

Japp. Nu ska vi sova för imorrn går båten tiiidigt serrni. Vi måste upp vid 06:00 vilket är typ 4 timmar tidigare än vad jag drillat barnen till sedan vi kom hit. Vi får se hur fräscha vi är framåt eftermiddagen...

Ja, ja. Förhoppningsvis kommer det upp en obehaglig (för er alltså) bildkavalkad på ett semsterparadis imorgon. Vi får se.

Puss på er!

En mystisk lunch

Vi åt en väldigt speciell lunch idag. Alltså verkligen. Eller egentligen var det dryckerna som vi beställde till maten som var lite underliga. Till att börja med var det ju ett äventyr att överhuvudtaget  få till en beställning. Det fanns 10 olika menyhäften, alla med olika maträtter och drycker och efterrätter. Sedan fanns en knapp som man skulle trycka på när man hade listat ut vad familjemedlemmarna ville ha. Det slutade med fullständig förvirring kombinerad med spänd förväntan inför vad som skulle bäras ut från köket. Vad det blev? Jimmy fick in iskaffe, barnen mangosorbét (och en isvatten efter att vi insåg att deras drycker egentligen var efterrätter) och jag fick yingyang, dvs iskaffe blandat med grönt té. Mumma. Eller så.

Det är verkligen ett äventyr det här med att äta mat utomlands, nästan enbart positiva upplevelser förstås, varvade med en och annan dålig erfarenhet. Som yingyang till exempel, det är inte nått jag kan rekommendera. Faktiskt. Den absolut godaste maträtten jag smakat däremot, och som jag nästan har förätit mig på är denna:


Det är en shanghai-dumpling fylld med nått smaskigt och lite citrongräs som är kokt (även god stekt) med en chilisås på. Asså, den är så god att jag skulle kunna äta den istället för choklad på fredagskvällarna. Det har jag gjort också förresten. Japp, så god är den.

Ba så ni vet.

p.s Om man tycker att mat är en kul grej så finns det tydligen mycket informativa och intressanta filmer om Penangs mat på youtube. Hälsar Jimmy. Tydligen ska soppan Laksa (med chokladsås som tillbehör!) som vi prövat en gång nere på matmarknaden (även kallad Hawken) vara en riktig kändis i matkretsar. Så, nu har jag informerat er iallafall. d.s

torsdag 23 februari 2012

Ett fotoreportage om världens godaste kaka





De har samma storlek som hundgodis och smakar smask och choklad. M-m-m säger jag. Kanske kan man använda dem på samma sätt som hundgodis förresten?
Typ: "-Sitt Ingrid! Sååja, döhöhöhöktig unge! Hääär får du en godis, ja, varsågod, döhöhöktig unge." medan man kliar henne bakom örat.

Värt ett försök. Faktiskt.

Skolbesöket som sagt.

Jag tycker att det gick bra faktiskt. Mest tack vare guiden som i sin tur har fostrat tre söner och Christina som bor här redan och har erfarenhet av mina barn sedan veckorna tillbaka. Så medan jag talade med en kvinna som arbetar på skolan så skuttade barnen runt med Christina och tittade på skolans sköldpaddor å sånt. Allt verkade superbra! Nu hoppas vi bara på att barnen kommer in redan till hösten!

För övrigt kan jag säga att pedagogen i mig granskade skolan och fann att den överträffade svenska skolor med hästlängder. Alla klassrum var fyllda med målade alster uppsatta som girlanger i taket, det fanns massor med spännande material och rummen var så inbjudande att man bara ville hoppsa in och sätta sig med sin mattebok och börja plita ned saker i den.

Nästan så att jag också vill börja skolan känner jag. Faktiskt.


onsdag 22 februari 2012

Näe hörru Gud, jag tror jag behöver semester från semestern...


 Bilder tagna från http://www.berjayahotel.com/langkawi/en/gallery

...ja-a, typ till ett sådant här ställe. Det är detta jag behöver. I en vecka ungefär, ja, säg från och med nu på lördag till exempel. Och så vill jag ha en ledig Jimmy. Och smarrig mat. Och långa dagar på stranden. Och en liten stund i solstolen varje dag (för hittills har det bara blivit sammanlagt typ 20 minuter på 5 veckor. Underbart e kort heter det ju förvisso, men ändå). Jo, och så vill jag ha medgörliga barn också.



Och Gud sade: Ack mitt barn, allt detta ska du få. Fast... medgörliga barn Elin, haha, you've got to be kidding. In your dreams, liksom.


I swear. Precis såhär var det. Och vi åker på lördag kl 07:00. Hoppas verkligen att där finns bredband, för det glömde jag be om i min bön. Annars blir vi utan varandra i 6 dagar. Bloggen och jag.

Det har ju gått bra i en sisådär 29 år, så det ska väl gå bra en liten vecka. Tror jag.

Skolbesök imorrn

Nu mår Jimmy bra igen.
Skönt, tänker ni.
Hjälp, tänker jag.
För hans tvådagars frånvaro från jobbet innebär att han inte kan följa med mig på vår guidade tur på ön imorgon. Turen som har som målsättning att introducera oss för öns internationella skolor. Japp. Så imorgon ska jag och barnen träffa rektorer, lärare och kolla lokalerna. Eeh, ja, ni hörde rätt, jag och Emil och Diktatordöttrarna (varav den ena har ett humör värre än en person på anabola steroider och den andra skriker vansinniga mördadigränden-skrik) ska vara representabla i flera timmar utan nån som helst hjälp. Jag har laddat med frukt, kex och leksaker. Och en positiv inställning. M-m, banne mig. Det här blir toppen.

See you on the other side, så att säga.

tisdag 21 februari 2012

Jimmy är sjuk.

Japp. Han blev febrig och fick frossa igår och idag ligger han i en hög på sängen och går inte ens att muta med McDonalds = katastrofdåligt tecken. Vi hoppas på att det bara är en släng av solsting och inget värre, typ denguefeber för den ska ju vara sådär lagom omysig att ha. Tyvärr brukar Jimmys kropp motstå typ allt  och när den blir dålig så är det nått överjäkligt, som i somras när han fick Borrelia. Han går alltid all in liksom, min Jimmy.

Så idag tar jag hand om honom och sitter inte här å skriver. Det vore ju helt felprioriterat. Faktiskt.

måndag 20 februari 2012

Utvärdering av hotellet

Bra saker med hotellet:
  • Det finns en executive-våning. Dit får vissa av hotellgästerna gå och äta frukost eller ta ett snack framåt kvällen. Där finns det gratis öl och vin också. Sådant uppskattas mycket av de vuxna i den här familjen. Väldigt mycket. Barnen å sin sida tycker om att plocka fruktbitar och vårrulleaktiga saker på små fat och mumsa på dem, så everybody wins. Faktiskt. Där hänger vi ganska frekvent får man säga, och det är nog en av de sakerna jag uppskattar mest med hela hotellet. Framförallt när barnen är helt omedgörliga, ni vet sådär så att man hellre bajsar offentligt än tar med dem till en restaurant. DÅ är det bra med fruktochvårrullemiddag, det vill jag lova er.
  • Chokladfontänen gillar jag skarpt också, fast jag använder den nästan aldrig. Det är mest att den existerar i min vardag som jag tycker känns väldans trevligt.
  • Poolen älskar jag också förstås, vad hade jag gjort hela dagarna med alla dessa barn utan poolen. Jag vet inte... vill helst inte tänka på det heller.
Dåliga saker med hotellet:
  • Städarna envisas med att lägga en massa Kitkatchoklad i kylen varje dag. Och jag fortsätter äta upp dem med en förhoppning om att förrådet ska ta slut nån gång så jag slipper frestelsen. Det har inte gjort det hittills, tvärtom har städarna läst av mitt försök att bli av med chokladen som att efterfrågan är stor hos oss, så de ökar bara dosen hela tiden. Jobbigt.
  • Det här med badkaren som finns i samtliga hotellrum var något som jag verkligen såg fram emot att få använda. För det såg så lyxigt ut på bilderna. Det är bara det att vårat badrum har lite lätt insyn från huset bredvid, så nått romantiskt bad med Jimmy blir det inte. Möjligtvis med kläderna på, men då försvinner ju rätt mycket charm och vitsen av att bada blir även den något påverkad. Så, näe, inget bad i kar, den här gången.

Jag ger det här hotellet 9 bananer. Det bli bra.

söndag 19 februari 2012

På utflykt till Botaniska trädgården

Nått turistigt måsta vi ju göra tänkte vi. Så vi tog en taxi till den Botaniska trädgården. Innan vi begav oss iväg läste jag lite information från parkens hemsida för barnen. Framförallt fanns där 3 punkter som man skulle tänka på när det kom till aporna i parken:
  1. Mata inte aporna, ta inte ens med mat till parken.
  2. Klappa inte aporna.
  3. Om ni går på en väg där det finns apor, avvakta, titta dem inte i ögonen och gå långsamt därifrån.
Både jag och Emil tyckte nog att de lika gärna hade kunnat skippa aporna i parken, de lät inte så himla roliga. Ingrid däremot ville iallafall klappa dem. Japp, ingen är förvånad.
När vi kom fram står det en STOR skylt på grinden: Tag inte med mat! Vi klev in och bara några meter fram längs vägen dyker de upp; aporna. De var många och söta och inte alls sådär läskiga som de framställts på hemsidan. Trots det var Emil mycket, mycket försiktig och trippade med skydd av vagnen snabbt förbi dem medan Ingrid ooh:ade och ååh:ade suktande efter de små apungarna. Då dyker två brittiska kvinnor upp tillsammans med en liten ettårig flicka. Jag vet inte om de antingen var analfabeter eller bara gillade att leva on the edge, men med sig i handen hade en av dem en påse bananer. På två sekunder övergår de söta, relativt fredliga aporna till att skrika, hoppa runt kvinnorna och visa tandköttet. "-Öu, dear! They are aaafter the banaaanas!" utropar den ena kvinnan sådär brittiskt och tjusigt som jag älskar. Själv stod jag bara stelt och inväntade ögonblicket när deras lilla flicka skulle förlora sitt finger. Vilket hon som tur var aldrig gjorde, inte ens när kvinnorna förtjust tog fram en påse jordnötter och lät barnet mata aporna direkt från handen.

Jag tänker som så att vissa är lite mer hardcore i sitt föräldrarskap. Personligen tycker jag nämligen att det räcker med att vistas i en park där det finns lösa, hungriga apor. Andra tycker att det ska saknas lemmar på barnen för att en utflykt ska kännas spännande nog.

Bortsett från de lite lätt instabila djuren så var det en lyckad utflykt tycker jag, Emil var glad hela tiden, Ingrid skrek bara lite frustrerat på slutet för att hon var trött i fötterna och Ines sov.









Jag blir inte bättre än såhär på kort. Är inte alls fotogenique nämligen. Trots detta man måste ju posera på sin egen blogg ibland, inte bara flasha med sina barn hela tiden. Så där har ni mig. Sådeså.

Allt som allt en bra söndag, helt enkelt.

fredag 17 februari 2012

Ett sådant där "Åh, va stoor hon har blivit!" inlägg till Mormor&MorfarFroby och Pippifarmor





Ja, ni ser ju, snart äter hon pizza, går i skolan, får en pojkvän och behöver bh. Fy vad tiden går fort!

Jag är jäkligt nöjd faktiskt

Jag är så otroligt nöjd med jobbet måste jag säga. Jimmys jobb alltså. Fy faen va bra det är! Mitt eget jobb går det väl sådär med får man säga, de var ju inte så sugna på att ha mig hängandes kvar i datorsystemet ett par år till direkt. Näpp, så man får väl snart börja kallas sig för arbetslös helt enkelt. Börja på ny, fräsch, förmodligen och förhoppningsvis ännu bättre kula när jag återvänder. Under tiden tänkte jag plugga på distans litegrann, medan jag ligger i solen å dricker pina colada liksom... 
Näe, vem faen dricker sådant egentligen? Jag vet inte. Jag har ju Ines på dagarna dessutom (och världens bästa storbarn när de kommer hem från skola/förskola) så det blir väl inte så många paraplydrinkar i en tjusig solstol där jag kan ligga och åma mig med en dunderbrun, vältränad kropp garnerad med tjusig bikini, men ändå. Det är inte så viktigt faktiskt. Näpp. För viktigast är att man har roligt, det har jag alltid sagt, typ, och roligt det är det redan. Trots kvarvarande rester av gravidfläbb och massor med två centimeter långa hårstrån i luggen som kompensation för det som ramlade av efter förlossningen. Inget av det spelar någon roll.

För just nu har vi det så himla bra. Det går nog nästan att kalla det för världsabäst till och med. Faktiskt.

torsdag 16 februari 2012

Mitt midnattsinlägg om en hemundervisningstant

Vi har haft en kinesisk tant hos oss några dagar den här veckan. För att jag och Jimmy tänkte att barnen skulle få sig lite hemundervisning samtidigt som jag fick svimma av utmattning i nån timme. Föga anade vi att hon skulle ta sitt jobb på så stort allvar som hon gjort. Ja, hon var inte nöjd med nånting. Ingrid, till exempel, kunde ju inte ens alfabetet! Det vill säga Ingrid har ingen som helst jävla lust att göra någonting på begäran, däribland rabbla alfabetet. Icke! Hon gör det hon vill göra, sällan får man henne till att sitta i en halvtimme med en envis tant som kräver tystnad och fokusering. Eller sällan, jag menar ALDRIG. Det händer inte. Så under Ingrids lilla halvtimme har jag fått agera medlare mellan sur tant och sur dotter, den ena vill banka in kunskap den andra vill banka in näsben. Typ.

Sedan har det varit Emils tur. Han har tvärtom verkligen kämpat med att vara till lags. Trots att hans engelska var i princip obefintlig i måndags när hon kom (ja, förutom "wan pänkejk pliis" förstås) har han suttit med tanten och harvat engelska glosor och "I, you, we, they were. He, she, it is".

Detta har vi alltså gjort för att barnen ville det. Varje dag när hon gått hem så har jag frågat (med en mycket skeptisk ton) "-Vill ni verkligen att hon kommer hit imorgon???" och bägge två har svarat "-Ja-a!". Den ena för att hon förmodligen hoppades på en bättre vinkel för att komma åt näsbenet och den andre för att han är lik sin far och såg sin chans att lära sig saker. Oavsett detta så var dagens lektion den sista, det kände jag tidigt. För Ingrid blev vansinnigt trött på tanten som inte ville att hon skulle rita "läjdybaggs" hela tiden istället för att lära sig ord på engelska, och Emil ville hellre bada i poolen. Han ville inte ha en sur kinesisk tant som satt bredvid honom och klagade på hans uttal och sa "-Wrong!" så fort han försökte skriva på hennes stenciler. Ja, så kan det gå när en mor vill svimma ifred, man får väl helt enkelt säga att det var kul så länge det varade. Typ.

Imorgon återgår vi till att röja i poolen och bråka om vem som hade vilken handduk (alla ser precis likadana ut). Det blir bra det. Trots allt.

Asså tyvärr, jag hinner inte blogga idag.



















Mvh
Världens Bästa Trio Håller Mig Sysselsatt Froby

onsdag 15 februari 2012

Romantik i Västeråskojan

Som jag nämnde häromdagen så var alltså en av mina weekendpresenter en natt i Västerås. Jag hade hittat värsta roliga grejen till Jimmys 30-årsdag tyckte jag, en trädkoja massor med meter upp i luften som man blev upphissad till och sedan skickades middag och frukost upp i en korg. Superkul ju!

bild från: http://www.mikaelgenberg.com/
Japp. Så vi åkte till en park mitt i Västerås och såg fram emot att komma upp i trädet. Sjukt högt var det insåg jag när vi kom dit och när jag tänkte efter så hade nog åldern gjort mig lite känslig för höjder. Faktiskt. Upphissade i rep skulle vi bli också, det kändes inte alls lika trevligt när jag stod där och tittade upp som det hade gjort hemma vid datorn. Oavsett dessa insikter så var ju saken klar och betald, så det var ju inte så att jag ångrade mig. Inte än. Vi väntade nedanför kojan på repkillarna som skulle få upp oss. Och vi väntade. Och väntade. Och väntade. De kom inte. Näe, för de hade missat att vi skulle komma, fick jag reda på när jag ringde, så vi fick vänta lite till.

Väl uppe i kojan hade vi supertrevligt, vi skålade med champagne och kollade på folk och hade mysigt på den lilla balkongen, fast jag fick sådan svindel att jag satt klistrad mot husväggen. Sedan gick vi in och av en händelse blev alla Jimmys kläder kvar på balkongen (vilket blir intressant lite senare). Så vi är inne i den lilla, röda stugan som endast rymmer en 160 säng och en remsa av golv bredvid, och då kommer Stormen. En sådan där sommarstorm med kastvindar, och regn till förbannelsen och åska och blixtar. Det var då vi insåg att det där taket, det var inte tätt. Inte ett dugg tätt faktiskt, precis tvärtom skulle man kunna säga. Så halva 160 sängen blev på en kort stund obrukbar. Där låg vi alltså högt upp i en ek och gungade fram och tillbaka på en 80 cm bred sängyta, och garvade åt eländet som var min 30-årspresent till Jimmy. Tillslut somnade vi.

Morgonen efter när de hissade ned oss anlände först jag, lite påsig under ögonen och skakis i benen men annars i gott skick. Jimmy däremot har jag för mig hissades ned i mina lite för korta tajts och en blöt t-shirt. För hans kläder hade ju legat bortglömda på verandan hela natten.

Avslutningsvis kan man konstatera att det bevisligen går att ha en romantisk weekend precis under vilka omständigheter som helst. Bara man är så kära att man kan mysa trots att man är rädd, kall, blöt och känner sig lite skruttig över att det inte blev som man tänkt sig. Ibland kan det nästan göra att man blir lite mer kär än man var innan.

Om man har tur alltså.

Jag vill trots detta rekommendera er att pröva på en natt i trädkojan, för taket skulle de laga och om det inte varit för stormen så hade det inte funnits något att klaga på. Utom att de glömt bort oss då, men hey sådant kan hända även den bäste. Typ.