måndag 12 mars 2012

Vårkänslor!

Det fick vi så fort vi kom hem. Hela bunten. Tur var väl det, för annars hade nog både jag och Ines blivit djupt deprimerade. Ines är nog det förresten. Hon vill bara sitta famnen och är knappt nöjd ändå, och så gråter hon. Mest när vi är ute förstås. Hon tycker förmodligen att vi är helt bänga som inte bara stannade i värmen hos alla som älskar henne, dvs killarna som jobbar i frukostbufféen. Varför i hela helvete skulle vi tvinga henne igenom ett dygn på diverse flygplan för detta? Va? Näe, där sabbade vi definitivt hennes förtroende för oss. Synd. Det som däremot gör att jag inte behöver lyckopiller, förutom vårpirret i magen, är att jag nu kan ringa till mina föräldrar och syskon hur mycket jag vill. På riktigt. Hur m y c k e t jag vill. Och det ska jag. Typ nu. Så min rapport om mitt förakt mot den fräkniga snubben på planet från Frankfurt får vänta. M-m, riktig cliffhanger blev det här nu, det känner jag. Hur ska ni palla? Nåväl...

...nu är vi iallafall hemma!


3 kommentarer:

  1. Välkommen hem till solen om än lite kallare i luften :-)

    SvaraRadera
  2. Välkommen till våren! Vårsolen är den bästa! kram towe.

    SvaraRadera
  3. Välkomna hem! Kunde knappast ha valt en bättre tid att återkomma. Här är ju våren på intåg :)

    Kramar

    SvaraRadera