torsdag 29 mars 2012

Jag får väl dammsuga då. Igen.


Den krypande galningen i familjen har hittills satt en liten plastbit, en tugga bark från veden och en musli i halsen. Så nu blir det städdag idag. Igen. Så jag vågar släppa ner henne på golvet sedan utan att riskera att hon börjar hosta och att jag då behöver gräva runt med fingret i gomen på henne. Det är en rätt trist tradition. Obehaglig tillåmed. Fast det bästa vore egentligen om det var hon som städade, hon har liksom öga för pyttesmulor kombinerat med ett mycket välutvecklat pincettgrepp med tummen och pekfingret den här, vilket slår vår specialbraturbodammsugare med hästlängder.

Ja hörrni, hellre mycket skräp i dammsugaren, än lite i magen. Kan man väl säga.

1 kommentar:

  1. Hmm. Vilket osökt får mig att tänka på en våra familjemedlemmar som stoppade allt han kunde hitta i munnen tills han fyra år. Fyra år. Jag skrev inte fel...

    SvaraRadera