söndag 25 november 2012

En film på min dansanta dotter piggar ju upp lite iallafall

Den här senaste veckans nätter alltså, vilken jävla misär! Ines har snorat och gråtit och hulkat slem och dragit mig i håret och klättat runt på sänggaveln i sin egen sjukdomsångest. Ingrid har kramat smalben på både mig och Jimmy varje natt (tror att den här hårklämmeblommanhistorien har satt sina spår även i drömmarna) och Emil har vaknat före sju bägge helgdagarna, och att få Ines att somna om när han har varit inne och kramat henne är för henne heeelt otänkbart. Och sett från Emils perspektiv så är att inte krama Ines när man är nyvaken och hon är sömnrosig om kinderna också helt otänkbart, så det finns ingen lösning ens på det problemet. Dessutom har vi ju böneutropen där vid 5:30 som alltid får Ines att kvickna till och yla -Oooo och -Aaaa, i kör med gubben i moskéen.
Kombinera detta med att mamman till dessa tre odågor/gullungar fått en påfyllning livskraft vid 23 på kvällarna och därmed tagit mindre briljanta beslut om att kolla på film eller läsa bloggar då istället för att sova, så förstår ni ungefär hur mörka påsarna är under mina ögon.

Detta ständiga problem, sömnen. Det känns som ett konstant tema i småbarnsförälderlivet. Börjar bli tjatigt.

 
 
Jahapp. Naturligtvis vill inte bloggen lägga in den film som jag vill lägga in, nix, den här ovan gick däremot utan problem. Det är obehagligt det här, när datorn vinner våra gräl.
Jag gillar det inte...
 
Hursomhelst, det jag ville få sagt med filmen var att det är tur att avkommorna är rätt kul typer.
Så att det inte bara är sömnlöshet och snorpappersklet som gäller.
 
Faktiskt.
 
 

2 kommentarer:

  1. Upplyftande dans iallafall, det måste man säga. Annars är ju de där sjukperioderna inte favoriterna man minns. Krya-kramar!

    SvaraRadera
  2. Vilken rhytm tjejen har! Men stackars sjuklingarna och er som inte fatt sova. Hoppas det kryas pa sig snart! kram towe.

    SvaraRadera