fredag 9 mars 2012

Vi har ju för faen inte varit på bootcamp!



Trots det så måste vi göra om flygresan imorrn. Fast den här gången med en febrig, knallförkyld bebis som nyss tillfrisknat från magsjukan, en mycket aggressiv och snorig mellandotter och en Emil. Måste ta med en påse att andas djupt i den här gången. Och alvedon. Och tålamod. Skillnaden den här gången är också att Ines vet vad som väntar. Så fort vi går på planet så vet hon att det är dags igen, och banne mig, hon kommer att säga ifrån. Tills hon somnar ungefär.

Det kommer gå åt helvete helt enkelt. This I know.

Fast. Den här gången är jag iallafall brun. In yor face flygvärdinnan med blöta handdukar! Hah. Och härdad. Jag har ju faktiskt utmanat mitt psyke till bristningsgränsen de senaste veckorna. Allt jäkligt man inte vill ska hända när man är ute med barn har ju redan hänt:
  • Ines har bajsat ner hela stolen i lyxig frukostmatsal 2 ggr.
  • Ingrid har krockat med sura gubbar, skrikit sönder våra trumhinnor, tappat mat, hällt ut juice i lyxig matsal och på tjusig middagrestaurant.
  • Vi har beställt in mat som fått barnen att gråta och yla att de kommer svälta ihjäääl.
  • Vi har beställt in mat som vi knappt hunnit smaka för att somliga har tagit upp vår tid.
Och ändå, höråhäpna, så har vi överlevt OCH haft det trevligt. Nästan varje dag. Det har verkligen stärkt mig i min modersroll kan jag säga. Jag svär, jag ska ALDRIG, ALDRIG mer dömma en förälder vars barn flippar ur totalt på ICA. ALDRIG. För visst finns det saker man kanske hade kunnat göra bättre själv. Så kan det ju vara, men vad spelar det för roll? Alla gör så gott de kan. Både vuxna och barn. Dålig dagar har vi alla, dåliga faser tillåmed, men inte blir de lättare att hantera om folk runtomkring ger missbelåtna blickar och smackar med tungan. Inte alls faktiskt. Grejen är, att jag kan ge mig faen på att de som suckar mest över bråkiga barn är de som hade hanterat mina barn absolut sämst. De hade förmodligen gormat mest och lyssnat minst och kanske tillåmed tyckt att det var okej att lappa till dem också.

Näe. Tacka vet jag människor som ler förstående. Det är de som kommer till himlen. Jag svär.


5 kommentarer:

  1. Alltså, jag vill inte vara petig, men glömde du inte ungen som bajsat i poolen ;-)?

    SvaraRadera
  2. LYCKA TILL säger jag bara.

    När vi flög med barnen i höstas blev treåringen arg och sprang iväg framåt i mittgången. Jag gick efter men när jag kom fram till den lilla utrymmet där de förvarar maten så var hon inte där? Och då återstod ju bara ett ställe - japp hon hade lyckats smita in i cockpit i samband med att en av kaptenerna varit ute (annars är ju dörren stängd) och satt i kaptenens knä när jag väl hittade henne :-) (de är galna, fattar de hur många knappar det finns där inne som bara lyser "tryck på mig" för en treåring?)

    trevlig resa :) Jag ser fram emot det påföljande blogginlägget :)

    SvaraRadera
  3. Underbara människa! Lycka till med flygresa. Inte mycket som kan bli värre nu :)

    Kramar Kicki

    SvaraRadera
  4. Du är bara så bäst, jag önskar dig en trevlig resa hem, vill förvarna dig om att vädret är lite lynnigt här hemma just nu, det är som att vinter och våren inte har kommit överens om vem ska ta plats hos oss ännu.

    Kram kram

    SvaraRadera
  5. Jag måste bara tacka för en underbar blogg! Allt som oftast sitter jag och småler, skrattar så att jag kiknar eller något ditåt, när jag läser dina inlägg!
    Kram Jenny

    SvaraRadera