måndag 22 oktober 2012

Home is where the heart is. Ju

Ibland tänker jag på de barn som några av oss expatfamiljer har, som var så små när de kom hit så att de inte kommer att minnas livet i Sverige när de återvänder. De som tycker att det här är hemma. Som Ines till exempel. Hon kommer inte att uppleva snö förrän hon är treåetthalvt år. Hallå liksom! Det känns helt galet. Hon kommer att vara ett sånt där barn som mofflar i sig snöbollar när de jämnåriga lagt ner den aktiviteten för flera år sedan. De kommer att titta på henne med förundran i blicken. Framförallt när hon käkar den gula snön... Jajja alla måste vi ju den vägen vandra. Typ.

Ines kommer inte heller att ha använt byxor. Ett fenomen som en liten pojke som bott här sedan han var i Ines ålder väljer att kalla för "långa shorts" och tycker är ett oerhört spännande plagg. Fantastiskt bra ord, faktiskt. Lite sådär "glasetärhalvfulltintehalvtomt-tänk".

Sedan har vi maten och matsituationen, Ines kommer att vara så van vid att gå på restaurang att jag misstänker att det kommer att bli en chock när hon inser att vi inte kommer att hänga på uteserveringar tre-fyra dagar i veckan. Vad är det för fel på oss liksom? Äta hemma? Varje dag? Näe fy.

För att inte tala om yttepyttehuset vi kommer att bo i...

Kommer hon nånsin att förlåta oss?
 
Det är frågan.

5 kommentarer:

  1. Förlåta er? För att hon slipper overaller de där åren då kläder-är-det-värsta-som-finns-kan-jag-bara-få-gå-i-en-blöja-tack. För att hon får vara med de bästa hon vet - sina föräldrar och syskon (måhända att de är lite jobbiga ibland) i ett annat land och därmed, tror jag, bli del av en ännu tajtare familj.

    Ja hon kommer förlåta er. Även för att ni sedan släpar hem henne till snön och overaller och falukorv och makaroner hemma i huset som inte har sjuttiåtta rum.

    Det är det som är det fina. Att barn förlåter allt och att det egentligen inte finns något att förlåta. Bara något att tacka för (fast just DET verkar barn ha lite småsvårt att förstå ibland)

    Och du. Man FÅR vara ledsen ibland. Man måste vara det. Man måste få längta och sakna och gråta, det är okej.

    Kram Maria

    SvaraRadera
  2. Jag tror att du får förklara många gånger varför ni kommer att bo så litet ;-))))) HAHAHAHA

    Hon kommer sakteliga glida in i svennebanan-stilen, var så säker.
    Hon får å andra sidan uppleva något som många svenska barn ALDRIG kommer att få uppleva.

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Men tank vad barn till expats far uppleva. Ines kommer bli en varldsvan liten toddler, likasa som dina andra tva tuffingar kommer bli. Fena pa engelska fran barnsben dessutom. For Dixie ar det vardag att se alperna, hora flera sprak och att resa, dessutom kommer hon ha vanner fran varldens alla horn. Helt underbart skulle jag ville saga! kram och njut! towe.

    SvaraRadera
  4. Tank vilka kloka och fina lasare jag har. Verkligen. Ni ar bast! :)

    SvaraRadera
  5. Små barn brukar som regel bry sig om två saker; att det är tryggt och att de har sina föräldrar hos sig. Resten är i deras värld rätt obetydligt. Så att hon får uppleva äventyret med er och ha den upplevelsen tillsammans med er är nog inget hon behöver förlåta :)
    Kramar

    SvaraRadera