fredag 30 november 2012

Felåt Jimmy eller Något som är ofrånkomligt med att vara hemmafru i Maläijsha...

...det är att man aldrig egentligen har rätt att klaga. Aldrig. Man har det ju faktiskt så förjäkla bra så det känns som att det borde va typ dödsstraff på att yttra sig negativt om nånting alls överhuvudtaget. Fast nu råkar jag ju vara en ganska gnällig jävel. Åtminstone nån vecka varje månad blir det så. Det går liksom inte att locka mig med solåbadådrickakaffeochmorronpromenadlängsvattnet-liv då, jag är grinig oavsett. Som för nån timme sedan. Då pratade jag i telefon med Jimmy som är på jobbet och så råkade jag säga nått om att mitt liv var så jobbigt och fullt med motgångar. Och egentligen var jag bara tvungen att gå och posta ett sketet, litet brev.


Asså, kom igen Elin!

 
Så nu har jag beordrat mig själv att resten av dagen ägna mina tankar åt svältande barn i världen, äldre som bor på risig vårdboenden i Sverige och på moppeolyckan på vår gata i förra veckan. För att få lite perspektiv, liksom. För jag har faktiskt INGEN rätt att klaga, aldrig mer har jag det. Jag har det ju alldeles fantastiskt bra här på jorden.
 
Så frånåme nu lovar jag att jag aldrig mer ska gnälla över dumma saker.
 Eller, jag ska åtminstone göra mitt allra, allra bästa för att låta bli.

Faktiskt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar