söndag 29 april 2012

En helg med barn och syskonbarn




Så. Nu har jag spenderat hela helgen med mina fina syskon och deras barn. Och det har varit himlans mysigt.

Vi har inlett dagarna med smarriga hotellfrukostar där jag dragit i mig minst 5 croissanter varje gång och Ingrid lika många skålar vanlijyoghurt. Sedan har jag krälat runt och plockat upp Ines vattenmelonbitar och försökt få henne att skrika sina mördadigränden-skrik liiite tystare.Jag har också blivit äcklad av att få två döda myror i min äppeljuice som Ingrid hämtat och därefter blivit lite rosig om kinderna när hon gormat detta faktum högt ett flertal gånger för resten av gästerna. Avslutningsvis har jag försökt övertala Ingrid att visa hur snabbt hon springer någon annanstans än precis framför kaffemaskinen, för gubbar med varmt kaffe i händerna är sällan på det humöret kl 07 på morgonen.

Sedan har vi spenderat åtskilliga timmar på lekplatser och gräsmattor. Vi har lekt skola med ett mycket strikt manus som Ingrid hittat på, vi har haft picnic och försökt att se till att varken Ingrid eller hennes kusin ska ramla i bäcken. Vi har plockat miljarder maskrosor och sedan ätit på dem (min brorsdotter) eller smulat sönder dem i min systers bil (Ingrid). Vi har försökt få dessa flickor att inte stoppa maskar innanför sina jackor och vi har sett de bli sockerkickade av godis respektive russin.

Framåt kvällarna har vi sett barnen däcka som klubbade sälar och därefter druckit rosé på balkongen (dag 1) och däckat lika klubbade själva (dag 2).

Och sedan blev det dags för ännu en lång bilresa där man antingen fått köra bilen och lyssna på Gudssånger och lekt nyuppfunna ordlekar med Ingrid eller suttit i baksätet inkilad mellan två bebisar som sovit/gråtit/pratat/skrattat. Jag misstänker att det är bägge dessa aktiviteter som har bidragit till min huvudvärk såhär framåt kvällen. Fast det gör inget. Jag kan bara konstatera att jag älskar mina syskon, och alla våra barn. Och att det är rätt fint och härligt alltihop.

Faktiskt.

fredag 27 april 2012

De e mycke nu.

För vi målar och bygger och städar och fixar trädgården och planerar och packar (litegrann bara) och det är ganska tidskrävande. Och uttröttande, så jag sover alldeles fantastiskt bra om ni undrar. Jag såg fram emot att få fortsätta jobba och sova även i helgen, och mot att få PappaFroby på besök i träningskläder och med ett äppelträdsbeskärarhumör. Dessutom hade jag velat gå på min absolut första korvfest!

Fast.

Då ringde min syster på torsdagskvällen med ett erbjudande som bara inte gick att motstå. Så denna morgon har jag därför packat ihop halva hushållet och ska de kommande dagarna bo på hotell med mina två tjejer, min syster och min systerdotter. Vi gör det för att få träffa min bror och hans fru (om dem kan man läsa HÄR) och deras tre tjejer. Så det blir visst en tjej/bebis/syskonhelg istället.

Förutsatt att vi överlever bilresan förstås. Brukar bli en hel del "Är vi framme snart?" från Ingrid nämligen. Så lagom till man kommer ut från kvarteret så är samtliga vuxenöron alldeles röda av  ansträngningen, och lagom till vi kommer ut ur stan så befinner förmodligen både jag och min syster oss i ett suicidalt tillstånd.

Men det äre värt. Faktiskt.



onsdag 25 april 2012

Faen!

Nu gör jag det. Banne mig. Trots att det regnar. Trots att jag helst vill äta chokladnånting och glo in i väggen. Trots att jag typ aldrig, aldrig har varit så galet omotiverad. Fast ändå.

Nu drar jag ut å joggar.
För imorrn tänker jag köpa shorts och jag tänker INTE köpa nån anna storlek än den gamla vanliga. Sådeså.

tisdag 24 april 2012

Fast här kommer jag nog också att trivas...

Om ni vill alltså. Så kan ni klicka HÄR och se familjen Frobys blivande hem.

I löv it!

Idag kom den!

Våren alltså. Det vet jag med all säkerhet. För det är nämligen så att jag vaknade imorse och kände att jag älskar vårat hus och vår tomt över allt annat på jorden (förutom min familj förstås). Det blir så varje vår. 

När vår egen lilla ek-skog fylls med blåsippor.
När violerna slår ut vid fastlandsbryggan och börjar dofta sådär underbart och sött, precis som de små lila tabletterna brukade smaka som min farmor bjöd på ur små lilaguldiga pappersaskar när jag var barn.
När fågelkvittret på ön blir så öronbedövande att man stundvis står alldeles förundrad på verandan och bara lyssnar.

Då. Då älskar jag ön. Då vill jag aldrig flytta till Skåne. Då har jag glömt vintern och höststormarna. Då är mitt lilla, lilla gula hus den enda platsen på jorden som jag vill vara på.




Så nu är det vår. Helt enkelt.

måndag 23 april 2012

Här sitter jag...

...å är huslig mest. Diskar, lägger barn, tvättar en ficklampa i tvättmaskinen. Visst borde det räcka med 40 grader?

Har liksom aldrig gjort det förr.


Tände den gjorde jag visst också. Jimmy är en mycket lyckligt lottad man. Det har jag alltid sagt.

Bilförsäljare blir jag aldrig iallafall


Näpp. För det är skittråkigt. Dessutom är det helt omöjligt om man är värdelös på bilfunktioner. Typ var är knappen till motorhuven eller finns det en kamrem och sådana saker. Sådant som man bör veta när man säljer en bil. Det gör inte jag. Därmed blev söndagen betydligt svårare än nödvändigt. Fast om jag vill se det från den ljusa sidan så kan jag ju säga att jag kan otroligt mycket mer om min bil idag än jag gjorde i lördags. Fast nu är den inte min längre förstås. Nåväl, oavsett vems den är så kan ni från och med nu ringa till mig om ni har frågor om en Mercedes A-klass. Typ om den har kamrem och hur man öppnar motorhuven. Å så. 

Fast då får ni nog ringa idag förresten, för imorgon har jag glömt det...

söndag 22 april 2012

Tyvärr, tyvärr...

...verkar det vara så att mitt guldfiskminne (som jag skrivit om HÄR) håller i sig. För nu har jag inte kunnat använda mobilen på två veckor för att jag inte har en aning om vart faen jag lagt laddaren. Säkert tyckte jag att det var ett skitsmart ställe också, men det minns jag ju inte heller förstås. Jag har dock ingen lust att lägga in bilder på mig själv med ett mycket förvirrat, guldfiskigt uttryck i ansiktet. Så istället får ni ta del av mina döttrars morgoncermoni. De förenas nämligen varje morgon i ett enormt kramåpusskalas. Som om de måste ta igen för nattimmarnas separation.

 Ganska mysigt. Faktiskt.





lördag 21 april 2012

Stora fixarveckan

 Joorå, idag inleddes den stora fixarveckan. Den innebär att Jimmy är hemma från jobbet för att vi ska ha en chans att få till uthyrningen av huset, försäljningar av diverse fordon och prylar och annat måstefix som ska vara ordnat innan vi flyttar.

Jag inledde dagen supertjusigt. Eller jag grundade fint igårkväll genom att sitta och snacka skit med grannarna till klockan nästan12. Jag intalade mig själv att jag absolut, visst klarar mig på 5 timmars sömn (Ines vaknar alltid mellan 5 och 6 på morgonen). Det visade sig dock att jag INTE klarar mig på 5 timmar. Näpp. Jag vaknade med huvudvärk, illamående och en känsla av att döden var nära. Det höll i sig till efter lunch när jag hade sovit och slöat bort hela förmiddagen och dessutom tagit en värktablett. Sedan bidrog jag till resten av fixandet med att övervaka barnen när de gjorde chokladbollar. Och sedan blev det kväll. Jag känner verkligen att jag är navet som får allt att funka här hemma.

Typ.




fredag 20 april 2012

Barn vet ALLT.


Vi sitter och sjunger för en gnällig Ines i bilen, sopm vanligt. Vi sjunger "Jag booor på en booondgård en liten gris jag ääär, och nääär jag är huuungrig så låter jag såhääär: Nöff, nöff, nöff". Den kan man sjunga biljoner gånger, för det finns ju massor med djur att varva emellan. Så skiner Ingrid upp och säger "Mamma, lyssna nu rå." och sedan skrålar hon: "Jag booor på en booondgård en liten Mamma jag ääär, å nääär jag e huuungrig så låter jag såhääär: Jimmy, nu får du faktiskt börja med maten för vi är hungriga!"

Jahapp.

Fredagstankar om ett HappyMeal

Just nu lyssnar vi på ett Melodifestivalenmedley på youtube och småsnörvlar ikapp. Jag och Ingrid alltså. Vi är som vanligt lediga tillsammans sista arbetsdagen i veckan. Just den här dagen ska vi försöka fredagsmysa oss igenom ett tandläkarbesök för bägge storbarnen och sedan en lunch på McDonalds. Det ska nog gå bra. Fast det var ju ganska många år sedan jag tyckte att McD var the place to eat när jag fick välja vad jag ville. Det är de där stackars leksakerna som man får i en låda som gör att det är det självklara valet för barnen. De där plastgrejerna som mest leder till konflikter och fysisk smärta (framförallt i fötterna). Typ såhär:

  • Först är leksaken anledningen till att Ingrid blir tvärarg för att hon inte får leka med den före hamburgaren är uppäten, eller åtminstone smakad på. Denna regel är ett resultat av alltför många glömda hamburgare som kallnat medan leksaken klättrat runt med tillhörande ägare på stolar och bord runt omkring och betett sig oregerligt. 
  • Sedan är leksaken upphov till slagsmål mellan syskonen. För det är naturligtvis väldigt viktigt vilken identisk plastgubbe som tillhör vilket barn. Dessa bråk kan pågå länge. Definitivt ända tills man kommer hem.
  • Väl hemma slängs leksaken på sovrumsgolvet och den enda uppmärksamheten den får efter det är att någon (läs mamman) då och då råkar trampa på den och får rysligt ont och därför muttrar några ilskna ord åt den.
  • Så småningom slängs leksaken efter att ha försvunnit in under en säng och fastnat i dammsugaren.

Näpp. Det är inget vidare öde att vara en HappyMeal-leksak. Faktiskt.


torsdag 19 april 2012

Nya vagnen ja!


Den är ett under av fantastiskhet. Jag är mycket, mycket nöjd! 
Det blir Jimmy också snart. Det känner jag på mig.

En sak till, förutom att storhandla, som vi hatar i familjen...

...är att byta däck OCH att städa bilen. Det gör vi bara inte. Aldrig i livet. Tyvärr, tyvärr är vi inte så himla sugna på att åka och låta nån annan göra det heller. Kombinera detta med en man som är motsatsen till att vara pedant och två små barn med smutsiga skor och galonbrallor i tre års tid så blir resultatet en mycket smutsig bil. Häromdagen tog jag tag i detta, äntligen, för det vore trevligt att se hur den ser ut invändigt egentligen och dessutom ska vi ju sälja alla fordon nu i vår. Så det var definitivt läge för städning. Jag åkte därmed och lämnade in bilen för tvätt och däckbyte och drog sedan iväg i ett dygn för att träffa en massa vackra 30-åringar som gillar té (mer om dem en annan gång). För att lösa logistiska problem gjorde jag och Jimmy en deal med våra grannar om att de skulle lämna in sin bil dagen efter, hämta min bil och sedan skulle jag hämta deras bil när jag återvände från stan.

Tackålov!

För då slapp jag få en utskällning av den mycket upprörda recondkillen. Tydligen var bilen så smutsig så att de hade behövt vara 4 snubbar i 1.5 timme för att få den ren. Vilket han tog 150 kronor extra för samt uppenbarligen tyckte var höjden av hemskhet. Hrrm. Ja-a. Vad ska man säga?

Fölååt så mycket da. Typ.

onsdag 18 april 2012

Jag har haft ett jättemysigt dygn...

...med fina, fina människor. Så nu är jag helt slut, men imorrn är jag pigg och skrivduglig igen.

Eller åtminstone det sistnämnda.
Kram på er.

tisdag 17 april 2012

Vi ska banne mig fylla hela gäststugan med toapapper.

Vi har valt att bo på en ö. En ö med massor med fördelar; stora, gröna tomter, massormassormassor med fåglar och tillhörande kvitter, grusvägar kantade av blåbärsris och vitsippor, klätterträd, trevliga grannar, sommarfester på ångbåtsbryggan och massor med annt som är fint och bra här i livet. En nackdel för just mig och Jimmy är att vi aldrig varit, och förmodligen aldrig kommer att bli, organiserade handlare. Vi klipper inte ut rabattkuponger, skriver listor, gör middagsplaneringar och handlar heeeela familjen varje lördag på stormarknaden. Näpp. Vi jobbar lite tvärtom. Vi spontan och dutthandlar och hörs alltid under dagen och diskuterar vad vi vill äta till middag. Det funkar för oss nästan jämt, fast jag vet, jag veeet, att det inte alls är så man ska göra när man är en barnfamilj.

Vårt sätt att handla har de fördelarna att vi aldrig har en massa mat hemma som står i kylen och inte blir tillagad och slängs. Vilket är bra ju. Fast det innebär även att vi sällan köper basvaror, för sådant spontanshoppar man inte. Av den anledningen får vi regelbundet helt slut på saker som exempelvis toapapper. För toapapper står inte i ICA-hyllan och ser lockande ut. Tyvärr. Så kombinera vårt sätt att handla med att bo på en ö, så får du en familj som drabbas hårt så fort pappret är slut.

I går var en sådan dag när pappret var slut. Vilket framförallt påverkade min dag negativt eftersom jag ju inte har en skola, dagmamma eller ett jobb att fly till. Visst, jag hade ju kunnat åka till fastlandet och köpt det, men igår var en sådan där ringafjortonsamtal och städahelahusetdag. Så det kunde inte prioriteras. Faktiskt. Vart vill jag komma med detta egentligen? Jag vet inte. Kanske vill jag bara säga att toapapper är bra att ha hemma. Helt enkelt.

Eller så är det mitt subtila sätt att tipsa om vad som är en uppskattad 30-års present. Typ. 

måndag 16 april 2012

En prestation utöver det vanliga


I går mina vänner, bakade jag bröd. Japp. Med jäst. Som fick jäsa och bakas ut och jäsa igen och in i ugnen skulle det också, i två omgångar. Inte en endast tid missade jag! Jag hade stenkoll fast jag var ute emellanåt och bidrog med mitt kunnande om grässådd. Jimmy hade aldrig klarat det utan mig, det känner jag tydligt. Det måste dock ha blivit ett feltryck i boken, för brödet jäste aldrig till dubbel storlek som Leila skrivit. Den blev inte ett dugg större. Det är ofta fel i receptböcker har jag märkt. Oavsett detta så blev iallafall bröden goda, de godaste Emil nånsin ätit hävdade han tillåmed. Vilket känns härligt när jag ansträngt mig så fantastiskt.Så i dagboken skriver jag ned detta som en dag då jag var en god mor. Som bakat och knådat och försett min familj med nyttigt matbröd. Sådär som hon ska.

Faen va jag e bra. Faktiskt.

söndag 15 april 2012

Mitt barn, vad ska du bli när du blir stor?

Jag kan ju förstås ha fel. Det kan jag. Det har hänt förr ett par gånger. Fast jag måste ändå säga att alla tecken tyder på att mina döttrar går två helt olika öden till mötes. Den första kommer att bli prinsessa, förmodligen genom en våldsam, blodig kupp. Den andra blir tandläkare med väldigt tjusiga, välansade tänder.

Och jag, jag blir en stolt mor. Såklart.

Nu händer det grejer!

Kontraktet för lägenheten i Maläijsha är påskrivet. Vilket känns skönt, så vi inte behöver bo mer på hotell. Nog för att det är trevligt med sådant, men sju veckor var liksom nog. Jag behöver inte fler hotellmåltider med tre barn på en väldigt lång tid framöver. Näpp. Framförallt inte nu när Ines har börjat käka själv, för det innebär så himla mycket mer kladd, gegg och smet i allt som jag inte har klätt in i ett skyddande hölje. Hon har också för vana att nypa och dra mig i vänster arm så fort hennes mun är tom vilket resulterar i att ärmen alltid har en annan färg än den resterande tröjan. Så igår till exempel var min vita tröja grön längs med hela underarmen. Hon gormar så högt hon kan under tiden också, som att hennes nyp inte skulle räcka. Allt detta är sådant som helst inte ska förekomma på hotellet. Jag har inga invändiga bilder än, på vår lägenhet alltså, de får vänta till i juni när Jimmy åker ner i tre veckor för att reka läget och jobba.

Detta är inte allt som händer. Näe, för vi har dessutom beställt kyl/frysen nu. Den kommer i nästa vecka. Så inom en överskådlig framtid så står köket klart och toaletten har en dörr. Galet.

I och med allt detta så börjar det komma krypande: packandet, resnerverna, hejdåandet. Ni vet. Jo, och vi måste fixa nya pass till Jimmy och Ingrid också.

Jag blir alldeles nervös nu känner jag.

Över passen. Alltså.

fredag 13 april 2012

Kärnan till allt bråk i familjenFroby

Japp. Den är ju glasklart tydligt, det är sedan gammalt. För temat är alltid detsamma: Spejsad dotter går ordentlig son på nerverna. När hon gör det blir han arg eller sur, och när han blir det så får han en smocka. Eller tre. Som förälder förstår jag dem bägge två.
Jag förstår att i en ordningsam och ordentlig pojkes liv, som kantas av fakta och att rätt ska vara rätt så är det sjuuukt irriterande med en lillasyster som springer barNfota, spelar schwispee istället för frisbee och aldrig kommer ihåg att de heter Knatte, Fnatte och Tjatte utan hittar på nytt varje gång. Idag blev det Knatte, Stjärte och Matte. Man kan inte kalla Fnatte för Stjärte, inte enligt en ordningssam Emil. För det är ju fel. Såklart.
Samtidigt förstår jag att det inte är kul att se upp till en storebror som blir arg hela tiden. Helt utan anledning. För vad spelar det för roll vad ankan heter? Stjärte, Platte, Katte, det är ju helt oväsentligt i sammanhanget. Det har ingen betydelse.

Och så går dagarna, månaderna...fast inte åren? Väl?

Trädgårdsdrömmar

Åh vilken härlig helg det ska bli! Den blir kantad av massor med trädgårdsjobb förstås, men det är ju därför vi har stor tomt, för att vi tycker om att jobba i den. Just nu kämpar vi med ganska grundläggande grejer; odla gräsmatta, såga ned träd, köpa växter.  Vi försöker mest få till en grund liksom, men om en sisådär tio år känns den förmodligen uppvuxen och prunkande och allt sådant som man vill att en trädgård ska vara. Det som är roligast med att planera trädgården är att vi faktiskt är TVÅ individer som bryr oss och vill bestämma. Jag är något ovan vid detta eftersom jag får bestämma i princip allt när det gäller resten av vårt boende. Färg, inredning, tapeter, möbler, you name it. Så jag är liksom van vid att få både första och sista ordet.

Men icke i trädgården.

Näpp. Där lägger Jimmy in sitt veto och fixar sådant som jag inte alls gett mitt välsignande. Oerhört ovant. Och kul. För det känns som att trädgården blir en ganska intressant plats att vistas i på det viset. En plats där vi varvar trädkojor med vanliga vita trädgårdsmöbler, linbanor med lavendel och diverse exotiska bärbuskar med enkla rosrabatter. Vi kommer att klämma in allt. Så även om jag kan gå förbi sådana där klassiska, vackra trädgårdar med syrénhäckar och grusgångar och välansade gräsmattor och rosvalv och sucka drömskt så har jag insett att vi aldrig kommer att ha just precis en sådan. För i min trädgård finns det en Jimmy med massor med andra planer.

Tur det. Faktiskt.

torsdag 12 april 2012

Baby jogger city mini single

Japp. Så heter vagnen som kommer hem till oss ikväll och som ska förändra våra liv med sin underbarhet. För visst är de bättre och mer prisvärda ju fler namn de har? Eller?

Okej. Bärselen som jag köpte ni vet, den som jag betalade drygt 1000 kr för, använde typ 2 gånger i Maläijsha och sedan sålde på Tradera för närmare halva priset. Den är liksom inte det första jag köpt som vi sedan fått göra oss av med för att det inte alls var det vi behövde. Tvärtom. Min shoppinghistorik när det kommer till barnprylar suger. Jag är liksom lite för spontan, och blir ofta förälskad i saker som visar sig vara helt omöjliga att använda. Som exempel den där sulkyn med liggdel som jag hittade i Spanien våren 2004 som jag hävdade skulle vara den enda vagnen vi behövde ever. Den som vi slängde några månader senare för att Emil flög en halvmeter varje gång man körde på ett gruskorn (och sedan hade den nog varit lite lätt frustrerande att köra med i snömodd). Så jag inledde min köphistorik med att slänga en vagn och nu 8 år senare har vi precis sålt ett bärsele för halvas priset. Ingen vidare utveckling får man säga.

Oavsett detta så blir det idag som allt ställs på sin spets. För i förra veckan klickade jag hem en sulky. Och den kostade INTE 1000 kr. Nej, den kostade snarare det tredubbla. Tilläggas bör ju att vi inte har haft nån vagn på ett par veckor eftersom ägarna till den vi hade behövde få tillbaka sin. Så jag sitter inte här och införskaffar saker vi redan har, nej, jag gör ett välgenomtänkt inköp av en vara som vi har ett skriande behov av. Ett moget och klokt och jättebra beslut (jag looovar Jimmy, I swear!). Så jag är lite nervös. För den här vagnen är definitivt den fällande domen för mig. Är den ett lyckat köp så kan nog både jag och Jimmy släppa lös mig på prylshopping även i framtiden. Är den ett pissköp så inser tillåmed jag att jag har satt min sista potatis. Då får jag se till att hålla mig till enklare klädinköp resten av livet.



Lycka till till mig. Helt enkelt.

onsdag 11 april 2012

Mycket snor just nu.

Tyvärr. För nån har haft vänligheten att smitta mina döttrar med en riktigt eländig förkylning. Så för tillfället består dagarna av en hel del snor och hosta, och nätterna innehåller dessutom krupp, blossande röda kinder och tårar. 

Stackars mina fina barn.

Så idag unnar vi oss några sommarbilder och drömmer om långa, ljusa nätter i en trädgårdsstol med ett vinglas i handen, en filt över axlarna, musik från radion och blommande lavendel. Så känns allt lite bättre. För  mig alltså, barnen blir inte alls uppiggade av detta. Den ena drömmer snarare om tokhopp från båttak, lek med grannflickan (som bor på ön under somrarna) och glass. Den andra drömmer förmodligen om att få krypa på gräsmattan, äta en hel påse majskrokar till lunch och, såklart, om att få peta in sitt pekfinger i mammans näsa när denna sover.

Vad härligt det ska bli!

 

 


söndag 8 april 2012

Min dotter är faktiskt en väluppfostrad ung dam. Typ.

Jag hör Emil skrika i vardagsrummet. Som vanligt. Fast inte ett honharklöstutmittöga-skrik den här gången, tack och lov, så jag lutar in huvudet lite disträ från köket och ser Ingrid sitta ovanpå Emil i soffan, och av Emils min att döma har hon lagt en rejäl fis rakt i ansiktet på honom. Så jag kliver in till dem och frågar Ingrid: "-Men, vad håller du på med?"


"Jag pudrar näsan", svarar hon glatt.

Hrrm. Jahapp.

fredag 6 april 2012

Saker som är bra.


Det finns bra saker här i livet. Som de egna underbara barnen och världens finaste man förstås, men också godis, solnedgångar, nykärhet och att vinna pengar på lotto. Som när man tilldelats sin favvohäst på ridlektionen när man är 10 år och har nya ridskor på sig. Eller som när ens bebis skrattar sitt första kluckande skratt. Som när man är ung och tror att man är odödlig och går på fest och allt liksom bara klaffar; man blir lagom berusad, träffar supertrevliga människor och har ett aldrig sinande lager med skiiitroliga kmmentarer som får folk att skratta. Annat som är bra är när man får komplimanger (för vadsomhelst faktiskt) eller när man åker båten över sundet och det är ljumt i luften och helt stilla på vattnet. Så är det bra med vänner också, som man kramar på ibland när man har tid och delar sina tankar med, och med föräldrar och syskon som man tydligen aldrig kommer att sluta älska sådär barnsligt mycket.

Allt det här är bra grejer. Som gör eller har gjort mig glad här i livet.
Och som piggar upp när man är lite småruggig och det är påsk.
Sådeså.

torsdag 5 april 2012

Min påskplanering:

  1. Ladda barnen några dar i förväg med att berätta hur mysigt vi ska ha det i veckan. Att jag till att börja med kommer och hämtar dem tidigt på skärtorsdagen, att vi ska påska tillsammans i våra gamla hemkvarter och sedan äta middag med Pippifarmor.
  2. Förena dig med dem på onsdagseftermiddagen i ett intensivt arbete med att göra vackra påskkort inför torsdagen.
  3. Avsluta onsdagskvällen med att återigen berätta hur mysigt vi ska ha dagen efter.
  4. Vakna på natten med sprängande huvudvärk
  5. Gå upp på morgonen och vara på gränsen till att kräkas av smärtan.
  6. Ställa in alla planer och säga att jag är sjuk.

Sådärja. Det där var min påskplanering.
Eventuellt kan det vara receptet på hur man får bittra barn också. Vi får se.

Glad Påsk på er iallafall.

onsdag 4 april 2012

Åsså tar vi det en gång till...

Så måste det ju bli. När man ännu en gång åker till BVCläkartiden dagen FÖRE man egentligen har sin bokade tid. Då måste man göra samma sak två dagar i rad. Jag gillar sådant, uppenbarligen. Jimmy gillar det inte. Han vill mest att jag ska sluta amma snart så att jag kan börja fungera som en normal människa. Jag är beredd att hålla med faktiskt. Då hade jag kanske sluppit den där dagen när min jacka beslöt sig för att lukta död, blöt hund och jag åkte till polisens passutdelning i Sollentuna två gånger på en dag (läs HÄR om ni behöver friska upp minnet). Kanske hade jag också sluppit skriva konstiga sms till nyblivna fäder. Och kunnat laga morötter utan att bränna sönder kastruller. Det har gått åt tre stycken sedan jag blev mammaledig. Ja, tänk vilken organiserad, välpresterande, underbar människa jag kommer bli när jag slutar producera mjölk.

Japp, vi går en fantastisk tid till mötes. Det hör ni ju.


tisdag 3 april 2012

Hahaha! eller Förlåt!

Jag behöver an assistent som skriver mina sms också. Annars blir det fel. Typ som att jag först tvingar en nybliven far att skicka en bild på vacker bebis från BB och sedan skriver tillbaka "Lilla hjärtat. Vad skönt att allt gått bra och att hon är din och frisk. Massor med kramar till er!".

Vaddå "din" liksom. Fin skulle det ju vara.

Som att jag utifrån bilden kunnat konstatera att det verkligen var han som var fadern. Som att jag tvivlat. 

Stackars människor. 

Vem faen kom på idén att släppa lös mig med en mobil egentligen? Det var dumt gjort.

Jag behöver en assistent

En sådan som påminner mig om att jag kokar morotsstänger till Ines så jag slipper förklara på en husvisning varför jag står och lagar sot till lunch åt en 7månaders bebis.
En sådan som gör min lunch också förresten.
En sådan som sitter i 45 minuters telefonkö till Telia två gånger för att jag glömde ställa den där sista viktiga frågan innan vi avslutade det första samtalet.
En sådan som bokar trevliga träffar åt mig med vännerna man vill hinna kramas med innan avresan.
En sådan där organiserad jäkel helt enkelt. 

Som alternativ till detta kan jag tänka mig att köra en struts å bara gräva ned huvudet bland kuddarna i soffan. 

Kan funka. Eller?

söndag 1 april 2012

Diamanten. Alltså spelet, ni vet.


När jag spelar det med mina barn så inser jag att deras sätt att lägga upp sin spelstrategi idag på många sätt liknar den resa de skulle kunna utföra på riktigt i vuxen ålder.

Emil skulle förmodligen sakta men säkert resa söderut från Kairo. Kanske stanna vid pyramiderna och intressera sig för diverse kulturella aktiviteter. Han skulle hålla hårt i sina pengar och akta sig för tjuvar och minutiöst kalkylera sina kommande steg. Han skulle kanske, möjligtvis, förlora lite pengar under ett rån, men ändå så småningom få ihop nya och sedan i lugn och ro leta efter en diamant med hjälp av olika strategier och planer.

Ingrid skulle börja sin resa i Marrakech med att vara mycket upprörd över att man inte kan gå tvärs över Afrika på bara 6 steg. Sedan skulle hon göra av med alla pengar på en gång genom diverse flygturer och båtresor hit och dit, men hon skulle lika fort snubbla över nya. Sedan skulle hon fastna på St Helena mitt ute i havet och få stå över ett kast, dvs. sova på stranden tills hon efter några dagar ringer hem till sina oroade föräldrar mitt i natten och ber om liiite, liite pengar bara så hon kan ta sig till Namibia. Vilket hon förmodligen skulle få. Fast då ångrar hon sig och åker till Guldkusten istället där hon spontanhittar en diamant, och sedan går hon upp till Kairo.

Att spela Diamanten med mina barn är som att spela två helt olika spel fast man delar spelplan. 
 
Faktiskt.