onsdag 8 februari 2012

Det där med badgenerna



Jag menar de där generna som gör att mina barn är typ livsfarliga att bada med för att man får en kallsup bara av att titta på dem. De där generna som jag saknar. Jag är ju tjejen med badmössa som trippar försiktigt vid kanten. Så detta med att semestra vid en pool med de här barnen OCH deras helt omdömeslöse far, det är en smula påfrestande för mammanerverna. Jag menar, målet med semestern var ju att båda barnen skulle lära sig simma ordentligt. Det var målet. Sedan lär sig bägge barnen att simma, dyka ned på 1.5 m djup och hämta bollar och mynt, och simma ryggsim på en vecka. Vilket alltså innebär en rejäl eskalering av utmaningar från den omdömeslöse pappan. Typ: "-Emil, ställ dig på mina axlar och balansera så kastar jag iväg dig 2 m upp i luften sedan, okej!?" Askul, jag vet, men är det bara jag som tycker att det är onödigt att göra det precis bredvid en poolkant som på andra sidan döljer ett fritt fall på 10 meter rakt ned till ett asfalterat torg? Eller?

Jag är säkert bara en smula överkänslig.

p.s Det där stolta flinet på pappan går inte att misstolka; han älskar att samtliga barn är lika suicidala i läggningen som han. Om han inte slutar se ut sådär när vi badar snart så kommer jag att kräva en bebis till, och för att jävlas med honom så klämmer jag ut tvillingar. Sådeså. d.s 

2 kommentarer:

  1. Ha, ha, ha....vad rolig du är! Här finns en man med samma tendenser. Och en morsa som är precis lika harig. Så kan det vara :)
    Kramar

    SvaraRadera