tisdag 28 februari 2012

Kokosmarinerade tjyvar.

I går gjorde vi som många andra på det här hotellet; vi paxade solstolar. Japp,  vi tog en omväg före frukost via poolen och la ut våra fyra hotellhanddukar på de bästa platserna vi kunde hitta. Fy vad lågt.

Första dagen vi vaknade här gick jag runt och kände mig jävligt irriterad på alla egoistiska, kokosluktande, bruna pensionärspar från Tyskland och England som ställt klockan på nollfemnollnoll piiiip för att kunna lägga vantarna på "deras" stolar. Jag hatade dem till och med en liten stund, sedan påminde Jimmy mig om att vi var på semester vid en pool med vattenfall och då skärpte jag till mig. Jag lovade mig själv att aldrig bli sådär fånig, att jag nog skulle bete mig moget och därmed ta de stolarna längst bort för att de var lediga när vi tänkte bada och sedan vara nöjd med det.

Det höll i ett dygn. 

Som ursäkt måste jag säga att vi behöööver de där stolarna närmast vattenfallspoolen jättemycket. För vi måste kunna se barnen när de vill bada och vi inte vill göra det. Vi måste. Så därför småsprang vi och lade handdukar på två stolar bredvid de stekta gubbarna och kokostanterna igårmorse. Jag hade lite dåligt samvete hela dagen (för vi är ju inte vid poolen hela tiden, utan stolarna stod ju paxade och tomma i flera timmar när det var som varmast, för annars svimmar Ines i värmen). Sedan kom vi dit på eftermiddagen, och då hade någon SNOTT två av våra hotellhanddukar. STULIT. Så då gick jag runt med kisande ögon och stirrade på de som såg misstänkta ut. Ja, för det blir böter för den som inte lämnar tillbaka lika många som de hämtar ut. Tillslut fick vi lämna in två och hoppas att bötern inte blir så farlig sedan (det kan jag inte tänka mig). På kvällen insåg jag att världen blir väldigt liten på en sådan här avskärmad hotellanläggning. Man blir liksom väldigt engagerad i små, obetydliga saker. Så idag har jag kombinerat den inställningen med Jimmys tröstande ord till mig när jag kände mig som mest bestulen av våra poolgrannar: "-De kan gott ha de där handdukarna, vi är ju en barnfamilj trots allt. Det finns inte en kroppsvätska som inte är representerad på de där handdukarna".

Så sant. Så sant. Och det känns mycket bättre nu. Faktiskt.

8 kommentarer:

  1. Haha jag VET. När vi var på semester i höstas var det precis likadant, jag ondgjorde mig i två dygn över alla dessa människor som gick upp mitt i natten och placerade ut sina handdukar och sen när vi kom upp (alltså ändå väldigt tidigt, vi har barn, remember) så var det banne mig fullt överallt!

    Så. Jag insåg också att det liksom bara fanns ett alternativ, att spela spelet fullt ut (av precis samma anledning som du skrev, vi kunde ju inte bada konstant i åtta timmar som treåringen ville så vi BEHÖVDE stolar vid poolkanten och det behövde INTE de där kokostanterna)

    Men jag är fortfarande irriterad över att jag tvingades till detta nedriga beteende...

    kram M

    SvaraRadera
  2. Det här är hög igenkänningsfaktor på!!!

    När vi var på Kap Verde för ett par år sedan, med hela min familj (16 personer/8 barn) så var det här med solstolar nära poolen en big issue. Men vi föräldrar orkade inte riktig med att springa och paxa solstolar ändå. Man kunde nämligen inte bara lägga ut handdukar för det kom vakter och tog bort dem på morgonen. Min pappa däremot har en grym tävlingsinstinkt och när han insåg att kampen stod mellan oss och några tyska pensionärspar så växte horn i pannan på honom. Så han ställde mycket riktigt klockan på 04-tiden, traskade upp och ner till poolen och lade sig där att sova på en solstol. Flyttade sen runt lite på de olika stolarna (vi var ju många...) och vaktade helt enkelt stolarna tills vi kom vid 9-tiden. Lycklig som ett barn, varje gång han triumferande log åt tyskarna när de snopet fick ta andra stolar på området. Inte klokt när man tänker på det.... :)

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Hahahah! Fantastiskt! Ingen utom tyska åldringar verkar gilla det, ändå tvingas vi alla rätta oss efter dem. Märklich...

    SvaraRadera
  4. Ha, ha! Du är bara för rolig! Men du, när ni kommer hem så kan ni ju åka på charterresa ;-), så ska du få lära känna inte bara det udda handduksbeteendet, utan även en attans massa andra...

    SvaraRadera
  5. Mmm, charter... vet inte om det är precis det vi är sugna på då. Räcker kanske med att läsa om dina upplevelser en gång till?

    SvaraRadera
  6. Underbar kommentar. Så sant.
    Själv pröjsade jag för att få de stolar jag ville ha när vi var i Thailand. Inget jag är stolt över. Men jag kände lite hat jag också mot framförallt de där tyska strandmarodörerna. Det ÄR skitviktigt att ha en bra plats för att kunna hålla ögonen på ungarna. Japp. Så är det.

    SvaraRadera
  7. Jomenellehur? Vad gör man inte för sina barn? Liksom.

    SvaraRadera