måndag 18 juni 2012

Mitt tacktal

Nu är det 3 dagar kvar innan Jimmy kommer hem. Så då är det väl ett alldeles ypperligt läge att hålla ett tacktal till alla som bidragit till att det faktiskt har gått väldigt bra det här ensamståendemortilltrebarnlivet som jag har levt.
Höh-hrrm.

Kära vänner och familj.
Det är så många som har gjort detta omöjliga möjligt.
Jag vill börja med att tacka världens bästa mamma och pappa och svärmor för att ni ställt upp med tid och engagemang och kärlek så att mina barn har fått ta en paus från sin mor. Ni är bäst!
Jag vill tacka min syster och min svärsyster med familjer för att ni på en daglig basis har frågat hur det går, hur jag mår och hur ni kan hjälpa till. Det är ovärderligt!
 Jag vill även tacka Sanette, Snövit och Kärran som alla på nått vis har bidragit i detta sammelsurium som varit mitt liv genom meddelanden, träffar och för att ni erbjudit er hjälp (jag fick tillåmed ett erbjudande om sällskap vid barnens vaccinering, det tycker jag är sjuuukt självuppoffrande).
Ja-a, det finns fler som har bidragit till att detta gått vägen, som till exempel creando, Towe, Too di Boo, Fröken Pyssel, a pieceofhappiness, Elvira spekulerar, Maria (som inte bloggar längre), Housenumber11, Mammamu, med flera. Tack för att ni lämnat fina och stöttande kommentarer här på bloggen.
En annan kille som ska ha tack är den ö-granne som bar två 100kilospåsar från ICA när barnen var nakna respektive viftade med pinnar på fastlandet. Hade inte han kommit hade vi förmodligen fortfarande tumlat runt där, en utan kläder och samtliga med snärtmärken efter en pinne på kroppen.
Eller Alexandrasomborpåandrasidanvattnet som bjudit på middag och ballerinakaratelek.
Eller till Bootcampträffarna som hjälpt mig att producera endorfiner.
Det finns ännu fler som jag inte kommer på just nu och er vill jag oxå tacka. Förstås.

Jajja. Tack för ni finns allihop! Ni är guld värda. Verkligen.


7 kommentarer:

  1. Men du, härliga människa! Tack själv för att du bloggar och delar med dig av dig själv och ditt liv, det är alltid lika roligt att titta in här hos dig och jag är tämligen säker på att vi skulle ha roligt ihop in real life också.

    Stooooor kram

    //Victoria

    SvaraRadera
  2. Åhh nu blev jag helt sådär jätte rörd och tårig:) Du är så fin! Tackar tillbaka som får följa dig genom skrift..men kanske någon gång irl:))
    Bamse kramarna till dig Elin!

    SvaraRadera
  3. Hmm, det är DU som är hjälten i det här dramat - det hoppas jag att du förstår?!

    Tack för att vi får följa dig genom vardagens vedermödor. Din blogg är underbar! Hög igenkänningsfaktor (fast inte det där med båtfärderna då förstås) och många skratt. Ser fram emot att få följa dig och familjen i Maläijsha...!!

    SvaraRadera
  4. Håller med ovanstående talare! (skrivare!) Det är Jimmy som ska skriva ett tacktal till DIG! Det övergår mitt förstånd hur du lyckas hålla TRE barn vid liv och dessutom blogga om det!!

    Men tur för oss att du fixar det och hoppas nu att Jimmy har hela väskan full med diamanter när han kommer hem! :)

    Hoppas också att du får en bra dag med snälla (och påklädda) barn idag!

    Kram Maria

    SvaraRadera
  5. Du är bara för go!!! Vem är det egentligen som ska tackas, va? Det är ju DU! Det är ju du som har rott detta iland. Det är ju du som har klarat ungar och hemmaskineri med den äran. Och dessutom har delat det med oss på ett makalöst roligt sätt. Du är bäst. Typ Stålmorsan. Eller Batmam. Välj du!
    Kramar

    SvaraRadera
  6. Tack allra finaste ni. Batmam. Hahahah!

    SvaraRadera