söndag 12 februari 2012

En glittrande överraskning, typ


Jimmy är en man full av överraskningar, det har han alltid varit. Då menar jag på det där fisa-högt-offentligt-eller-prata-om-olagliga-substanser-i-passkontrollen-sättet. Han är däremot helt och hållet värdelös på att överraska mig med romantiska gåvor. Han kan inte hålla sig liksom. Till exempel har vi en deal som innebär att vi inte köper presenter till varandra, utan vi turas om vartannat år att överraska med en weekend på ett hotell. Jag har överraskat med en natt i en trädkoja i en park i Västerås (måste återkomma med mer detaljer om den, för det är en natt som förtjänar ett alldeles egen inlägg) eller en natt på spa:t Yasuragi. Jag vill minnas att han aldrig har fått reda på vart vi ska förrän på hans födelsedag, inte en minut före. Däremot kan jag säga att Jimmy har hunnit med att ge mig både ingående beskrivningar av plats, tid, kostnad och hur han kom på idén typ månader innan vi ska åka. Sådan är han. Som ett barn liksom: "-Jag tänker inte berätta vad du får i julklapp, men det är en halsduk". Ni vet.

I alla fall så var det så att när vi kom hit så kollade jag på diamantringar första dagen. Det ligger nämligen en butik precis vid ingången till köpcentret och när vi kom in genom dörrarna var jag inte beredd på försäljarknepen här. Så plötsligt satt jag där och drack té med Ingrid i knät och fick en redogörelse för olika slipningar och ringvarianter och storlekar av en mycket, mycket engagerad försäljare. Och visst blev jag sugen. Galet sugen. För det är egentligen så att jag har velat ha en glittrig silverring hela tiden, inte en i flätad ståltråd som vi hade under förlovningen (för att vi bestämde oss lite spontant i vår Alsenstuga och det var det enda alternativet vi hade tillgängligt) eller en i guld som jag fick när vi gifte oss (fast den är en släktring så jag har tyckt hemskt mycket om den ändå). Hur som helst så fick ju Jimmy en idé om vad jag ville ha den där dagen när han fick släpa mig ut från diamantbutiken för att jag har svårt att avbryta folk som bjuder på té, det är ju oartigt.

Sedan kom han in på hotellrummet häromveckan med en aura av mystik omkring sig. Sammanbitet höll han inne med vad han gjort i ungefär ett par minuter. Sedan sa han "-Gissa vad jag har gjort?"... Mmm, så har jag då de senaste dagarna fått mer och mer information. Så fast jag sa att jag inte ville veta vad han köpt, så fick jag veta det. Fast jag sa att jag inte ville veta vad den kostade, så vet jag nu vad den kostade. Fast jag sa att han kunde vänta med att sätta den på mitt finger tills om ett par veckor på vår 5-åriga bröllopsdag, så har jag den nu på mitt finger. Sådan är han, min romantiske man.

Jag tycker det är gulligt. Faktiskt.

4 kommentarer:

  1. Super fin....lyllo dig som har Jimmy. Kram

    SvaraRadera
  2. Amen sluta nu, vi kan väl inte har varit i thailand ihop, ha samma mamma OCH samma man? Jag hade tänkte skriva detta redan innan jag läste det här inlägget (eftersom min man kom hem i fredags och undrade om vi inte skulle flytta till kuala lumpur ett par år?) men nu när jag dessutom läser detta så blir jag ju nervös på riktigt. EXAKT sådär är min man också. Berättar att han har en "hemlighet" och sen fem sekunder (max) senare får man alla detaljer...

    Jag kan köpa att vi var i thailand ihop och kanske också att vi har samma mamma. Men samma man? Det hade ju varit galet jobbigt. :)

    kram

    ps nu har jag försökt kommentera som "bokstaverat" typ åttitre gånger denna helg utan att det går så nu blir jag anonym :) Kram Maria

    SvaraRadera
  3. Grattis! En liten pik på vad man gillar är inte fel. Bra knep. Jag beställde min förlovningsring själv, fick precis en som jag ville. Din ring är jättevacker, den kommer gnistra fint på ditt finger! kram towe.

    SvaraRadera