söndag 3 juni 2012

Skulle ha blivit en grym singelmamma. Faktiskt.

Asså verkligen. Jag får sådan jäkla energi av att vara ensam. Städar, dammar, lagar näringsriktig mat, sjunger, har tålamod som aldrig tar slut (nästan). Det är som om man verkligen skärper till sig och blir en GOD förälder när man är själv. Mycket märkligt. Jag menar plötsligt står jag med tre barn och rullar köttbullar en söndageftermiddag och sjunger "-vi kan speeela fiolioliolej..." bara sådär för att andan föll på. Den andan faller sällan på annars kan jag säga. Åtminstone inte efter att jag städat och skurat huset OCH varit engagerad mor en hel regndag inomhus till tre mycket aktiva barn. Nej, sällan är verkligen ordet.

Så: Dag 1, check! (med bravur måste jag tillägga *klappar mig själv frenetiskt på axeln med ett brett leende på läpparna*).

M-m.


3 kommentarer:

  1. Så kan det faktiskt vara, jag klappar lite på din axel jag också :).

    Kram Victoria

    SvaraRadera
  2. Jamen är det inte konstigt? När mannen är hemma är allt så jobbigt och kommer-han-inte-hem-snart-så-jag-kan-skyffla-över-lite-av-allt-detta-på-honom? Men när han är borta? Ja då går det som en dans, hela dagen är galet välplanerad och barn är snälla (kan ha med planeringen att göra, eftersom de då faktiskt får mat/sömn i tid) och duken till vardagsrummet blir struken av bara farten.

    Fast ändå - eller just därför - så är man verkligen värd axelklappar. Speciellt av de där personerna (männen) som flytt till andra sidan jorden. Inte bara axelklappar förresten, diamanter också. Och klänningar. Eller vad man nu vill ha. Det kan du hälsa honom! (inte för att jag har fått diamanter en endaste gång när han varit borta förstås, inga klänningar heller när jag tänker efter...men oj vad jag varit värd dem, egentligen. Och en gång fick jag en mjukisdjursgris med ett hjärta i famnen från flygplatsen i Singapore. Jag vet inte, ska man bli glad då?)

    Alltså, jag borde kanske börja blogga igen. Istället för att skriva långa inläggskommentarer i din blogg :-)

    kram Maria

    SvaraRadera
  3. Tack Victoria! Behöver sådana nu :)
    Maria. Du veeet ju hur de är liksom, det är skönt. Underskatta inte tyggrisen tycker jag. En gris säger mer än 1000 ord brukar man väl säga? 1-0 till Herr bokstaverat mot herr Froby.
    Å du, angående skriveriet; gör både och! Tycker jag alltså.

    SvaraRadera