torsdag 15 mars 2012

Förlänga livet del 5

Den här händelsen försökte min son återge för mig igår vid middagsbordet. Fast det gick inte. För han skrattade så mycket åt det så ljuden som kom ut ur hans mun var inte begripliga ord, mest bara stön och snarkningar.

En kvinna samt flerbarnsmor som vi träffar dagligen och som arbetar med pedagogiskt arbete på dagtid (vilket hon gör otroligt väl med ett enormt engagemang) lånade en kväll tidigare i veckan ut sin mobiltelefon till sin son. Sonen väljer att spela ett spel som går ut på att servera hamburgare. Så får han så småningom en jätteorder på hamburgare, vilket tydligen tar sin tid att göra iordning. Så lång tid att det blir tid för middag. Spelet blir således liggande medan familjen gör kväll och somnar. Sedan, ungefär vid 0500 vaknar denna hårt arbetande kvinna av att hennes telefon piper och har sig. Hon försöker intensivt att slå av och trycka och greja (för hon vill ju sova, natyrlich) men telefonen ger sig inte. Pipen fortsätter. Tillslut tvingas hon alltså att sätta sig i mörkret och servera trettio hamburgare till trettio gäster. Sedan tystnar den förbannade telefonen.

Jag vet inte vad som får mig att skratta mest. Antingen är det att denna fantastiska kvinna tvingas ta ett extraknäck på en hamburgerrestaurant mitt i natten. Eller så är det ännu mer komiskt att min son kan identifiera sig med den hårt arbetande modern så till den grad att han skrattar hårdare än han någonsin gjort förr.

Sak samma. Kul är det iallafall.

4 kommentarer:

  1. *skratt* Själv är jag rätt säker på att jag hade slängt ut telefonen vid den tiden...

    SvaraRadera
  2. *ASG* Jag skulle nog också ha serverat dom där nedrans hamburgarna, för att med gott samvete lägga mig och sova igen. Väldigt roligt, likaså inlägget om Jimmy och hans feminina alias...

    Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. Haha, gud så roligt. Jag minns ett dataspel som fanns när jag var liten (med andra ord ett av de första dataspelen som existerade?) som gick ut på att man skulle bygga en nöjespark och locka dit gäster. Det jag minns mest var att alla gäster gick runt och spydde hela tiden (åksjuka?) och då fick man anställa en massa städpersonal och det var superdyrt.

    japp. Det var min dataspelskarriär det.

    kram!

    SvaraRadera
  4. Ha, ha! Du är bara så himla rolig ;-)!!

    SvaraRadera