lördag 23 juni 2012

Som en liten såndära stressboll som man klämmer på

Ligger i soffan och är mest bara nöjd. Jimmy är hemma igen. Han är hemma och med honom kom lugnet. Nu är även jag invaggad i den fjäderlätta, bomullsmjuka tron om att det nog bara tar ett par dar att packa ändå, det löser sig det där, och barnens andra sprutomgång, ja den kommer att fixa sig som ingenting. Framförallt så kommer allt att bli så himla bra där borta.

Allt detta liksom sköljer över mig, bara genom att ligga här bredvid Jimmy och hålla min hand i hans och lukta på hans hals. Så nu är jag lugn igen.

Äntligen.

5 kommentarer:

  1. Mmmm, det är det finaste. Det är då man vet att man är i hamn liksom :)

    Kramar

    SvaraRadera
  2. Imponeranbortryck du kan blogga med en hand upptagen och med huvet bortvänt :-)

    SvaraRadera
  3. Som tur är för Jimmy så vänder jag bort huvudet stundvis för att exempelvis skriva, dricka té, klia mig på myggbett å sånna saker. Kan ju bli lite overkill annars tänker jag. ;)

    SvaraRadera