tisdag 16 oktober 2012

Känner mig sjukt motiverad nu. Faktiskt.

Tänk att det ska va så jäkla svårt att motivera sig att träna i vissa perioder. Helt galet. Det känns som att jag typ hellre äter hästbajs än tar på mig träningskläder och tar hissen ner till gymmet. Så himla märkligt ju. För så fort man står där nere så blir man ju träningsnarkoman på en gång, å så tränar man både mer och längre tid än vad man tänkt sig. Varje gång blir det så. Varje. Och jag förstår inte varför. Varför kan jag inte bara vara liiite motiverad innan? Så att jag inte behöver känna mig upprörd varje gång Jimmy säger att det är min gymdag. Så att jag inte tar det som en förolämpning istället för att säga; "Vad snäll du är som tar läggningen nu så att jag får motionera lite." För det ÄR ju snällt. Precis som det är bussigt av mig dagen efter att göra detsamma. Det är snällt både för att det är skönt och bra och viktigt att träna. Och så är det jättesnällt med tanke på våra nattningsrutiner av de tre högst ofrivilliga barnen.

När jag tänker efter så är att lägga våra barn, som samtliga regelbundet intetänkersomnaaldrigilivet, faktiskt värre än att äta hästbajs. Japp. För en totalsaknar impulskontroll, en skriker falsettskrik om man inte gör som hon vill och en argumenterar och dividerar i all oändlighet, med hjälp av mer eller mindre bra motiveringar, om varför just han borde få vara vaken till, tjae, kanske 24:00?

Så när man väl fått dem att däcka som klubbade sälar i sina sovrum (Ingrid protestsomnar regelbundet på sitt golv, så vi har lagt principen att man sover i sin säng åt sidan) så är man antingen suicidal och mycket fundersam över varför vi inte fick sånnadär "snälla" barn som alla andra har, eller så känner man ett stort behov av ett, två, tre glas vin.

 
Nu känner jag plötsligt att det kanske inte blir så svårt att motivera mig själv att träna imorgon.
 
Näe. Tror inte det.
 
 

6 kommentarer:

  1. Det finns fler med sånna barn... Men det går över! 16-åringen somnar utan problem och sover hela natten i sin säng. Hela dan också faktiskt, om han får :)
    Ha det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. SEXTON ÅR?! Bara 8 år kvar då...blir många flarror vin det ;)

      Radera
  2. Hästbajs vs lägga barn vs träning och motion... hmmm... jag måste nog ta ett glas vin och fundera på saken ;) .

    Kram på dig

    Ps. Jag har också barn som sover på nätterna nu, dom är 11, 11, 13 och 15 :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehe, vinet ja. vad vore en mor utan sitt spontana glas vin ;) 11 låter bättre för övrigt. Vi kör på 11. Kram!

      Radera
  3. Åh, jag hade lätt kunnat träna varenda kväll om det innebar att jag slapp läggningarna :) (men ok, ofta är de mysiga också, läggningarna alltså)

    Just nu har vi lätta läggningar, men jag har vett att känna ENORM tacksamhet inför detta då jag vet vilket helvete det KAN vara.

    Och då är jag ju ändå novis i sammanhanget. Jag fattar inte hur man lägger två barn i fall det ena krånglar så hur man gör med TRE övergår mitt förstånd. :)

    Hursomhelst. En träningsdag kan aldrig vara fel.

    kram!

    ps. Ser alla dina bilder på pooler och barn i sommarkläder och börjar nästan gråta när jag ser min egen hall full av leriga stövlar och overaller och barn som tycker att det väl räcker med att man har på sig en blöja/trosa när man ska gå ut?

    ps2. Jag förstår dock att man KAN längta hem till leriga overaller (och tända stearinljus), jag GÖR det, tro inget annat. Det hade jag också gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag veeet, det är ju det där som är så meckigt liksom. Jag satt oxå med tårar i ögonen och utan man (han var ju i Maläijsha) för ett år sedan och kollade på leran och stövlarna. Då tänkte jag: Tackålov för att vi ska bo i sommaren och solen i 2 år. Nu inser jag ju att det är förbannat skönt med sol och bad. Men det är ruggigt skönt med familj och vänner och stearinljus och same old same old oxå.

      Så jag tänker att det finns fina grejer med allt, men att vi nog överlag ska jobba lite mer på att gilla läget. Jag saknar fölk, men jag har sol och värme. Och om några år kommer jag att skura lera i hallen med trötthetstårar i ögonen och svära och vilja tillbaka. Så funkar människan. Liksom.

      En stor olerig styrkekram till dig!

      Radera