söndag 25 mars 2012

En helt vanlig biltur.

Ines HATAR att åka bil. Så har det varit sedan hon föddes. Det går liksom inte att åka längre sträckor med henne för då skriker hon och gråter och lever om så man tillslut tror att man kommer att dö själsligt och aldrig bli densamma mer. Jag hoppades ett tag att en bilpaus på 2 månader i Maläijsha skulle bota henne.

Icke.

Det är precis  som förr. Fast med den skillnaden att hon nu är så stor så att jag kan höra skillnad på hennes ledsengråt och hennes vansinnigtarggråt. Det går därmed att stryka alternativet åksjuk från min lista av teorier kring varför hon blir så upprörd i bilen. För hon kräks inte, hon gråter inte sorgetårar, hon är inte döende i åksjuka. Nej, hon har bara ett "hett temprament".

Så idag när jag körde hem Emil till Jimmy igen (jag och tjejerna stannar hos MammaPappaFroby i ett par dagar till) så frågar jag honom från framsätet "-Hur går det där bak?" varpå han svarar "-Jo, men du vet mamma när fröken på förskolan sagt att det ska bli pannkakor till lunch på fredag. Och sedan när det blir fredag så säger hon att det inte blir pannkaka, det blir rotmos." "Eeh, ja" svarar jag. "Jo, så ser Ines ut nu".

Det får mig att tänka på två saker: 
  1. Hoppas, hoppas att Ines växer ifrån detta snart. Typ nästa vecka vore bra. Eller så. 
  2. Hoppas verkligen att den där liknelsen som Emil tog upp var tagen ur fantasin, annars måste den där sadistiska förskolläraren åtgärdas på nått sätt. 
Japp.


3 kommentarer:

  1. Vad tror du om att slänga åt ungen en pannkaka i baksätet?

    SvaraRadera
  2. :) Det är roligt att vara förälder. Nästan jämt.
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Molly var likadan. Jag vet inte riktigt när det växte bort, men hon hatade bilbarnstolen. Vi provade tom att flytta fram henne, men icke. Funkande inte heller. Och jag som blir så lätt stressad i trafiken. Utan barnskrik liksom. Nu är det bättre. Hon sitter framåtvänd i en nättare bältesstol.

    SvaraRadera