fredag 3 augusti 2012

Ska det va så jävla svårt?

I onsdags skulle det komma en man i 3-4 timmar och fixa vårt internet och tv.

Så Jimmy tog ledigt från jobbet för att jag skulle slippa konversera med denne man. delvis för att folk fortfarande lägger på när jag beställer, och delvis för att jag inte är så engagerad i sladdar och tv:ar överlag. När mannen väl kommer så är han 5 timmar sen. Det tar 5 minuter så är Jimmy osams med mannen för att sladden skulle dras inne i lägenheten istället för ute i hallen. Detta ledde till en hel del meningsutbyten och slutade med att mannen sa att nu hade vi bråkat så mycket så nu fanns ingen tid för att göra installationen. Så sköts allt upp till torsdagen.

På torsdagen kl 10 kom två män. Efter 5 timmar av fångenskap i snorvarm lägenhet frågade jag om de var klara snart. "Ten minutes Mam" var svaret. Så jag säger till de två sjukt uttråkade barnen att "Nu kan ni byta om, de går om tio minuter!". Jag kan inte vara riktigt klok. För jag har fått för mig att tio minuter går fort. Det gör de inte. Nej. De tar 3 timmar.

Synd. 

8 timmar satt vi därmed i vår lägenhet, varav tre i badkläder, och tittade på hur två män pistollimmade fast en fet kopparfärgad sladd i hela huset. I zickzack. Lite upp här å ner där å sedan en tur rakt genom displayköket och ut genom andra köket, genom väggen å ut i hallen. Faen tänkte jag hela tiden. Faen, hur ska vi dölja detta? Vit tejp? Färg? Skygglappar?

Varför jag inte stoppade dem?
Jo, delvis för att det sista jag och Jimmy sa till varandra kvällen innan var EXAKT detta:
Jag: "Ska jag tjafsa med dem imorgon?"
Jimmy: "Nej, låt dem bara göra det"
Känns i princip omöjligt att feltolka den informationen. Dessutom är jag lite naivt svensk och tror liksom att folk gör sitt bästa, och de absolut kan mer än jag om sladdar och hur de ska dras. Ovanpå detta hade min f.d mobilhatande make tagit med sig både min och hans egen mobil till jobbet så jag kunde inte ringa å skvallra heller.

När Jimmy kom hem vid 17:30 var männen kvar, vilket var tur, för då kunde han skälla och bli tokig, och jag kunde smita ner till poolen med barnen. Bråket slutade med att dem återkom idag och målade vit färg över sladdhelvetet och att vi ännu en gång var inlåsta i tre timmar. Fast denna gång med restriktioner om att inte röra väggarna och att undvika köket. Resultatet blev ungefär lika bra som resten av deras insats i den här lägenheten.



Menmen, jag bor ju ändå i ett land som är fantastiskt. som luktar rökelse och fyller nätterna med moskéernas böneutrop och som smeker oss med vindar varma som andedräkt.
Jag är nöjd med min lott i livet liksom. Trots inkompetenta sladdmän.

Nu: SKYPE!

2 kommentarer:

  1. Svenska hantverkare är inte så tokiga ändå med andra ord ;) .

    Kram Victoria

    SvaraRadera
  2. Vilken tur att du gillar allt det andra med Malaysia aven om inte sladdgubbarna var sa skoj att ha att gora med! Happy Fredag! kram towe.

    SvaraRadera