måndag 6 augusti 2012

Fru Froby är nog ett hopplöst fall

Eller hur ska man annars tolka detta?

"-Älskling, jag vill inte att du ska gå här å va deppig och tycka att det känns tungt. Jag lägger barnen ikväll så kan du gå till Guerney Plaza å shoppa vad du vill." Detta säger alltså Jimmy till mig efter middagen. För att jag är mentalt slut efter att ha försökt vara en fredsmäklande, tålmodig och förstående mor till två syskon som inte kan låta bli att dränka varandra i poolen/låsa ut varann på balkongen/bråka om vem som ska få spela på mammans nya telefon/slåss om vilken film de ska se/hota varandra med att de ska låsa in sig i den andres rum och sedan totalkvadda det. Suck. Dessutom har bebisen valt att sluta röra sig, för att det är så förbenat långt att krypa från A till B i det här huset. Så från att nästan ha tagit sitt första steg i Sverige så har hon nu börjat lägga sig på mage och gråta krokodiltårar så fort hon vill nånstans. Blir en del bärande liksom. För oftast har jag bråttom till att bryta upp ett slagsmål på andra sidan lägenheten.

Joo. Så jag klär mig lite tjusigt och vandrar sedan iväg i den varma sommarkvällens rosa solnedgång. Jag känner mig avslappnad och glad och kär i min förstående man. Jag andas djupt för första gången på mååånga dagar. Och sedan är jag framme i köpcentret.

Nu tänker man sig att jag verkligen gick lös på klädesaffärerna. Att jag köpte en trefyrasexton fina klänningar eller nioelvaarton sandaler. Till. Mig. Själv.

Näpp.

Jag kommer hem med en jävla dörrmatta (Ooo, så himlans praktiskt!) och tre små rosa och lila runda mattor till Ingrid (hon kommer att bli så glad!) och 7 sushibitar till Jimmy (det var ju jag som lagade middagen ikväll så han behöver ju påfyllning).

It´s sad. Really.

4 kommentarer:

  1. Voine voine, jag skulle nog ha gjort likadant, om det är någon tröst.

    Kram Victoria

    SvaraRadera
  2. Ja du. Det där känner jag igen. De få tillfällen jag får till shopping på egen hand (händer väl max en gång om året) och när på förhand har bestämt mig för att göra av med snuskigt mycket pengar på mig själv, då slutar det alltid med att jag går runt i barnkädesaffärerna och köper kläder till Kråkungarna. Om jag nu kommer hem med någonting alls vill säga...

    Hoppas att dina ungar lugnar ner sig en smula - innan du blir helt galen - och att er hemlängtan inte är/blir allt för stor!

    Idag regnar det i typ hela Sverige. Det kanske gör det lite lättare att härda ut där borta :-)

    Kram MammaMu

    SvaraRadera
  3. I know, WHY? Varfor kommer man alltid hem med saker till kid eller hemmet. Stackars oss kvinnor. kram towe.

    SvaraRadera
  4. Du är ju helfestlig. Och precis som mig. Om jag, mot förmodan, knallar omkring i ett köpcenter med plånboken full av pengar händer det ALDRIG att jag köper något till mig. Nepp, men gärna nya kläder till ungarna. När det är hål i plånboken, då dräller det av snyggplagg på ställningarna till mig.
    :)

    SvaraRadera