onsdag 1 februari 2012

Jag trodde i min enfald att en trebarnsmor hade 10 egna minuter att tillgå /dag

Asså ursäkta. För mina Malayinlägg alltså. Jag är liksom inte van vid att ha sällskap när jag skriver. Hemma plitar jag ner några snabba rader när Ines sover, eller möjligtvis ammar, med en kopp rykande varmt kaffe i handen framför kaminen. Här är det lite annorlunda. För trots att jag ber om 10 minuter, bara ynkans 10 minuter, till att få sitta vid datorn medan de läser och ritar så slutar det alltid med att jag har två barn, en på var sida om mig som pratar/gormar/sjunger/skriker in i mina öron. Lite som i en Disneyfilm ni vet, när man har en liten djävul med horn på ena axeln och en liten ängel med vingar på den andra.
ÄngelnEmil pratar konstant:"-Mamma, vad betyyyder inspiratör? Mamma? Mamma varför skriver du att Ines är en sån? Mamma? Mamma? Mamma, vet du vaa, jag tror att jag har kommit på en ny uppfinning..." osv.
Samtidigt står DjävulenIngrid på andra sidan och låter antingen "-Chablablaoktll, lalalalalala, chakladorrii, lalalalala!" eller så tar hennes små starka händer tag i Emils arm och gör tusen nålar på den så att han avbryter sitt envisa frågande och skriker "-AAAAAAAJ!" i mitt öra och när jag ber henne sluta så skriker hon "-DummaMammaDummaMammaDummaMamma!" tills jag säger åt henne att gå och skrika av sig i ett annat rum. Då gör hon det.
Och mitt i detta sitter jag alltså och försöker skriva begripliga rader. Så excuse me om det blir fel tempus och konstiga formuleringar. 

Jag gör mitt bästa. Faktiskt.

3 kommentarer:

  1. Åh jag minns den där tiden när man för första gången på länge fick sitta själv på toaletten utan att någon kröp in och höll sällskap. HÅLL UUUT! säger jag :-))

    SvaraRadera
  2. Haha! Jag har ALLTID sällis där.

    SvaraRadera
  3. Ha ha ha jag skrattade så jag tjör och maken tittade konstigt på mig medans han fortsatte att vika tvätt.
    Japp så är det hemma hos också. En på varje sida som skriker, och du har tre. Jag är IMPONERAD.
    Jag fortsätter att uppdatera mig för att försöka komma fram till hur ni hamnade där nere.

    Hälsningar
    Yohanna

    SvaraRadera