måndag 5 mars 2012

Det är ju bara lite jävla tyg och stoppning egentligen

Igårkväll när Ingrid skulle sova så var gosetigern Tiger borta. Igen, får man väl säga, för han försvinner regelbundet ut på egna äventyr. Vi letade Ö V E R A L L T men han var verkligen bortaborta, på riktigt den här gången. Ingrid grät och våndades över var han tagit vägen, med vem och varför. "-Kommer han nånsin tillbaaaaaka mammaaa?" gnydde hon under täcket medan jag och Jimmy ålade runt med Ines på golvet och kollade under soffan för femte gången. Ingen Tiger. Så jag insåg tillslut att det var oundvikligt, helt och hållet oundvikligt, att ringa ner till samma kvällsskift som igår vid 03:00 tvingades stänga av grannens väckarklocka, fast den här gången skulle jag be dem leta efter en saknad tiger i rum 702.

Faen.

Så jag ringde ner till receptionen och frågade om det möjligtvis kunde vara så att Tiger åkt med våra lakan till tvätteriet. Receptionskillen svarade kort att han skulle återkomma snart och vi la på. Efter 5 minuter knackade det på dörren. Det var en av våra städare som sa att han ringt till den städare som varit hos oss idag (stackars man, efter ett 12 timmars skift vill man nog vara ifred) och att han hade sagt att han sett Tiger i rummet, och att han inte tagit honom. Som om jag misstänkte en stöld liksom, av Ingrids söndertuggade/pillade/kramade gosedjur. Möjligtvis hade det kunnat vara vettigt om han ville kräva en lösensumma förstås... Oavsett så var ju detta goda nyheter, för då visste vi att han var kvar i rummet, därav ålade vi vidare. Tillslut hittade jag honom äntligen! Inuti en klänning i Ingrids byrålåda. Tackålov!!!

Ja, så jag ringde ner till receptionen igen, bara så de inte skulle fortsätta ringa oskyldiga städare eller väcka nån stackars tant i tvätteriet eller nått. Fast när jag ringde ner den här gången så flippade killen. Han var väl trött på mina paranoida samtal och tyckte att det banne mig fick räcka nu. Så jag hann bara säga "-Hi this is..." och sedan drog han igång en lång harang om att han ju hade sagt att han skulle höra av sig när han visste något, och att det var mycket att göra nu och däremellan sa han en hel del obegripliga ord också. Tillslut fick jag hyssja honom och snabbt säga att Tiger var återfunnen och tackåtackåtack för hjälpen å sådär.

Hrrmhrrm. Målet för dagen är således att absolut aldrig under några som helst omständigheter ringa receptionen.
Alltså verkligen. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar