fredag 9 november 2012

Lite lälp tatt, som Ingrid brukade säga

Nu när vi bor här i servicens land där vi har billig städhjälp och inte sopsorterar och har personal som hämtar skräppåsarna utanför vår dörr varje dag utom söndagar, så känns det ibland lite övermäktigt att tänka på ön i Mälaren. Att minnas de blöta, iskalla vantarna på rödblåa händer som försöker fixa med en frusen motor. Att tänka på att släpa matkassar ner i båt å upp ur båt å ner i kärra å uppför backen. Att minnas motvinden när man skulle få hem tre barn över isen på eftermiddagrna.

Suget har avtagit, kan man säga.

Samtidigt kan man ju stundvis längta sig knäpp till alla sommardagar vid ångbåtsbryggan och till trädgården och de nyplanterade äppelträden, och till vinden i håret när man åker hem i mörkret genom sommarnatten efter att ha träffat vänner.

Låt oss helt enkelt säga att jag är lite ambivalent i frågan öbo eller inte.

Medan vi fortfarande bodde på ön så var Jimmy engagerad i ett projekt som vill underlätta
ö-livet liiitegrann iallafall. Och idag verkar den där gruppens arbete ha gett lite utdelning.

Så nu hejjar vi unisont till Idas insats HÄR, så att vi som fostrar/ska fostra barn på den lilla ön kan få lite hjälp. Och så att den här schletna trebarnsmammans ambivalens går över.
 
Vore väl bra.

2 kommentarer:

  1. Det låter väl som självklart!? En färja tycker jag absolut och röstar ja. :)

    SvaraRadera
  2. Heja Ida och alla som är inblandade i projektet.

    Och när ni är tillbaka i Sverige igen så är barnen lite större och då kan ö-livet kännas lite drägligare även dom vindpinande dagarna.

    Kram

    SvaraRadera