lördag 30 juni 2012

Jag är inte alls missunnsam!

Å, nej då. Jag hoppas verkligen innerligt att Jimmy och hans vänner har en alldeles uuunderbaaar fiskesemester. Jag tycker det är finemang att de ska vara borta i 5 dagar medan jag går här med tre barn och superångest över att lämna allt och alla och att inte veta vad jag åker till och att jag kanske faen inte får tag på en städhjälp som lyckas radera diverse tomatfläckar och bruna fingeravtryck från husets golv å väggar.

Jag vill alltså förtydliga att jag inte vill lägga en mask på hans huvudkudde, doppa hans tandborste i toan och råka beskära hans nya äppelträd. Nejnejnej. För jag är en generös och kärleksfull kvinna.

....

Fast, kanske om man bara skulle doppa tandborsten litelitegrann vid vattenytan jättefort? Det är i princip lika oskyldigt som att bara sitta och drömma om det. Enda skillnaden är nog att det känns lite lättare att lägga tre arga, trötta barn sedan.

Hmm...

onsdag 27 juni 2012

Måste ju få njuta lite av häret och nuet oxå

Nu tänker jag prioritera packning å familj å sommaren å sådant där ni vet.
För den 9 juli bär det av och efter det kommer jag att försöka keep you posted så gott som dagligen med allt som händer på en annan ö, i ett annat land, i en annan världsdel.

Vi hörs när det finns tid nurå.

Tjingeling tills dess!

Jag e så jäkla organiserad

Japp. Så av den anledningen kan jag nu nås endast på mobilen, som i sin tur kommer att stängas av frånåmed 30 juni. Därefter går det inte att kontakta mig.

Känns ju lite tråkigt.

Lite extra tråkigt är det att jag hade glömt att jag är så otroligt klok och välplanerad och därmed förvånades när vi inte fick igång internet eller telefonen i morse. Sedan (när vi åkt till svärmor för att låna hennes telefon för att ringa och klaga på Telia och deras brister) så insåg vi att jag i mars tyckte att just den 27 juni var ett alldeles ypperligt datum att avsluta all kontakt med omgivningen. Därmed har denna onsdag ägnats åt att köpa ett mobilt bredband för de kommande dagarna till ett värde av 500 kronor.

Jimmy är mycke, mycke imponerad av fruns planering.

Känns fint det.

tisdag 26 juni 2012

Lite oroande. Faktiskt

När HjältenJimmy för första gången på 10 år säger "-Det vore nog bra med en lista tror jag" så känns det jävligt oroväckande. Han fortsätter med "-Ja, en som visar hur många dar det är kvar och där allt som vi ska göra står nedskrivet å så...".

Inte ett gott tecken.
Näpp.


Dear Lord, låt oss inte glömma nått viktigt. Typ barnen eller kläder på kroppen. Eller så.

måndag 25 juni 2012

Borde nog ändra det till Tant Frobys frukostfunderingar

Kom precis på mig själv med att tänka "-Hmm, undrar vad det var för temperatur i vattnet vid den här tiden förra året? Guu va dåligt minne jag har... Men förresten, jag borde ju börja skriva ner det i vår kalender! Så kan man kolla tillbaka på det året efter. Det skulle ju vara kul."

Sedan insåg jag att jag bara vet en person till som sysselsätter sig med sådant beteende och det är Jimmys gamla farmor som är 80 år fyllda.

Lite som en käftsmäll.
Faktiskt. 

Vädret igen

Tror nog Modernatur verkligen vill att vi åker. Hon har iallafall lagt förbannat mycket krut på att göra juni till en riktig skitmånad vädermässigt, och det måste ju absolut bero på att hon vill att just jag ska känna mig nöjd med mina livsval.


Tråkigt för er andra bara. Känner jag.

söndag 24 juni 2012

Sommarkul då och nu eller Tack gode Gud för mensen

När jag var liten var det vissa saker som var sådär lite specialsomriga och kul. Till exempel var det sommarkul att bygga en koja på Häggkullen (en kulle full med hägg som låg precis vid vårt radhus). Det var oxå kul att äta mariekex på en filt och dricka jordgubbssaft och att åka till en strand och ta ett dopp (jag tassade ut lite försiktigt och doppade magen långsamt så det inte skulle bli obehagligt).

Man kan säga att det är tur att den där lilla flickan från 90-talet har haft några år på sig att bli en smula kaxigare. För tiderna har definitivt förändrats, ett sketet Mariekex och ett litet magdopp står sig liksom inte alls längre. Nix. Nuförtin gäller vattenrutschkana med ett avslutande lerbad, godisbingo och trädkojor på tre meters höjd. Det ska liksom vara adrenalin och tävling och riskeralivetkänsla för att sommaren ska klassas som fulländad.

Trots att det ju självklart säkert var galet kul att vältra sig i lerig gräsmatta och riva sönder sjärten på en presenning så kunde jag tyvärr inte åka kana idag. Har ju fått tillbaka min mens igen å sådär. Mycke tråkigt. Verkligen. 

Eller så.







 

lördag 23 juni 2012

Som en liten såndära stressboll som man klämmer på

Ligger i soffan och är mest bara nöjd. Jimmy är hemma igen. Han är hemma och med honom kom lugnet. Nu är även jag invaggad i den fjäderlätta, bomullsmjuka tron om att det nog bara tar ett par dar att packa ändå, det löser sig det där, och barnens andra sprutomgång, ja den kommer att fixa sig som ingenting. Framförallt så kommer allt att bli så himla bra där borta.

Allt detta liksom sköljer över mig, bara genom att ligga här bredvid Jimmy och hålla min hand i hans och lukta på hans hals. Så nu är jag lugn igen.

Äntligen.

tisdag 19 juni 2012

Vad det är som låter? Det är jag som andas/hyperventilerar i en påse bara.

Jag och barnen packar ihop oss i svärmors segelbåt och drar till sjöss. Det blir lagom avancerat för en överkokt hjärna tror jag. Så jag försvinner härifrån i ett par dar och när jag kommer tillbaka så har HjältenJimmy kommit hem, midsommaren har varit full av solsken och det som det i typ förrgår var 28 dagar kvar till är det plötsligt bara 17 dar kvar till, och det känns heeelt lugnt. Inga problemas här inte. Jag är inte en sådan som stressar upp mig faktiskt, näe, sjukt stresstålig brukar man beskriva mig. Det där med att jag fick en liten kal fläck mitt på huvudet som var stressrelaterad i tredje ring är bara ett illasinnat rykte. Ligger absolut ingen sanning i det. Nix.



Jajja.


Nu börjar i alla fall semestern.


Nu.

Behöver ny hjärna pronto. Alternativt kan det funka med en Jimmy som delar ansvaret med mig

Försöker organisera ett avslutningsfirande för världensbästadagmamma för de tre barnen som slutar i år. Det går sådär. För jag tar samtidigt hand om tre barn, och planerar en midsommarfest och Emils hejdåkalas och en flytt till andra sidan klotet. Är lite förvirrad liksom, av allt detta. Saknar förmågan att ta in information.

Detta är en smskedja mellan mig och annan dagmammaförälder:

Jag: "Hej! På tors kl 17 överlämnar vi present, ok?"
Hon "Hej! Det går tyvärr inte för X har simskola hela veckan efter kl 17"
Jag "Okej. På onsdag kl 17 då?
Hon "Nej, det fungerar inte eftersom det är simskola varje dag"
Jag "Så den enda dag ni kan är fredag kl 17?"
Hon "Nej. Simskolan är varje dag i veckan"
Jag "Ok"

Undrar om den går att rädda, eller om den måste bytas ut?
Hjärnan alltså.




Separation

Går runt hemma hos mina föräldrar och känner mig lycklig av allt det vackra. Av att de är så fina och att deras trädgård är en av dem härligaste platserna på jorden. Samtidigt är det en stor klump sorg i hjärtat. Herreguu vad jag kommer att sakna min familj! Alltihop kommer jag att sakna.
Min systers virriga samtal när hon pratar i telefon och kör bil samtidigt.
Min brors försök till busringningar (när han ringer till mig gör han aldrig som en normal människa och hälsar trevligt för att sedan berätta vem han är, utan han låtsas vara nån helt annan. Alltid.). Detta har i sin tur lett till att jag alltid tror att telefonförsäljare som ringer egentligen är min bror med skruvad humor. Kan bli rätt märkliga samtal av det faktiskt.
Min mammas kvällsrapporter om hur min pappa inte har installerat datorn eller hur han inte sett att det var en glasruta i vägen när han skulle kika ut genom fönstret. För att inte tala om hennes matlagning och aldrig sinande tålamod med hennes barn och barnbarn.
Min pappas ivrighet när han hälsar på i vår trädgård som alltid slutar med att han beskär eller rensar bort något och hans eftermiddagsvilor i soffan med barnbarn som högljutt bygger med lego runtomkring honom.

Japp. Allt detta kommer jag att sakna, och mycketmycketmycket mer.


Vilken tur jag har. Faktiskt.

måndag 18 juni 2012

Mitt tacktal

Nu är det 3 dagar kvar innan Jimmy kommer hem. Så då är det väl ett alldeles ypperligt läge att hålla ett tacktal till alla som bidragit till att det faktiskt har gått väldigt bra det här ensamståendemortilltrebarnlivet som jag har levt.
Höh-hrrm.

Kära vänner och familj.
Det är så många som har gjort detta omöjliga möjligt.
Jag vill börja med att tacka världens bästa mamma och pappa och svärmor för att ni ställt upp med tid och engagemang och kärlek så att mina barn har fått ta en paus från sin mor. Ni är bäst!
Jag vill tacka min syster och min svärsyster med familjer för att ni på en daglig basis har frågat hur det går, hur jag mår och hur ni kan hjälpa till. Det är ovärderligt!
 Jag vill även tacka Sanette, Snövit och Kärran som alla på nått vis har bidragit i detta sammelsurium som varit mitt liv genom meddelanden, träffar och för att ni erbjudit er hjälp (jag fick tillåmed ett erbjudande om sällskap vid barnens vaccinering, det tycker jag är sjuuukt självuppoffrande).
Ja-a, det finns fler som har bidragit till att detta gått vägen, som till exempel creando, Towe, Too di Boo, Fröken Pyssel, a pieceofhappiness, Elvira spekulerar, Maria (som inte bloggar längre), Housenumber11, Mammamu, med flera. Tack för att ni lämnat fina och stöttande kommentarer här på bloggen.
En annan kille som ska ha tack är den ö-granne som bar två 100kilospåsar från ICA när barnen var nakna respektive viftade med pinnar på fastlandet. Hade inte han kommit hade vi förmodligen fortfarande tumlat runt där, en utan kläder och samtliga med snärtmärken efter en pinne på kroppen.
Eller Alexandrasomborpåandrasidanvattnet som bjudit på middag och ballerinakaratelek.
Eller till Bootcampträffarna som hjälpt mig att producera endorfiner.
Det finns ännu fler som jag inte kommer på just nu och er vill jag oxå tacka. Förstås.

Jajja. Tack för ni finns allihop! Ni är guld värda. Verkligen.


söndag 17 juni 2012

Jag ska vara positiv. Jag ska vara positiv. Jag ska vara positiv...

Eftersom dagen är en skitdag deluxe så tänkte jag visa en film som verkligen illustrerar hur underbart det kan vara att åka över med båten i sundet mot en rosa solnedgång och plöja genom spegelblankt vatten. Fast, eftersom dagen ÄR en skitdag, så lyckas jag förstås först ladda upp en film på två frusna barn i en båt som kämpar sig fram i kolmörker i en isränna, alltså inte det jag var ute efter. Sedan när jag försöker ta fram rätt film så funkar inte överföringen längre.


Okej. Jag hajar.

Lika bra å gå å lägga sig tror jag.




Paj nån?




Så blev det då ösregn och en kraftig nordvästlig vind vankas framåt dagen. Har redan tömt båten på en 5-6 hinkar och fått byta kläder trots regnjacka å stövlar. Dagens hejdålunch med ett gäng fina tjejer är således inställd. Så nu sitter jag och stirrar hålögt på en gigantisk oståskinkpaj.


Jahapp.

lördag 16 juni 2012

Kan va min bästa deal ever!

Jag fick min pappa att klippa heeela vår gräsmatta, vilket är stort för vi har en ganska fet matta här runt huset, och som belöningen gav jag honom en kall öl från grannens kylskåp

Känns ju som hittat liksom. Jag har kanske talang för det här med sjyssta dealer egentligen.

Plötsligt känns Ergobabyfiaskot sjukt avlägset...


Mycke gräs de där.
Faktiskt.

Checkar av min lördag:

  • Vakna tidigare än det borde vara lagligt, check.
  • Dricka många koppar kaffe, check.
  • Åka och handla massa fulla påsar, check.
  • Måla badrummet, check.
  • Luncha, check.
  • Köra MammaochPappaFroby genom ösregn över sundet iförda svarta sopsäckar, check.
  • Fortsätta måla, check.
  • Ge Ines banan, check.
  • Stoppa Ines från att äta banagegg från golvet, check.
  • Medla mellan Emil+kompis och Ingrid+kompis, check.
  • Laga middag OCH en matpaj till 10 personer samtidigt som jag diskar och har koll på ovanstående grupp barn, check. 
  • Städa, check.
  • Lägga tjejerna i familjen och hjälpa Emil+kompis (som nu ska sova över) att göra en telefon av två ölburkar, check.
  • Känna mig som en jävligt organiserad och duktig mamma som har koll på allt, check.

Börjar för övrigt bli bra på det här nu Jimmy, skulle lugnt fixa att vara fyrbarnsmor...
  • Skrämma Jimmy, check.
  • Svimma av trötthet så fort jag slutar blogga, check.

Over and out.

fredag 15 juni 2012

Bara bilder del 9 eller Gissa var vi har varit...







På Skansen, såklart.
Och det var himlans trevligt. Det enda jag missade var en närbild på en påfågel.
Fast jag fick en mjukglass med strössel istället, så det gjorde inget. Och så fick jag gott kaffe från en termos. Och så fick jag se små glada syskonbarn åka karusell. Och så fick jag en bild på när Ingrid försäkrar sig om att Emil har satt fast bältet ordentligt i flygplanskarusellen.
Ni hör ju, alltsomallt var det en underbar dag.

Faktiskt.




torsdag 14 juni 2012

Man ska inte klaga.

När två av barnen odlar horn i pannan under bilfärden hem och därefter demonstrativt klär av sig naken offentligt (BuffelnIngrid) och börjar fäktas med pinnar alldeles för nära sina systerar (Emil) och när bägge bara blir triggade att fortsätta när de blir tillsagda. När mamman står med övertrött bebis i en bil som vägrar öppna sig just där bebisens stol är, och när hon har ett stort paket från posten och två 100kilospåsar från ICA att bära, utöver att rulla vagnen. När allt detta ska ner i en båt och uppför en backe.

Då är det jobbigt även för en blivande lyxhustru.

Och nej, det kanske inte är synd om mig, men banne mig alltså, ibland känns det jävligt tungt ändå.

Livet alltså.

onsdag 13 juni 2012

Har haft en himlans trevlig onsdag. Faktiskt.

Jag har haft en supermysig eftermiddag och kväll! Jag har ätit grädde med några jordgubbar och pizza (i den ordningen), lekt banankull, babblat med kloka föräldrar och så har jag fått kramas med världens finaste barngrupp. Avslutningsvis fick jag äta middag med människor som gjort de senaste åren i mitt liv så himla mycket roligare och härligare och bättre i största allmänhet.


Gött mos. Helt enkelt.




En liten livskris utöver det här med packningen och mödraskapet

Det här med vad man ska bli när man blir stor, det har jag funderat över i typ 15 år nu. Mestadels har jag konstaterat att förskollärare är det yrke som tilltalar mig mest. Det är ett superkul yrke förutom att det innebär en rätt låg lön och många förkylningar. På senare tid har jag bara bestämt mig för att det är så det får bli. Jag går klart utbildningen och blir pedagog och lever snorig och lycklig i resten av mina dar.

Fast.


När jag ringde till Stockholms universitet för ett tag sedan så blev jag informerad om att de kurser jag gick för bara drygt tre år sedan, de är typ helt ute nu. Gills inte längre. Går inte att tillgodoräkna sig. Så en halv utbildning med tillhörande studielån är alltså helt värdelös. Inte för att kursernas innehåll inte är aktuella längre, inte för att forskning och undersökningar visat på så förändrade resultat så att den kunskapen inte är tillämpningsbar på en förskola längre. Nej. Utan för att den förbannade utbildningen har så dåligt rykte, och för att vi måste höja statusen för våra förskollärare osv. Detta innebär att jag för att bli en förskolepedagog då pluggar drygt 1.5 år + 3.5 år + att vi dessutom nuförtin ska ha en mentor i ett år innan vi är betraktade som FÄRDIGA. Det blir alltså 5 års studier alltsomallt. För att sedan ha mentor i 1 år (inget ont om det, det är en bra idé även om jag kan känna att jag nog har jobbat tillräckligt för att inte ha ett skriande behov av en sådan).


Så, plötsligt ligger hela världen för mina fötter. Igen. Jag kan bli vad jag vill!

Hmmm...

Cirkusprinsessa kanske kan vara nått för mig? Eller delfinskötare? Dammsugarförsäljare?

Möjligheterna är oändliga.

Skolavslutning!






Vi saknar dig HjältenJimmy!

tisdag 12 juni 2012

Bara bilder del 8 eller Till stackars Jimmy eller Svensk sommar är rätt fin ändå







Ja-a hörrni. Det är mest det här jag sysslar med på kvällarna nuförtin. När barnen somnat och Jimmys frånvaro känns lite extra tydligt, då går jag ut i trädgården och tar tusen fotografier på mina och Jimmys favoritblommor. Ganska trevligt faktiskt. Fast jag inser ju att jag iåmed detta har tagit ännu ett kliv närmare att BLI mina föräldrar. Nästa steg är att jag börjar önska mig sekatörer i födelsedagspresent. Sedan huxflux sitter jag här med sexhundratrettiosju mappar på datorn fyllda med bilder på brittiska visningsträdgårdar som i sin tur är fyllda med trädgårdsnördar med safarihatt och glasögon i band runt halsen.

Hmm.
Låter ju rätt trivsamt det. Faktiskt.

Harry Potter, eller?

Ingrid: Vad heter filmen mamma?
Jag: Den heter "Herr Poppers pingviner".
Ingrid: Harry?
Jag: Nej, Herr.
Ingrid: Potter?
Jag: Nej, Herr Popper!
Ingrid: Harry Potter?
Jag: Nej. H e r r  P o p p e r
Ingrid lägger en hand på min arm, tittar medlidsamt på mig och säger sedan: Åh mamma, ibland kan det vara svårt att säga orden rätt. Eller hur?

 Alternativet att hon hör fel (dvs. har fel) är uppenbarligen uteslutet.

Det här påminner mig om nån...
HjältenJimmy. Såklart.

måndag 11 juni 2012

Dagens "OH NO!" 2

Bände jag precis loss en mosad snigel ur Ines lilla hand???

Japp.

Dagens "OH NO!"

Petade jag precis ut en fet, mosad myra ur min mun???

Japp.




Dags för nedräkning

Idag är det 28 dagar kvar innan vi flyttar till Maläijsha (och vår superfräscha lägenhet som Jimmy inspekterat för några timmar sedan). Han blev nöjd = alla nöjda. I förrgår var han på ett zoo och kollade upp gigantiska akvarium och färgglada fiskar också, det är vårt substitut till mälarfiske tror jag. Blir säkert trevligt att dumglo på när man är trött på kvällen...

Japp. Börjar kännas på riktigt nu.
Att vi ska skapa oss ett nytt liv på andra sidan jordklotet alltså.

Visst låter jag avslappnad och cool? Det är jag också.
Japp, det är inte klokt vad avslappnad jag är. 

Stundvis alltså.

söndag 10 juni 2012

Bara bilder del 7 eller Stackars Jimmy, du missar ju allt!





Den uppmärksamme undrar vad det är för rött som täcker fönstret och för denne kan jag tala om att det är ett desperat försök från min sida att få Ines att inse att natt är natt och inte dag. Funkar sådär.

Tips om du ska fika med din syster och era fem barn:

Don't do it i en fårhage.

Får har nämligen inte samma känsla för personligt space som folk i allmänhet. Kul ändå att ge barnen en traumatisk upplevelse, det händer alldeles för sällan annars, och sååå himlans farligt blev det ju inte för när Ingrid hävdade igår att får äter kaniner så rättade jag henne faktiskt och förklarade att de äter gräs och växter. Annars hade det ju kunnat bli läskigt på riktigt. Vem vill bli jagad av en skock köttätande får liksom? 

Så: Sprungit med barnvagn och händerna fulla med matkassar på skogsstig med fem barn och tjejskrikit ikapp med min lillasyster. Check! 

lördag 9 juni 2012

Så sjukt nöjd med mig själv.

Man ba "Oj nu har visst vindrutetorkaren gått sönder här i spöregnet". Sedan glider man tjusigt in på macken, går in och lånar lite verktyg och sedan går man ut och MECKAR med sin bil. En minut senare så funkar den igen. Man ba går in på macken och ser viktig och kunnig ut och tackar för lånet.

Jag är så jäkla självständig liksom. Vem behöver en Jimmy egentligen?

Inte jag iallafall. Till sånt här alltså.

fredag 8 juni 2012

Nån som är sugen på ö-liv?

Måste ju kolla iallafall. Om det finns NÅN där ute som inte blivit avskräckt av mina ö-inlägg. Nån som kanske tvärtom blivit lite småsugen? På båtliv och vågor och att bära kassar? Nån? För vår granne har tröttnat och ska sälja sitt hus, nämligen.

Kolla in HÄR vettja.

Personligen anser jag att det finns en del grejer man kan ha synpunkter på när det gäller ö-livet, men grannarna den som flyttar hit får är det iallafall inget fel på.

Om jag får säga det själv.

Bästa lösningen

Nu tänker jag skita i att hon vaknade 01:00 och tyckte det var morgon. Jag tänker strunta i det, se framåt och försöka behålla livsglädjen lite. Det vore ju trevligt liksom, för husfridens skull. Så för tillfället sitter jag och surfar ord som "kolmården" och "övernattning".

Det är lika bra att gå all in nu. Faktiskt.

torsdag 7 juni 2012

Jag blir en glad och tacksam pensionär iallafall

Jag är tömd på kraft nu. Inte en gnutta energi finns kvar. Inte efter en sådan här vecka med morgnar som startat kl 3, med döttrar som tar ut sin saknad av pappan med att vara arg på sin mor, med packning och planering och vaccinering inför en flytt, med lekis och skolavslutningar och sorgen som tillkommer för barnen, med städning och handling och tandborstning och matlagning.

Andas in. Andas ut.

I helgen kör vi på ändå, det finns ju inga alternativ liksom. Så en liten utflykt själv med tre barn till Skansen känns ju lämpligt. Lite lagom sådär. Om vädret blir okej alltså.

Jag menar sova och duscha och sitta stilla kan jag ju göra när jag är pensionär.
Det blir bra.

Det luktar bränt

Dagens lärdom för morgontrötta modern: Håll koll på Emil när han fixar i köket.

Dagens lärdom för pannkaksälskande Emil: Tina inte en plastpåse med pannkakor i brödrosten.

Är det helg snart???

onsdag 6 juni 2012

En kväll i mängden

Så sitter man här igen. Med en ihopkurad, snarkande bebis i spjälsängen i det ena sovrummet och med två kvällsspralliga barn i det andra. Ikväll fnissas det lite extra eftersom de tänker sova i en koja de har byggt av flyttkartonger. Man tager vad man haver ni vet. Jag ger det hela ungefär en kvart. Sedan tycker Emil att det blir trångt och att Ingrid pratar hela tiden och Ingrid i sin tur tycker att det hela var mycket roligare när det var i planeringsstadiet. Vi får se hur det går.

Själv har jag fotat trädgården i kvällsolen och sedan har jag luktat på den, trädgården alltså. Junikvällar är alltid så fulla av hägg och syrén och doftolvon, nästan så man blir lite yr. Kan vara en av de bästa sakerna med Sveriget överlag faktiskt. Förutom att det bor en del människor här som jag tycker fruktansvärt mycket om förstås.

Jajja. Nu ska jag betala för de vackraste påfågelörhängena jag sett.
De finns inne hos den HÄR fina kvinnan. (Om ni gillar påfåglar eller örhängen alltså).






Endast tomten är vaken, och Ines. Synd det.

03:39 blev det morgon idag då. Klok och rutinerad som jag är så gick jag och la mig kl 20:00 igår för att kunna kompensera hennes uppemedtuppenvana och få mina 12 timmars sömn. Ja-a, jag är så himlans smart och förutseende.

Not.
Nej, jag fastnade i en massa Greys anatomy-avsnitt och somnade cirkus 01 på natten. Varför gjorde jag det? Varför? Finns ingen bra förklaring.

Ikväll däremot, ikväll SKA jag gå och lägga mig i tid.
Apselut.

tisdag 5 juni 2012

Hon ger och hon tar och är underbar (nästan precis jämt)


Fina, fina Ingrid. Hon kompenserar gårdagens smörknivsregler med att idag ge alla korvbitar i pyttipannan till Emil, för att hon "vet att han tycker så mycket om dem" och sedan låter hon honom välja vad de ska se för något på svtplay med motiveringen "-För jag tycker att du e snyggast i den här familjen".

Det var exakt vad vi alla behövde ikväll. Faktiskt.

Att vaccinera barn suger

Förutom att Ingrid grät en sorgsen tår i min famn, Ines hulkade förtvivlat i en kvart, Emil gömde sig under sjukhussängen, sprut-tanten blev less och upprörd och jag blev småsvettig så gick morgonens vaccination som på räls.

Hrrm.

Jag hade egentligen behövt en kram efteråt, istället fick jag en verbal käftsmäll av Ingrid när vi gick därifrån:
"- Mamma, jag kommer ihåg sist vi hde det roligt."
"-Jasså, när då?" frågar jag nyfiket och tänker att det har vi väl alltsomoftast liksom.
"-Jag minns det knappt men det var i november. Tror jag."

Jahapp.

måndag 4 juni 2012

Phew

Snart sover vi i det här huset. Extremt välförtjänt för vissa av oss måste man säga. Vore snällt om ni höll tummarna för att natten blir lugn, för i morrn är det dags för sprutor för samtliga av mina tre barn. Drop-innet börjar kl 9 och kl 10 MÅSTE vi vara på plats (och färdiggråtna) för att se och delta i Ingrids lekisavslutning.

Det kan gå hur faen som helst. Det hör ni ju.

Gonatt.

Dag 2 i korthet:

  • Vaknade 03:30 (som sagt) av glad Ines som försökte klättra i persiennerna.
  • Åt frukost samt avvärjde ett bråk som uppstod då Ingrid först hävdade att hon skulle få smöret först för att hon var yngst. När Emil avslöjade bluffen (inte så svårt) och hänvisade till Ines som satt bredvid Ingrid iförd grötkostym så tillade Ingrid en lite mer finstilt del av smörknivsregeln som innebar att man alltid får smöret först om man är yngst OCH heter Ingrid OCH är fyra år. Regeln uppskattades inte av storebrorn.
  • Lämnade storbarnen på skola och hos dagmamma
  • Åkte på mammabootcamp och sprang runt med vagnen i backar och svettades som en gris och gjorde armhävningar. 
  • Kletade bort en mosad mördarsnigel från mitt liggunderlag (det är egentligen en liten lekmatta föreställande en ö med vallgrav runtom. Alla andra bootcampsmammor har enfärgade yogamattor. Japp)
  • Tankade bilen
  • Drog till ICA och Apoteket och köpte 5 kassar mat och en påse blöjor.
  • Kånkade detta + vagn med irriterad Ines till båten
  • Öste ur 10 fulla hinkar vatten ur min båt
  • Åkte till Jimmys båt och öste ur lika många hinkar där
  • Kröp uppför backen på ön med kassarna och en upprörd Ines. 
  • Fixade lunch
  • Duschade
  • Bloggade
  • Om en kvart ska jag hämta barnen
Fy faen. Det är verkligen inte en mammaledighet värd namnet det här. Inte alls.

Bitterheten man känner...

...när det yngsta barnet vaknar kl 03:30 och drar igång morronpasset och man sedan ringer grannen vid 07:40 och VÄCKER henne trots att hon har småbarn och dessa barn har 50 % genmix från samma familj som mina. Den bitterheten hörrni...

Den slår det mesta.

söndag 3 juni 2012

Skulle ha blivit en grym singelmamma. Faktiskt.

Asså verkligen. Jag får sådan jäkla energi av att vara ensam. Städar, dammar, lagar näringsriktig mat, sjunger, har tålamod som aldrig tar slut (nästan). Det är som om man verkligen skärper till sig och blir en GOD förälder när man är själv. Mycket märkligt. Jag menar plötsligt står jag med tre barn och rullar köttbullar en söndageftermiddag och sjunger "-vi kan speeela fiolioliolej..." bara sådär för att andan föll på. Den andan faller sällan på annars kan jag säga. Åtminstone inte efter att jag städat och skurat huset OCH varit engagerad mor en hel regndag inomhus till tre mycket aktiva barn. Nej, sällan är verkligen ordet.

Så: Dag 1, check! (med bravur måste jag tillägga *klappar mig själv frenetiskt på axeln med ett brett leende på läpparna*).

M-m.


Det är jobbigt att tokälska någon som är på andra sidan jordklotet

Jag älskar Jimmy. Jag älskar honom så att det gör ont i magen när jag tänker på det. Så mycket så att det skräms ibland för jag inser ju att livet är kort och skört och att vi inte alltid kommer att vara tillsammans. Så mycket så att jag ibland undrar hur faen jag klarade mig fram till min tjugoförsta sommar utan honom.

Jag älskar Jimmy för att han är klok och stark och vacker och ärlig och tryggheten själv och knäpp och rolig och alltid ser fördelar och alltid är optimist och aldrig deppar över onödigheter. Inte så himlans lik mig med andra ord.

Jag älskar Jimmy som jag aldrig har älskat någon annan.

Aldrig.

p.s Går det bra om vi bestämmer att månaden juni hoppar över några veckor i år? Så att det är midsommar typ i morrn?
Vore toppen. d.s

lördag 2 juni 2012

Inte alls underbart

Såhär sista dagen innan Jimmy åker bort i tusenmiljardermassormeddagar så hade man ju helst haft sol, värme och en lätt svalkande bris ute. Bara för att få lite stöd från mother nature liksom. Lite sympati. Som en varm trygg handflata på axeln eller åtminstone en liten ryggdunk.

Men icke.

Näpp. Istället är det regn, höstkyla, 18 m/s i vindbyarna och gigantiska vågor. Så man känner sig sådär liten och obetydlig istället.

Vetefaen hur jag ska lyckas peppa mig själv nu. Faktiskt.

fredag 1 juni 2012

En liten sak till bara...

...du fundersamme läsare som klickade dig hit via google med frågan "Kan man äta gammal gräddfil?". Jag vet inte hur tydlig jag varit med just detta hittills i bloggen. Tror inte jag tagit upp det alls faktiskt. Mina tankar kring att äta åldrad gräddfil är iallafall att man gör som man vill med den saken. Jag dömer ingen. Fast kanske man inte ska göra en vana av det. Jo, å så bör du nog undvika det om du har gäster hemma.

Så resonerar jag.
Så ru vet.

Jag e ju så galet kreativ!

Det är bara inte klokt liksom. Jag menar kolla vad jag och Ingrid har gjort:


Fantastisk, eller hur? Lite tapetklister bara, å så en ballong å massor med rosa servetter. Det är allt som behövs när man ska göra sådana här kreationer. Vilket var tur för oss, för det var det enda vi hade hemma. Nu väntar vi på att den ska torka och sedan ska vi tydligen ge den som grattistilldinbebis-present till en nybliven mamma.

Fatta glädjen. Liksom.