fredag 20 april 2012

Fredagstankar om ett HappyMeal

Just nu lyssnar vi på ett Melodifestivalenmedley på youtube och småsnörvlar ikapp. Jag och Ingrid alltså. Vi är som vanligt lediga tillsammans sista arbetsdagen i veckan. Just den här dagen ska vi försöka fredagsmysa oss igenom ett tandläkarbesök för bägge storbarnen och sedan en lunch på McDonalds. Det ska nog gå bra. Fast det var ju ganska många år sedan jag tyckte att McD var the place to eat när jag fick välja vad jag ville. Det är de där stackars leksakerna som man får i en låda som gör att det är det självklara valet för barnen. De där plastgrejerna som mest leder till konflikter och fysisk smärta (framförallt i fötterna). Typ såhär:

  • Först är leksaken anledningen till att Ingrid blir tvärarg för att hon inte får leka med den före hamburgaren är uppäten, eller åtminstone smakad på. Denna regel är ett resultat av alltför många glömda hamburgare som kallnat medan leksaken klättrat runt med tillhörande ägare på stolar och bord runt omkring och betett sig oregerligt. 
  • Sedan är leksaken upphov till slagsmål mellan syskonen. För det är naturligtvis väldigt viktigt vilken identisk plastgubbe som tillhör vilket barn. Dessa bråk kan pågå länge. Definitivt ända tills man kommer hem.
  • Väl hemma slängs leksaken på sovrumsgolvet och den enda uppmärksamheten den får efter det är att någon (läs mamman) då och då råkar trampa på den och får rysligt ont och därför muttrar några ilskna ord åt den.
  • Så småningom slängs leksaken efter att ha försvunnit in under en säng och fastnat i dammsugaren.

Näpp. Det är inget vidare öde att vara en HappyMeal-leksak. Faktiskt.


1 kommentar: