söndag 19 februari 2012

På utflykt till Botaniska trädgården

Nått turistigt måsta vi ju göra tänkte vi. Så vi tog en taxi till den Botaniska trädgården. Innan vi begav oss iväg läste jag lite information från parkens hemsida för barnen. Framförallt fanns där 3 punkter som man skulle tänka på när det kom till aporna i parken:
  1. Mata inte aporna, ta inte ens med mat till parken.
  2. Klappa inte aporna.
  3. Om ni går på en väg där det finns apor, avvakta, titta dem inte i ögonen och gå långsamt därifrån.
Både jag och Emil tyckte nog att de lika gärna hade kunnat skippa aporna i parken, de lät inte så himla roliga. Ingrid däremot ville iallafall klappa dem. Japp, ingen är förvånad.
När vi kom fram står det en STOR skylt på grinden: Tag inte med mat! Vi klev in och bara några meter fram längs vägen dyker de upp; aporna. De var många och söta och inte alls sådär läskiga som de framställts på hemsidan. Trots det var Emil mycket, mycket försiktig och trippade med skydd av vagnen snabbt förbi dem medan Ingrid ooh:ade och ååh:ade suktande efter de små apungarna. Då dyker två brittiska kvinnor upp tillsammans med en liten ettårig flicka. Jag vet inte om de antingen var analfabeter eller bara gillade att leva on the edge, men med sig i handen hade en av dem en påse bananer. På två sekunder övergår de söta, relativt fredliga aporna till att skrika, hoppa runt kvinnorna och visa tandköttet. "-Öu, dear! They are aaafter the banaaanas!" utropar den ena kvinnan sådär brittiskt och tjusigt som jag älskar. Själv stod jag bara stelt och inväntade ögonblicket när deras lilla flicka skulle förlora sitt finger. Vilket hon som tur var aldrig gjorde, inte ens när kvinnorna förtjust tog fram en påse jordnötter och lät barnet mata aporna direkt från handen.

Jag tänker som så att vissa är lite mer hardcore i sitt föräldrarskap. Personligen tycker jag nämligen att det räcker med att vistas i en park där det finns lösa, hungriga apor. Andra tycker att det ska saknas lemmar på barnen för att en utflykt ska kännas spännande nog.

Bortsett från de lite lätt instabila djuren så var det en lyckad utflykt tycker jag, Emil var glad hela tiden, Ingrid skrek bara lite frustrerat på slutet för att hon var trött i fötterna och Ines sov.









Jag blir inte bättre än såhär på kort. Är inte alls fotogenique nämligen. Trots detta man måste ju posera på sin egen blogg ibland, inte bara flasha med sina barn hela tiden. Så där har ni mig. Sådeså.

Allt som allt en bra söndag, helt enkelt.

6 kommentarer:

  1. Jorå, jag tycker allt att du är fotogenique! Du har inte sett mig... Till och med min närmsta vän och min man har avslöjat att det inte riktigt går att få till bra bilder på mig. Och jag syns inte heller på bloggen... :)

    Vilken underbar park! Men aporna hade onekligen skrämt mig också. Hade trippat, precis som sonen, försiktig, försiktigt. Inte klokt att ta med bananer OCH låta lilla oskyldiga barnet mata apskrällena ur handen. Hmmm, som socialarbetare blir man tveksam till föräldraförmågan där :) :)

    Kramar Kicki

    SvaraRadera
  2. Hej, där är du ju, vad roligt att få ett ansikte på dig. Härliga bilder från er utlfykt också, men det där med aporna, huvva hur folk beter sig.

    SvaraRadera
  3. Usch för opålitliga småapor. NEJ tack säger jag med. Vissa föräldrar håller till och med upp sina barn ovanför stängslen på djurparkerna. Undrar hur dem tänker då?

    Du är jättefin på bilden. Undrar lite ändå vad du säger till den som fotograferar? ;-)

    SvaraRadera
  4. Vilka härliga bilder. Grönt och frodigt. Love it. Och du ska inte vara så kritisk. Du ser riktigt bra ut.

    SvaraRadera
  5. Hallå där!
    Har ju helt missat att du är ute på äventyr. Hmmm har väl inte varit så bloggläsningsaktiv på sistonede. Men nu får jag ta mig i kragen och läsa ikapp här.
    Vad är det ni har hittat på?
    Är ni ute i stora välden?
    Och varför riskera livet med aporna?

    osv.

    Hälsningar
    Yohanna som skickar med en länk om du skulle bli sugen:
    http://yohannailaspalmas.webblogg.se/2012/february/real-life-o-vanor.html

    SvaraRadera
  6. Jodu Yohanna, Jimmy har fått jobb i Malaysia, så vi är här och kollar läget nu i vår och flyttar i slutet på juni- början på juli.
    Känns heeelt ok. Faktiskt.
    Kram!

    SvaraRadera