tisdag 13 mars 2012

Sömn är ändå för looosers.

Jag tycker om att gå och lägga mig vid 21-22-tiden, och att somna i min säng. Varje natt tycker jag om det. Jag tycker också väldigt mycket om att Jimmy sover bredvid mig. Det gör jag verkligen. Det känns kallt och tomt och ödsligt utan honom och jag sover inte alls lika gott som jag brukar. Tyvärr har jag en Jimmy som tycker att soffan är en ganska behändig sovplats. Eller, hans ambition är att komma till sängen efter några Vetenskapens värld avsnitt (igår tillgodogjorde vi oss information om en hög med skelett vid Englands västkust från vikingatiden), men det blir inte alltid så. Allt som oftast ligger han och huttrar sovandes i vardagsrummet vid 01 när jag går upp för att bistå någon på toaletten eller byta en blöja. Inatt var en sådan natt. En natt när jag vaknar en tre, fyra gånger för att Jimmy är borta, tre gånger för att Ines vill amma, en gång för att Ingrid behövde gå på toaletten.

Sedan började morgonen. Japp. Kl 0200 tassade Emil in till mig i dubbelsängen och frågade om jag trodde att tandfén bryr sig om att det bara är pyttelite vatten i glaset. Uppenbarligen hade en av tänderna i överkäken tyckt att kl 0145 var en alldeles utmärkt tid att ploppa ut. Jag tycker väl att den gjorde en lätt felbedömning där, men vad hjälper det. Sedan var liksom morgonen igång, för Ines vaknar av att jag viskar "-Nej, det gör hon nog inte..." och när Ines är vaken, då är alla vakna. Det är de där döendeigränden-skriken som har den effekten. Jahapp. Så morgonen var i full gång vid 0300. Och då hade jag alltså somnat kl 20, och därefter blivit väckt cirka åtta gånger. Så idag blir vi hemma, jag och barnen. Igen. Fast vi har bytt pool-lek mot att leka på isen i Mälaren istället.

Funkar det med. Faktiskt.

Tandjäkel!


Förlåt? Om jag är lite trött? Hahahahahaha! Nej, jag är inte trött. Jag är tamejfaen medvetslös. M e d v e t s l ö s, I tell you.

2 kommentarer:

  1. Haha aj då. Helt klart dålig tajming av tandfen. Fast det är väl lite svårt att styra de där feérna antar jag.

    Hoppas du överlever dagen. Man brukar ju göra det, trots allt.

    Och välkommen hem!!

    kram

    SvaraRadera
  2. Just nu är jag INTE avundsjuk på dig ;-)

    Jag längtade såååå att få sova när barnen var små.
    Den eviga trafiken mellan olika rum.

    Vi vandrade hela familjen ibland. Jag kunde vakna upp i nåt av barnens sängar och finna dubbelsängen vår tom, för då låg min sambo tillsammans med två barn i EN!!!! säng. Han kan sova hursomhelst , det kan inte jag. Han somnade flera gånger i spjälsängen tillsammans med nåt av barnen. Att läsa saga tröttade oftast ut honom först ;-)

    SvaraRadera