torsdag 16 februari 2012

Mitt midnattsinlägg om en hemundervisningstant

Vi har haft en kinesisk tant hos oss några dagar den här veckan. För att jag och Jimmy tänkte att barnen skulle få sig lite hemundervisning samtidigt som jag fick svimma av utmattning i nån timme. Föga anade vi att hon skulle ta sitt jobb på så stort allvar som hon gjort. Ja, hon var inte nöjd med nånting. Ingrid, till exempel, kunde ju inte ens alfabetet! Det vill säga Ingrid har ingen som helst jävla lust att göra någonting på begäran, däribland rabbla alfabetet. Icke! Hon gör det hon vill göra, sällan får man henne till att sitta i en halvtimme med en envis tant som kräver tystnad och fokusering. Eller sällan, jag menar ALDRIG. Det händer inte. Så under Ingrids lilla halvtimme har jag fått agera medlare mellan sur tant och sur dotter, den ena vill banka in kunskap den andra vill banka in näsben. Typ.

Sedan har det varit Emils tur. Han har tvärtom verkligen kämpat med att vara till lags. Trots att hans engelska var i princip obefintlig i måndags när hon kom (ja, förutom "wan pänkejk pliis" förstås) har han suttit med tanten och harvat engelska glosor och "I, you, we, they were. He, she, it is".

Detta har vi alltså gjort för att barnen ville det. Varje dag när hon gått hem så har jag frågat (med en mycket skeptisk ton) "-Vill ni verkligen att hon kommer hit imorgon???" och bägge två har svarat "-Ja-a!". Den ena för att hon förmodligen hoppades på en bättre vinkel för att komma åt näsbenet och den andre för att han är lik sin far och såg sin chans att lära sig saker. Oavsett detta så var dagens lektion den sista, det kände jag tidigt. För Ingrid blev vansinnigt trött på tanten som inte ville att hon skulle rita "läjdybaggs" hela tiden istället för att lära sig ord på engelska, och Emil ville hellre bada i poolen. Han ville inte ha en sur kinesisk tant som satt bredvid honom och klagade på hans uttal och sa "-Wrong!" så fort han försökte skriva på hennes stenciler. Ja, så kan det gå när en mor vill svimma ifred, man får väl helt enkelt säga att det var kul så länge det varade. Typ.

Imorgon återgår vi till att röja i poolen och bråka om vem som hade vilken handduk (alla ser precis likadana ut). Det blir bra det. Trots allt.

1 kommentar:

  1. Alltså, jag tycker jag känner igen det mesta förutom den kinesiska tanten ;-).

    /Din vrålsnygga stalker ;-)

    SvaraRadera