onsdag 11 juli 2012

Ett litet meltdown och många rosa moln

Så kan man beskriva vår resa hit till Penang. För det gick faktiskt helt fantastiskt bra, bättre än jag nånsin kunnat hoppas på. Inga köttsår på Arlanda, inga gråtande barn på planen och ingen huvudvärk med ansiktsdomningar.

Den enda som fick ett meltdown var jag, och det var på flygplatsen i Frankfurt. Vilket för övrigt måste vara världens sämsta flygplats. Ever. Den som har planerat den och försökt göra den begriplig med hjälp av skyltar, var förmodligen inte helt fräsch i knoppen. Jag skulle personligen kunna göra ett bättre jobb även efter ett större alkoholintag. Japp. Därav är den full av svettiga människor som springer runt och frågar varandra vart de ska och hur man kommer dit. Ingen infodisk, ingen anställd med namnlapp i korridorerna, ingen skärm som visar flighter som går senare än de kommande 30 minuterna. Alltså inget av värde för en hungrig familj som behöver veta vart de ska. Fy faen säger jag. Tillslut lyckades vi iallafall ta oss till rätt gate tack vare HjältenJimmy som först sa åt mig att sätta mig på en bänk å skärpa till mig och sedan trängde sig fram i passkontrollen för att få reda på det han behövde.

På långflighten sov tjejerna i princip hela vägen från Frankfurt till Singapore. Ines var vaken de sista tre timmarna bara för att jag tillslut inte kunde hålla mig från att kissa på mig och i princip kastade henne till Jimmy samtidigt som jag sprang med benen i kors mot toan. Det blir så när man gör sig till en oumbärlig del av deras sömn, dvs låter en 10-månaders och en 8-åring sova raklånga över en och därmed själv tvingas forma sin kropp till en smal, sned, gosig korv som endast har till uppgift att vara någons madrass eller huvudkudde. Det blir svårt att gå och kissa då. Ska göra det innan nästa gång, alternativt skita i att dricka dygnet innan. Det blir bra.

Resan avslutades av ett timlångt flyg mellan Singpore och Penang som var helt magiskt. Ines sov i ett eget säte, storbarnen fick kex och chokladdipp och jag och Jimmy tryckte näsorna mot varsitt fönster och fick beskåda stora bulliga rosa, lila och aprikosfärgade moln mot en klarblå kvällshimmel. Då och då lystes molnen upp inifrån av blixtar som sedan försvann ner mot havet långt där nere. Det var den vackraste himmel jag sett.

Och sedan var vi framme.
I vårt nya hem.

5 kommentarer:

  1. Åh va skönt att det gick bra.... Ja, här är det muligt och blir med högsta sannolikhet regn idag med, alltså inget nytt från Hässelby. Kram

    SvaraRadera
  2. Åhhhh, ett nytt kapitel i ert liv nu då, det ska verkligen bli spännande att följa er, nu när ni ska få till en vardag på riktigt i Maläijsha...

    Kram Victoria

    SvaraRadera
  3. Och nu är ni där. Tänk. Så häftigt!!

    SvaraRadera
  4. Nej du Frankfurt var väl ingen höjdare, tyckte den var onödigt stor och krånglig. I Singapore gick vi och lallade i godan tro tills vi insåg att de låg en timme före än den tid vi hade. Så vi hann med som sista resenärer. När vi gick i på planet såg vi våra väskor lastas på. Har nog aldrig sprungit så fort på en flygplats förut. Man lär sig så länge man lever.
    Kul att höra att ni är framme.


    Kram

    SvaraRadera
  5. Iiiiiiiiiiiiiiiii framme:)))) ohh det killar till å med i min mage:)

    SvaraRadera