onsdag 30 maj 2012

Vad har vi lärt oss idag?

Jo. Att om en mamma har sjuuukt mycket träningsvärk så överskattar hon både: A. sin styrka och
B. sin snabbhet. Dessa båda egenskaper behövs hemma hos en bebis som överlag gärna beter sig som en utsvulten hund mest, dvs äter allt som ligger tillgängligt på golvet. Så nu efter lunchen när jag trixat och hävt och bufflat upp den kladdiga bebisen i famnen (det är nästan omöjligt, ser ut som en 99-årig kvinna med stelopererad rygg ungefär) och sedan vaskat av hela överkroppen på denna bebis så satte jag  ner henne på badrumsgolvet och tänkte "-Jag hinner tvätta haklappen också, sedan springer jag före henne och skurar upp resten av lunchen under bordet. Det hinner jag".

Fast nej, det hinner jag verkligen inte.


För jag har så dödande mycket träningsvärk så högra armen kan inte böjas förbi 90 grader och är därmed helt värdelös på allt utom att skaka hand (vilket sällan är nödvändigt här hemma faktiskt) och i vänstra axeln liksom strålar det ned hela vägen förbi skuldran, vilket gör den obrukbar helt och hållet.
Resultatet av denna missbedömning blev ödesdiger kan man säga.


Gör om, gör rätt, som det heter.
Eller bara FAEN, helt enkelt.

2 kommentarer:

  1. En kladdig bebis är också en älskad bebis. Man kanske får nöja sig med kladd en sån dag :) :)

    Kramar Kicki

    SvaraRadera