fredag 3 februari 2012

Räddaren i nöden

På fredagar har jag sagt att barnen får gå loss på smaskbordet nere i frukostbuffén. Det vill säga, de får attackera chokladfontänen med vad de nu tycker skulle passa i chokladöverdrag. Därav blir det något mer krejsy vid vårt bord dessa dagar. Fast nu för tiden är ju personalen härdad, de vet vad som gäller. Vi har speciellt en man i 50-års åldern som alltid tar emot oss och hämtar Ines stol och fixar ett fat med vattenmelon och en banan och häller upp kaffet, ni vet allt det där basala som en trebarnsfamilj behöver för att komma till ro. Sedan går han efter oss när vi plockar mat och bär alltid Ingrids tallrik när den är full (detta bevisar till fullo att han är en erfaren servitör som har ögonen med sig och vet var han ska punktmarkera. Proffsigt indeed) Det är han som hämtar blöta pappersservetter när han tycker att barnen grisat ned sig runt munnen också.  Och som pratar med Ines så hon lyser som en sol i ansiktet fast hon egentligen tänkte skrika galetvildvittraskrik i mitt öra för att bananen tagit slut.

Mm-m. Jag gillar honom. Han är min vän.
Idag får han 10 bananer.


2 kommentarer:

  1. En sådan man vill man ju ha hemma ;-)

    SvaraRadera
  2. Ojojoj, vilken servitör, förstår att han får 10 bananer :)

    SvaraRadera