torsdag 9 februari 2012

Minnen av en Thailandsresa

Stundvis när jag känner en doft eller ser en maträtt på marknaden här så tänker jag på när jag sist var så här långt hemifrån. Det var för 10 år sedan och jag reste med en kompis till Thailand. Vi var 19 år och oerfarna backpackers och ganska, ska vi kalla det; sparsamma? Vi var så sjukt  sparsamma att vi bodde första natten i Bangkok ovanpå en liten affär i ett rum på 3 kvm tillsammans med 4 kinesiska killar. Det var det värt tyckte vi, och sov med med händerna krampaktigt slutna kring pass och plånböcker. Sedan valde vi den billigaste båten till Koh Tao, vilket inte var en turistbåt utan en sorts lastbåt som gick på natten och tog dubbelt så lång tid som passagerarbåtarna med stolar och AC. Det var nog inte bara för att det var billigt, det skulle ju vara äkta också. Naturligtvis. Man skulle ju inte glida fram på en räkmacka inte, utan vi ville ju uppleva det genuina, det svåra, det minst turistiga. Liksom. Det innebar att vi fick en del speciella upplevelser, exempelvis på den där båten. För vi somnade ju naturligtvis, och vaknade upp av att vi blev skedade av varsin tysk man som sov. Rätt så genuint, tyckte vi. Sedan åkte vi i minibuss i 200 km i timmen på motorvägen och skrattade när vi flög som vantar mellan sätena. Vi vandrade uppför ett berg också, i Chiang mai och deltog i ett ganska simpelt shotsspel, som jag förlorade kan man säga. Sedan kräktes jag den åtta timmar långa vägen tillbaka nedför berget och sov på ett bord när de andra åkte flotte. Ack ja, vilka minnen. Tänk att sådant som låter ganska obehagligt i skrift så här kan vara minnen som bara gör att man blir glad efteråt. Det var liksom en resa där jag lärde mig en hel del, både om Thailand och mig själv.

Framförallt har jag lärt mig att aldrig leka med sprit på ett berg. Aldrig någonsin.

2 kommentarer:

  1. Tack, det ska jag komma ihåg ;-).

    SvaraRadera
  2. Alltså nu blir jag lite fundersam. Var vi i Thailand tillsammans?

    I alla fall hade vi samma tänk. Sparsamhetstänket alltså. Jag ock min kompis (som ju då alltså förmodligen inte var du, men alltså, ibland undrar jag) åkte buss typ jättelångt - i bagageutrymmet med alla andra passagerares väskor! I de där 200 km/h som du beskrev...

    Ja sånt ska då inte mina tjejer göra. Never ever. Och jag ska även printa ut ditt inlägg så de inte får för sig att dricka sprit uppe på berg. Minsann. (jag klättrade också upp för det där berget, tillsammans med en åttioårig guide som visade sig vara en bergsget. Alltså, när jag väl kom upp på berget var det himla tur att det inte fanns sprit där, för då hade jag ALDRIG kommit ner igen)

    SvaraRadera