torsdag 31 maj 2012

HjältenJimmy=tidsoptimist

Så. Nu har jag och Jimmy börjat förbereda oss ordentligt inför flytten. Detvillsäga; den ena av oss har börjat packa och skriva listor och planera. Den andre har blivit svår att kontakta och hummar ganska mycket, kombinerat med att denne då och då ringer ett samtal lite spontant, typ till försäkringsbolaget eller så. När andan faller på liksom.

Den första är jag, den andre är HjältenJimmy. Om ni undrar alltså.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur detta skulle bli av om inte jag gjorde alla dessa listor och packade dessa kartonger, och samtidigt som jag är övertygad om detta så säger Jimmy "-Du behöver verkligen inte göra någonting när jag är borta nu". För till saken hör att Hjälten åker till Maläijsha i helgen och är borta i nästan tre veckor. Vilket för mig innebär att jag nog måste jobba på lite extra de där veckorna, så vi är klara innan flyttdagen, men som för Jimmy innebär att vi kan ta´t lugnt några veckor till. Packa tar bara ett par dar enligt honom. Till viss del håller jag med. Om vi gjorde oss av med våra barn och ignorerade samtliga basala behov såsom att äta, sova, prata och gå på toaletten så skulle vi möjligtvis hinna på två dygn. Alltså möjligtvis. Fast nu vet ju jag att det inte kommer att gå till på det här viset. Så därför kommer jag visst att packa och fixa och göra röda streck på listor nu i början av juni. Jag tänker att det liksom inte är läge att prove him wrong. Inte den här gången.


Fast stundvis är jag bra jäkla sugen...

Inte helt med på noterna

Klockan 06:12 i familjen Frobys matrum/vardagsrum

Jag: - Men, vad är det där bruna, geggiga på soffan?
Ingrid: -Det är bajs, mamma.
Jag: -Näe, men det kan det ju inte...åh...fyyy...men, vad kommer det ifrån?!
Ingrid: -Ines. Hon har bajsat på sig. Fast det var lääänge sedan.
Jag: Nej Ingrid, hon har INTE bajsat på sig det hade jag märkt.
(lyfter upp Ines som har en bajskrage runt nacken)
Jag: -Herreguu!
(rusar med totalbajsgeggad Ines in på toaletten)
Jag: -Ingrid, varför ligger din nytvättade kofta slängd här på golvet?!
Ingrid: -Det kom bajs på den.



Tror jag får skylla på träningsvärken. Eller nått.

onsdag 30 maj 2012

Vad har vi lärt oss idag?

Jo. Att om en mamma har sjuuukt mycket träningsvärk så överskattar hon både: A. sin styrka och
B. sin snabbhet. Dessa båda egenskaper behövs hemma hos en bebis som överlag gärna beter sig som en utsvulten hund mest, dvs äter allt som ligger tillgängligt på golvet. Så nu efter lunchen när jag trixat och hävt och bufflat upp den kladdiga bebisen i famnen (det är nästan omöjligt, ser ut som en 99-årig kvinna med stelopererad rygg ungefär) och sedan vaskat av hela överkroppen på denna bebis så satte jag  ner henne på badrumsgolvet och tänkte "-Jag hinner tvätta haklappen också, sedan springer jag före henne och skurar upp resten av lunchen under bordet. Det hinner jag".

Fast nej, det hinner jag verkligen inte.


För jag har så dödande mycket träningsvärk så högra armen kan inte böjas förbi 90 grader och är därmed helt värdelös på allt utom att skaka hand (vilket sällan är nödvändigt här hemma faktiskt) och i vänstra axeln liksom strålar det ned hela vägen förbi skuldran, vilket gör den obrukbar helt och hållet.
Resultatet av denna missbedömning blev ödesdiger kan man säga.


Gör om, gör rätt, som det heter.
Eller bara FAEN, helt enkelt.

tisdag 29 maj 2012

Tårta nån?

Blocket hörrni, de e grejer det. Där finns allt man behöver. Allt. Till exempel en tårta som man kan hyra...

Kolla bara HÄR liksom, va bra.
Typ. 

Undrar hur stor andel barn som fått hyra tårtan till sitt kalas som passat på att slicka på den? Eller bara provgnagt liiite på kanten. Det är ju oundvikligt liksom. Alternativt blivit upprörda över hur den trista ätbara tårtan inte alls kunde mäta sig med den som stått framdukad på bordet hela dagen.

Tänk, det här är en av få gånger som statistik faktiskt intresserar mig. Släng in en tårta så kan vadsomhelst plötsligt fånga min intensiva uppmärksamhet.

Uppenbarligen.

måndag 28 maj 2012

Ansökt om nya pass, check!

Vilket är skönt ju, att äntligen ha fixat. Fast jag insåg när vi var där att jag nog inte är en fullt så klok och erfaren mor som jag trodde. För en sådan ber INTE  sin 4-åriga dotter att se riktigt glad och tjusig ut på fotot precis innan hon ska ta det. För då gör hon sin allra grinigaste surmin (sådär så att inte ens ett liiitetliiitet russin skulle kunna komma in i munnen) när bilden tas och sedan tycker hon apselut, apselut inte att vi behöver ta ett nytt. Garanterat kommer hon
att skylla på mig när hon inser att hon måste visa upp det där fotot för folk om å om igen de kommande fem åren.


Jag kan lika gärna ta på mig skulden på en gång känner jag.

F'låt Ingrid. F'låt alla passkontrollanter, alla medresenärer som kommer att få köa för att hon vägrar visa upp passet i passkontrollen, till alla flygvärdinnor som kommer att få lirka loss det ur hennes knutna hand. Sist av allt  säger jag f'låt till min familj för att jag genom min mundiarré nog har kostat oss två fina år med diverse semestrar och flygresor i Maläijsha.

Det var ju dumt.
Liksom.

söndag 27 maj 2012

Kärleken till en TVdosa

Igår natt hittade jag Ines sovandes skavfötters mellan mig och Jimmy med sina små knubbiga fingrar hårt omslutna runt TVdosan. Jag fick bända loss den med en kofot. Typ. Förmodligen hade hon vaknat tidigare under natten, insett att den var ledig och sedan verkligen gottat sig åt detta en lång stund genom att trycka på samtliga knappar hårt och intensivt. Garanterat var hon väldigt nöjd och lycklig över det hela för vanligtvis får hon inte leka med den, åtminstone inte utan att jag eller Jimmy håller uppsyn över skeendet och säger stopp när försiktighet övergår till våld och misshandel.

Hon påminner mycket om min pappa ibland faktiskt. Ja, alltså, endast när det gäller själva förkärleken till att hålla i dosan. Tror jag. Jag har åtminstone aldrig varit med om att han har vare sig slickat på den eller bankat den upprepade gånger i huvudet på personen bredvid.

Ska passa på att fråga mamma nu när jag ringer.
Man vet ju aldrig.

Inget slår sommar på ön.






Vi har det ruskigt bra. Sådeså.

torsdag 24 maj 2012

Slutspurten nurå

Så var det plötsligt snart juni, vilket innebär att det handlar om veckor innan vi flyttar till andra sidan jordklotet. Sjukt. Så min fritid har ersatts av en lista (jag ääälskar listor!). Den här gången heter den något så fyndigt som:

"Att göra innan resan"-listan.


Fast genomförandet av punkterna på listan blir ständigt bortprioriterade av att någon: rycker i min klänning/äter förra veckans pyttipannabitar från något mindre välsopat hörn/ beter sig allmänt gulligt så jag bara måste prutta mage istället.


Jaja, iväg kommer vi ju alltid. Frågan är bara om vi kommer att ha med oss några giltiga pass, lyckats fixa flyttstädare och hunnit ge hyresgästerna nycklar till hus och båtar m.m, m.m, osv, osv.

Den som lever får se. 

tisdag 22 maj 2012

Börjar ana oråd

Om jag berättar för er att de där två änderna som hänger på vår tomt, de som sover på vår veranda och bajsar på trappen å sådär, om jag berättar att de idag övergick till att sitta på vårt tak (bara det liksom) och stirra på mig hela förmiddagen, vad säger ni då?

Känns det inte lite Hitchcock?


I'm just saying...

måndag 21 maj 2012

Sådan far sådan dotter, igen

Jag lovar. Nu kan aldrig PappaFroby svära sig fri från mig. För idag har sannerligen Frobyanen i mig fått fria tyglar. Jag har nämligen hackat, grävt, klöst osv fram ett helt berg i vår trädgård. Lite spontant sådär bara, när Ines sov. Jag har svettats så dropparna rann ner längs tinningarna, jag har flåsande svarat "-Froby" i telefon och jag har inte tagit paus för vare sig mat eller vatten. Kort sagt: Jag har varit en PappaFroby. Japp.

Faen va bra det blev.


Det ska nog också medges att jag och Jimmy har misslyckats fatalt med att "inte lägga så mycket krut på trädgården" i år, vilket vi kom överens om eftersom vi ändå inte ska bo här den kommande tiden. Eller, misslyckats å misslyckats, det beror på om man kan kalla att köpa, transportera i båten och uppför ön, plantera och sedan gödlsa fem stora fruktträd, så en gigantisk lerplätt med gräs, skrapa åtskilliga kubikmeter växter och lera från ett berg och fixa en helt ny grusgång för att "inte lägga krut".

Jag tror inte det.

söndag 20 maj 2012

Frukost med världens bästa diktatordöttrar

Morgonen började faktiskt först tjugo över sex. Rekord liksom! Bara för att jag kämpade en timme extra igårkväll med att prutta bebismage och säga "det kommer en mus". Så värt.

Så imorse fick jag och Ines sällskap med Ingrid vid frukostbordet. Vilket naturligtvis blev en tillställning utan dess like. Ingrid lyckades nämligen rabbla upp nästan hela Harry Potterfilmen, både repliker, miner och scenbyten på den där halvtimmen. Jag är så imponerad över att hon har sådant minne när det kommer till skådespelares mimik, och att hon kan härma det själv. Kommer bli nått stort av den där ungen en vacker dag. Samtidigt kan hon för sitt liv inte komma ihåg att Emil kompis heter Douglas, inte Dobblas, så minnet är mycket selektivt får man säga. Hursomhelst blev hennes enmansföreställning stundvis lidande, för Ines satt samtidigt och hojtade "-Avaava, dajdajdajdaj, ava, daja, datittattia!!!" vilket jag tror betyder "Ge mig mat din #^*!" jag är döende!" att dömma av tonen och trycket i rösten. En stor tallrik gröt och två mackor senare tar jag henne skrikandes bort från bordet, tvättar hennes händer och får sedan förbannat bråttom till sopen. För hinner jag inte sopa bort ALLT under matbordet så äter hon det. Vilket ju kanske inte är hela världen, men jag tycker att det kan vara en tråkig vana att skapa inför framtiden. Ser exempelvis inte bra ut på Nobelmiddagen.

Eller på McDonalds. Faktiskt.



fredag 18 maj 2012

Tur att man har ett guldfiskminne ändå

Har jag nånsin sagt något negativt om den här ön? Det kan jag inte alls minnas. Måste ha haft en dålig dag bara. Det finns nämligen INGET fel med den. Inte med vårt hus heller. Det är perfekt faktiskt. Alltihop är perfekt i största allmänhet.

Japp. Hela mitt liv är perfekt, det har jag alltid sagt.




torsdag 17 maj 2012

Det är värt det. Faktiskt.

Jag veeet, jag veeet. Jag borde kräva av Jimmy att han ska ta Ines varannan morgon vid 04:40 piiip så att det blir lite mer rättvist och sjysst fördelat det här tidiga morgoneländet. Det är bara det att jag inte tycker att det är så plågsamt när det väl kommer till kritan. Jag vaknar ju alltid när hon gormar på morgonen, så är det, och det kan jag ju inte göra något åt. Väl vaken så känner jag mig sällan motiverad att ligga kvar, tvärtom, vare sig det är jag som ska gå upp eller Jimmy så känner jag mig alldeles för pigg och sugen på morgonmys för att det ska vara aktuellt att somna om. Det är ju tusen gånger härligare att krama sovvarma barn och dricka kaffe. Eller som idag, att få överraska barnen med frukost på sängen. Det är himla mycket roligare än att sova. Så därför ligger Jimmy och sover bort morgnarna, medan jag sitter vaken. Båda två tycker nog att den andre prioriterar konstigt.

Tur att man är olika ibland.

onsdag 16 maj 2012

Dagens träning eller Jag är en kamel

Japp. Dagens ansträngning bestod av en morgonpromenad på fastlandet samt åtskilliga klappar på min egen axel för att jag tycker att jag varit så duktig.

Känns lagom så.


Joggingturerna har jag lagt på is pga inte så himla samarbetsvilliga bröst OCH för att jag aldrig riktigt hajat det där med att träna in public. Okej på ett gym, det köper jag, för där är ju alla i samma syfte. På öns lilla grusväg däremot är det inte alls på det viset. Där vandrar det par som kollar på hur vackert det är i trädgårdarna och en å annan som rastar hunden. Ingen av dessa flåsar, är svettiga eller har rödlila kinder av ansträngning. Nix. Det har bara jag. Det är precis som i "Fem myror är fler än fyra elefanter" som gick på TV när jag var barn. Ni vet när Brasse visade fyra olika saker, och en skulle bort. Typ vilka tre av dessa fyra hör ihop: en ko, en gris, ett får och en kamel.

När jag joggar känner jag mig som öns kamel.
Liksom. 

Det blir aldrig som man tänkt sig

Inte ens när det kommer till så enkla saker som till fågelbon. Vi satte upp två stycken förra året och har sedan dess väntat med spänning på att det ska komma små fågelungepip där inifrån. Fast tyvärr verkar fåglarna inte tycka att de duger. De liksom fixar och donar i dem tidigt på våren, men sedan försvinner de och det kommer således aldrig några pip. Jag fattar inte varför. I år har vi dock fått en andra chans. För för några veckor sedan flyttade det här paret in på vår tomt.


Kanske inte riktigt vad vi tänkt oss. Det är ju definitivt inga blåmesar (synd Jimmy). Fast just därför misstänker jag att de kommer att stanna. Bara för att det aldrig blir som man tänker sig, och för att änder går att muta med lite frukostbröd. Precis som Ines vaggar de runt här och stoppar allt som liknar mat i munnen.

Jag undrar om inte änder äter sniglar också?

Kanske finns en touch av and i henne ändå...

tisdag 15 maj 2012

Jag SKA sluta tjata, jag lovar.

Fast inte idag. För idag är det dagsför kylfrysens invigning.

Fördelar med detta:
  • Vårt kök blev ännu lite snyggare...
  • ...och mer funktionellt förstås
  • Vi kan skryta med att ha en toa UTAN en kyl i dörröppningen (sådant imponerar ju på vem som helst)
  • Jag fick en sjukt god lunch (för att jag hittade en matlåda när jag tömde den gamla frysen)
Nackdelar med detta.
  • Jag har tvingats städa ur vår förra kyl och frys.
  • Jag glömde som vanligt dra ut facket i frysen. Det där facket som man alltid ska ta ut för annars fylls det med vatten och rinner ut över heeela golvet när man inser sitt misstag och tänker försöka tömma det i handfatet (Note to myself: Springer gör man till bussen när man är sen. Inte när man glömt en låda som fyllts med vatten i en frys för då spiller man ut hälften på golvet och då lapar en 9-månaders i sig flera klunkar innan man hinner stoppa henne.)

Jajja, nu är allt klart iallafall och jag är mycket nöjd. Vi ska nog komma väl överens, kylfrysen och jag.

måndag 14 maj 2012

Den här dan går till historien som...

...dagen då jag inte hade haft något alls emot att få en släng diarré.
Tror det är en once in a lifetime-känsla. Faktiskt. 

Vi har hursomhelst fått eeeen....*trumvirvel*... T O A D Ö R R!!! Så ikväll blir det fest på toaletten (igen)  och frånåmed nästa vecka kan vi äntligen ta emot både kiss- och bajsnödiga gäster.

Livet på en pinne det. Liksom.

 p.s Jimmy, glöm inte champagnen! d.s



söndag 13 maj 2012

Tvärtom, helt enkelt

För tillfället har jag ett syskonbarn som befinner sig i den där perioden när allt de vuxna säger bemöts med ett rungande "NEJ!". Alltså; "NEJ! Jag tänker inte äta / sluta äta / sitta / stå / lyssna/  prata / läsa / sova / vakna / ta på skorna / ta av skorna" osv. Näpp. Inget vill man göra, dvs inte om någon visar tecken på att de vill att man ska det. Då är det u t e s l u t e t. Out of the question. Det är ganska underbart att ta hand om ett barn i den fasen. Om man är en sådan som gillar att typ stånga sitt huvud hårt i väggen tills det blöder eller så. Då är det en finfin fas. För de övriga är det en fas man bara får kötta sig igenom. Tursamt nog så finns det ett knep mot att stånga huvudet, åtminstone inte varje gång. Eller, knep och knep, det är snarare ren och skär magi. Och det funkar! Allt man behöver göra är be barnet göra motsatsen till vad man egentligen vill att de ska göra. Hela tiden måste man göra det. "Nu får du inte, absolut, absolut inte borsta tänderna. Näpp, det är förbjudet" kan man exempelvis säga och två minuter senare så har barnet både borstat tänderna, använt tandtråd och bokat tid hos tandläkaren för ett extrabesök. Eller så kan man säga "Tar du på dig säkerhetsbältet nu så blir jag tokig, det får du inte göra" så kan man ge sig sjutton på att barnet har både bälte och hjälm sekunden efteråt. Det är fantastiskt! Jag önskar att det kunde fungera även på vuxna bara. För det vore så förbannat praktiskt kan jag känna. Typ; "Nu får du INTE ge mig det här superbraiga jobbet inte, nej, ge det åt nån heeelt annan" eller "Du skulle bara våga höja m in lön nu, hör du det?" eller "Jimmy ta nu och införskaffa massor med blåmesdokumentärer på både franska och tyska så vi har att göra i resten av månaden, lova mig det".

Ja, tänk om alla andra kunde vara ungefär tre år. Vad lätt mitt liv skulle vara då. Typ.

lördag 12 maj 2012

Bortsett från bröstsmärtorna

Ja, om vi skiter i dem ett ögonblick, så är det iallafall så att vi äntligen, äntligen, äntligen har byggdamm i hela huset. Underbart! För byggdamm = toadörr = privacy = glädje. Sådant piggar upp även den mest gnälliga och mjölkstinna kossan. Det kan vi konstatera nu efter att ha prövat.

Tur det.



Såhär ser det ut nu. I detta hål ska vi på måndag få in kylfrysen som barnen kommer att fylla sina glas med is från frysdörren tills de tröttnat, men innan de hunnit göra det så kommer jag och Jimmy förmodligen trånande längta tillbaka till hur allt var innan. För isen kommer naturligtvis att användas på alla möjliga och omöjliga sätt... Ja, fortsättning följer.


Jo, jag får väl erkänna att den här dörröppningen kan glädja mig även utan en dörr. Till exempel när den är fylld med tre av mina allra finaste familjemedlemmar.

Faktiskt.

onsdag 9 maj 2012

Det ser inte lovande ut...

...för Ingrids strumpbyxor. De är sprojtans nya, kom hem till oss i helgen och är använda en gång. Så imorse tog Ingrid på sig dem och ett par shorts ovanpå och sedan upptäckte hon ett hål. Så hon hojtar till mig vid frukostbordet:
"Eeh, mamma!!! Det har visst blivit ett litet hål här!!! Fast vet du vad som är bra?!!! Det är pytteliiitet för jag har inte petat i det!!!".
Sedan sänker hon rösten och fortsätter: "Inte än..."

Näe. Jag ger dem en kvart. Max.

tisdag 8 maj 2012

Förtydligande:

I dessa snartärdetsommar-tider så hamnar det plötsligt väldans många människor som söker på ordet "nudist" här på bloggen. Så jag måste understryka en liten sak bara. Alltså. Angående mitt inlägg där jag skrev om att jag skulle sälja alla mina kläder och bli nudist (läs HÄR). Det blev aldrig så hardcore. Jag har kläder på mig. Varje dag faktiskt. Mycket blev sålt å så va, men jag var lite mer praktiskt lagd i slutändan och sparade det som jag tror att jag vill använda även när vi kommer tillbaka.

Så jag är inte nudist.

Jag har förvisso inga problem med nudiststränder å så. Man gör som man vill när tillfälle ges tänker jag. Så ni vet. Jag kände bara att detta kanske borde framgå tydligt. För allas skull.

Liksom.

Huset är uthyrt och datumet spikat. Nästan.

Krävdes en andra visning för ett trevligt, ungt par så var saken biff sedan. Skönt det. Nu kan vi börja pilla med kontraktskrivning, packning, in-/utflyttningsdatum å allt sådant. Förmodligen emigrerar vi i mitten av juli.

Hjälp.

Tiden kommer ju som vanligt att gå tokfort. Så om en pyttestund så kommer jag att vara maläijshan. Och om ännu en liten, liten kort stund så kommer vi att vara tillbaka igen.

Fort, fort, fort går det.

Livet alltså. 


måndag 7 maj 2012

Två saker som hänt sedan mitt förra inlägg:

Händelse nr 1: Vi satt och läste ännu ett mejl från ett par som vill hyra vårt hus. Det var mannen som knåpat ihop en presentation av sin familj. För ett ögonblick undrade både jag och Jimmy varför han valt att beskriva sin fru som att hon"inte fungerar". Låter ocharmigt på nå vis. Inte alls som en person man vill låna ut sitt hus till. Sedan insåg vi att han har använt google translate, egentligen menar han att hon "isn´t working". Då kändes det plötsligt lite mer hanterbart för oss. Faktiskt.

Händelse nr 2: Jag hittade en snus i Ines mun! Hon måste ha fått tag på den bakom min rygg medan hon satt på min höft vid köksbänken. Jag blev skitsur på Jimmy. Det är ju as-slarvigt att låta sådant ligga framme! Fast han hävdar att det är mitt fel, för det var jag som bar henne. Han gjorde till och med en märklig liknelse i stil med att det var precis som att han skulle öppna en av mina nagellacksflaskor och sedan låta henne dricka ur den och att han därefter skulle bli irriterad på mig för att det var min flaska. Jag hajar inte den liknelsen.

Nix.

Jag har det prima

Nu när mina pollenmediciner verkar fungera så kan jag sitta och njuta i solen på verandan igen med en kopp kaffe i handen. Och ett vakande öga på snigelsugarenInes. Förstås.


Svensk vår hörrni. Ganska svårslaget det. 

söndag 6 maj 2012

Söndagsmys a la HjältenJimmy eller Jag är en grinig jävel

Mys. På en söndag. Det är enligt HjältenJimmy att hänga och dingla i ett rep i ett träd och sedan låta barnen kasta sig från en stege rakt ut i luften i ovan nämnda rep. De ska gärna dimpa ner i backen några gånger också och skrika "Aj!" och sedan glatt resa sig upp och göra om det igen. Detta ska ske medan frun ler stelt från köksfönstret. "Han vet nog vad han gör", ska hon tänka optimistiskt och sjunga vidare om prästens lilla kråka för den minsta.

Sedan måste ju samtliga barn få mumsa på varsin glass. Tills den ogina frun säger att bebisen inte ska ha mer och lyfter henne till handfatet medan hon protesterar högljutt. "Han kan ju vara lite mer avslappnad än jag ibland" tänker frun överseende och lovar sig själv att inte nämna detta för bvctanten i veckan.

Därefter är det hög tid att ta ut dem glassfyllda barnen på gräsmattan och brottas. Tills de är helt speedade och slut. Då bör man absolut kasta dem så högt man kan i luften tills den ena kräks upp halva sin glass. Då ska frun anse att de där gränserna som existerar och oftast efterlevs i just den här familjen, de måste hon sätta själv för annars blir det INTE bra, och säga lite oroat att "Ojsan, ojsan, nu är nog brottningsmatchen slut ändå".

När man inte får leka mer så är det tid för barnens dusch, och vad passar väl bättre då än att gå och basta och har vattenkrig? Efter detta ska frun sucka och torka blöta fotspår från altandörren till badrummet och muttra bittert för sig själv att "Det är faen inte klokt vad mysigt vi har det".

Det måste väl ändå vara det ultimata söndagsmyseriet?
Ja, enligt Hjälten. Iallafall.




Den uppmärksamme noterar även att Ingrid byter kläder ungefär en gång i kvarten. Himla bra det, för frun i huset älskar nämligen, förutom att torka blöta fotspår, att tvätta kläder.

Faktiskt.

lördag 5 maj 2012

Plockat ur Ines mun idag:

  • en makaron från gårdagens middag
  • en halv tvål med citrongräslukt/smak
  • ett torkat ekblad
  • ett tallbarr
  • en dammtuss
  • en snigel med tillhörande snäcka
Det kan ju inte vara bra det här va? Näe, jag känner mig inte så nöjd. Faktiskt.

fredag 4 maj 2012

Gaaah!




Det här möttes jag av i spegeln i morse. Typ. Fast kanske med undantag för tänderna förstås. De är de enda attributen i ansiktet som inte påverkats av vare sig sömlösheten eller pollenallergin.
Men annars så stämmer det.

Jag funderar över om man kan dö av att bli förvägrad sömn? I sådant fall känner jag att det är nära nu. För i natt vaknade Ines kl 03:00 och hävdade att morgonen var här. Sedan kröp hon runt och gnällde för att hennes mor var en sådan partypooper. En sådan som inte sjunger sånger eller pruttar henne på magen. Vad hon inte förstår är att hennes mor inte kan räknas som en funktionsduglig människa före kl 06:00. Hennes mors enda bidrag före den tiden kan möjligtvis sträckas till att då å då försöka bädda ner henne igen. Fast det ger inte det önskade resultatet (att hon somnar om) utan snarare leder det till lite mer frustration och därmed en något högre ljudnivå hos den krypande plågan.
Såhär har det varit de senaste 5-6 veckorna nu, fast med den skillnaden att det börjar liiiite tidigare varje morgon.

Kan inte nån bara skjuta mig och avsluta mitt lidande? Liksom.

torsdag 3 maj 2012

Första husvisningen

Jag undrar om vi inte är de första som har husvisning med en kyl på toan och en annan i vedförrådet? Förmodligen. Annars är jag rätt nöjd. Man får ha lite fantasi bara, och framförallt inte ha en man som slänger strumpor överallt och tre barn. Då är det här huset alldeles perfekt.
Det är delvis med tanke på detta som vi valt ut denne förste kandidat. Han är även vår favorit för att han inte kommer med förslag om att göra om vårt boende till en förskola, och för att han kommer från norra Sverige. Sådant gillar jag och Jimmy. Det inger förtroende liksom. Att han inte tänker klämma in ett gäng barn som ska klättra på vår öppna spis och peta snorkråkor på väggarna och för att han bevisligen är van vid snö, is, vatten och att inte bo 30 meter från ett köpcentrum.

Den ultimate hyresgästen. Liksom.

onsdag 2 maj 2012

Det finns folk med humor där ute.

För inget annat kan förklara ett av mejlen om vårt hus på Blocket. Det är en kort fråga bara, men den gör mig heeelt säker på att vi INTE hyr ut till henne/honom.

"Passar ert radhus till att vara förskola?" lyder alltså det korta mejlet.

Svar: N E J.


Så vet ni det. Om ni också satt i dem tankarna alltså.

Me no like pollen, hormoner och bajs.

Vilket skit det är. Det kliar i halsen, öronen, näsan, ögonen. Snoret rinner. Det kliar mer i halsen. Ögonen rinner. Varje år precis när man börjar bli sådär glad och vårpirrig så sätter det igång. Oftast blir det värre när jag har en bebis också, det är väl de förbannade hormonerna som än en gång bidrar med lite extra krydda i tillvaron. Mumma.

Dessutom har jag issues med Ines tarmar. De som ser till att vi vaknar 05:30 varje morgon för att blöjan behöver (alltså verkligen BEHÖVER) bytas. Så man tvingas bända upp sina pollenrinniga ögon med våld och sedan stappla ut i badrummet och snyta sig och byta blöja och snyta sig igen. Sedan är det kört att somna om för någon av oss, så då kan jag lika gärna tömma diskmaskinen, sätta på en tvätt, sopa, dammtorka, skrubba golvet med en tandborste, åka till månen å tillbaka, fixa frukost och sedan vänta i typ en timme på att jag får väcka storbarnen. Typ.

Fast då tänker jag att i Maläijsha, där finns det inget björkpollen. Förmodligen har hormonerna lugnat sig då också för då är Ines nästan ett år och jag har varit tömd på mjölk ett tag. Dessutom kommer ju tidsomställningen göra att hon INTE bajsar kl 05 utan mitt på dagen istället.

Hur bra är inte den här flytten egentligen?! Tillåmed avföringstajmingen blir bättre där borta.


I Maläijsha. Det förlovade landet. 

tisdag 1 maj 2012

Efterlyses!!!

Vill du eller känner du nån som vill leva liiite krångligare, blötare och generellt ha det en gnutta mer spännande än i det vanliga radhuslivet?

Klicka HÄR då!