tisdag 28 augusti 2012

Det pirrar i små (och stora) magar ikväll

Imorrn börjar äventyret. Skolan. Mina två stora fina barn ska börja internationell skola och bli engelsktalande. Herrejisses vilken grej. Och naturligtvis hanterar de det på sina helt olika sätt. Ingrid sprudlar och längtar och säger "-Good jam" hela tiden (hon bara gillar orden liksom) medan Emil funderar och oroar sig och frågar saker om morgondagens upplägg.

Mammahjärtat går sönder av alltihop.
 
Mina modiga, starka, underbaraste barn. Tänk vilken grej det här blir. Tänk vilken upplevelse. Tänk vilken skräck att somna till. Eller ja, alltså Ingrid somnade som en stock efter lite sprudlande "-Det ska bli sååå roligt!". Emil däremot, min stora, fina, goa pojke, han låg till halvelva och snurrade och var sorgsen över denna omänskligt stora uppgift som är att lära sig ett nytt språk i en ny klass i en ny världsdel. Och trots att jag veeet att det blir bra, och att jag nog lyckades få honom att skratta bort den molande känslan av skräck i magen så sitter även jag nu och mår lite småruttet.
 
Låt det gå bra. Så tänker jag.
 
 
Snälla, låt det gå bra.
 


3 kommentarer:

  1. Jag vet, att det kommer att gå precis hur bra som helst..ska du se <3

    SvaraRadera
  2. Det kommer att bli då bra så, men jag förstår att det är lite extra pirrigt i och med språket.

    Lycka till!

    Kramar Victoria

    SvaraRadera
  3. Det ÄR en enorm upplevelse för ett barn. Det hade det varit för en vuxen också. Som tur är så fixar barn det mycket bättre än vad vi hade gjort. Så det kommer att bli toppen!
    Kram

    SvaraRadera